Gravidkrämpor, en helg i snön och områdets coolaste tvåbarnsmorsa

Hur magiskt är det inte ute med all snö? Jag är så lycklig och mest för Elton och alla barns skull. I vårt område bor det väldigt mycket barnfamiljer och det är så härligt att se lyckan i alla pulkåkande barns ögon. Jag har dock gått och blivit en riktig mes i vuxen ålder, haha jag tycker att alla backar är jättehöga och att allt går jättesnabbt. Rätt skönt att skylla på magen och mer stå och heja bredvid.

Apropå magen… jag känner mig i ärlighetens namn rätt gravidless nu vilket känns lite frustrerande då det är rätt många veckor kvar. Det känns ändå skönt att ha passerat årskiftet och 60% spärren, lite som ett segt upplopp nu! Senaste veckan har jag haft sånt tryck vid revbenen på höger sida. Det är svårt att beskriva, inte som att bebisen ligger och trycker mer som att man spänt upp revbenen med en domkraft som att man ska byta däck. Ehh ni fattar va? Under några dagar har jag även haft så mycket stickningar i ena bröstet och när jag googlade (googla är det svårt att inte göra men jag försöker undvika Familjeliv där svaren i trådarna oftast är kris och katastrof….) så verkar det som att det kan bli så när brösten producerar mjölk men vad vet jag. Dessa två åkommor kommer oftast på kvällen eller så känns de helt enkelt mer när jag slappar av och sätter eller lägger mig ner. Börjar komma ihåg hur bökigt det var att sova på slutet av graviditeten förra gången och det känns som att jag närmar mig.Hittade den här bilden från förra graviditeten. Herremin j*vlar vilken mage haha om det är hit vi är på väg så finns det nog ännu sämre sovnätter kvar att vänta.

Något betydligt mer underbart än domkraftslyftande revben var att jag fick hänga med min bästa Nadja idag. Nadja agerade försenad jultomte och det var tur att jag satt ner när jag öppnade mitt paket för gulsvarta skokartonger innebär skakiga ben hos mig – Buffalo! Åh fick världens coolaste Buffalosneakers i silver och gullungen Nadja hade dessutom beställt både storlek 39 och 40 till mig så att jag kan prova ordentligt. Jag är en riktigt jobbig halvnummersbrutta där valet ändå brukar bli fel i slutändan fast jag alltid beställer hem dubbla storlekar. Gäller att överväga det här beslutet väl, möjligheten att bli områdets coolaste tvåbarnsmorsa vill man ju inte gå miste om.

 

Temadag bebiskoll- så gick dagens två kontroller, den korta livmodertappen och den höga sannolikheten på vårt KUB test

Go kväll gänget! Gissar att några av er är mitt i nattningen (Jakobs skift i kväll!) och att några andra sitter i soffan och kikar på Cancergalan. En otroligt viktig gala som jag dock fortfarande inte klarar av att se. Det blir fortfarande för känslosamt och jag klarar inte av det. Skulle vilja se Newkid framföra ”Du måste finnas” men efter att ha sett ”Så mycket bättre”-avsnittet när han var med och sjöng den så vet jag redan hur jag skulle reagera idag, jag bröt ihop fullständigt och grät floder. Att han sjöng den till sin mamma gjorde inte saken lättare.Ni som följer mig på Instagram vet att jag har haft dubbla bebisrelaterade kontroller idag, först vanlig koll hos min barnmorska men sedan även ultraljud för att kolla livmodertappen. Vi startar med morgon så ser vi vart vi hamnar :).Knatade iväg i ett snöigt Stockholm till barnmorskan Kerstin. Åh älskade bästa Kerstin som går i pension på fredag, kunde inte ha önskat mig en bättre barnmorska än henne. Hade lyxen att få ha henne som support vid båda graviditeterna, en kvinna som verkligen lämnat avtryck. Jag fick lämna urinprov, kolla blodtrycken, lämna blodprov, berätta om min egen gravidstatus och lyssna på bebisens hjärtljud. Allt såg bra ut, lågt järnvärde dock så jag ska börja med mina järntabletter igen. Fick dock lite av en chock när jag ställde mig på vågen, 10 kg upp!Minns faktiskt inte exakt hur mycket jag gick upp förra gången men har för mig att det var nästan prick 10 kg sammanlagt, verkar dra iväg mer denna gång.

Efter att ha sagt hej då till Kerstin och önskat varandra lycka till med allt vi båda har framför oss så gick jag hem för att jobba en stund innan nästa kontroll.Efter lunchen styrde jag bilen till Nya Karolinska sjukhuset till Centrum för fostermedicin. Jag har varit där en gång tidigare, ett ångestfyllt besök den gången. Jag har inte berättat för er om vårt KUB test och den höga sannolikheten för kromosomavvikelser som vi fick, 1/25. Jag var på mitt rutinultraljud och eftersom det är Corona så fick Jakob inte följa med. Allt på ultraljudet såg så bra ut och när barnmorskan gick ut för att lägga ihop ultraljudsresultatet med mina egna provsvar så skrev jag till min familj och till Jakob hur bra allt såg ut och att jag bara väntade på ihopslagningen av resultaten. Minen på barnmorskan när hon kom in och sa ”det är ju typiskt att det blev en hög sannolikhet nu”. Allt svartnade. Jag bara skakade och kunde inte förstå det. Tog så för givet att mina egna resultat skulle vara bra. Det var en väldigt bra barnmorska som berättade om vad resultat betydde och hon gick sedan för att boka in en tid för test av moderkakan, en tid jag kunde ha och sedan överväga om jag ville genomföra. Jag fick en tid redan dagen efter och ringde helt förstörd till Jakob som slängde sig på cykeln för att möta upp mig.

Innan KUBen hade jag både den här och förra gången funderat och ställt in mig på att resultatet kunde bli ett annat än vad vi hoppades på men det går nog inte att ställa in sig på något sådant när man egentligen tror att oddsen för ett sådant besked är litet. Liksom när jag under förra graviditeten fick veta att jag hade kraftiga cellförändringar blev anknytningen till barnet  plötsligt så enormt. Jag ställde mig frågan hur jag någonsin skulle kunna fatta ett beslut att avsluta det liv som levde i mig. Samtidigt brottades jag med tusen olika frågor, vilken typ av avvikelse kunde det eventuellt handla om och hur skulle vi som familj påverkas. Genom att göra en moderkakstest skulle jag få ett 100% svar men jag visste inte heller om jag ville ha svaret för det skulle kanske göra att vi skulle behöva fatta ett beslut som jag inte ville fatta. Som jag grät. Vi bestämde dock att göra testet nästkommande dag. Jag visste med mig att jag skulle påverkas så mycket under graviditeten av den oro som det skulle medföra och vi åkte nästa morgon till Nya Karolinska sjukhuset och Centrum för fostermedicin. Väl på plats fick vi träffa en läkare som tålmodigt lysande på våra frågor innan vi tillslut bestämde oss för att genomföra provtagningen. Det som också gjorde att jag våndades i beslutet var att det finns en, om än liten, ökad risk för missfall. En av tankarna som jag hade var att ”Tänk om allt egentligen är bra men moderkakstestet orsakar ett missfall”, och hur skulle jag få veta att det var på grund av det testet och inte att det skedde ”naturligt”. Ja här hör ni hur jag mådde och tänkte innan jag vågade berätta för er om graviditeten. Så mycket som rör sig i en som många inte har en aning om.

Efter att vi väl genomförde testet, man sticker en nål genom magen, så fick vi vänta nästan 1,5 vecka på resultatet. En lång väntan med ett testresultat som är uppdelat i två delar. När den första delen såg bra ut kände jag mig ändå mycket lugnare men självklart så var väntan tuff särskilt när det börjar synas så pass och jag inte ville berätta för så många. Det var en sådan lycka när provsvaret kom om att allt såg bra ut. Det första resultatet kom via datorn och det andra ringde de för att meddela. Så här efteråt känner jag att KUB-testet orsakade väldigt mycket oro hos mig samtidigt som jag ändå är glad att det gjordes, en väldigt tudelad känsla. Att kunna fatta ett avgörande beslut, vet inte om och hur jag hade klarat det.

Det var med en annan känsla som jag satt i väntrummet idag och inför dagens undersökning. Idag var jag kallad för att kontrollera livmodertappen. Vid min förra graviditet upptäckte de att jag hade kraftiga cellförändringar, herregud vad man ska vara med om känner jag. Vill ni läsa om den resan så kan ni börja läsa HÄR. Vid koniseringen tog de bort en del av min livmordertapp och en livmordertapp som är för kort kan vara upphovet till en för tidig förlossning. Min livmodertapp visade sig vara cirka 2 cm och den hade en bra form vilket gjorde att de bedömde det som en en liten risk att förlossningen skulle sätta igång för tidigt på grund av det. Jag gick dessutom över tiden med Elton. Firade besöket med att slinka in på Vetekatten och köpte med varsin kardemummabulle till mig och Jakob!

Under kvällen ringde dock läkaren upp och ville att jag skulle komma på en ny kontroll om två veckor för att se hur den hade utvecklat sig vilket kändes väldigt bra. Jag är väldigt tacksam för de kontroller som görs, det var en läkare på MVC som hade läst min journal och som tyckte att man skulle göra ett extra ultraljud för att kontrollera livmodertappen så jag hade faktiskt inte själv en tanke om det.

Det blev ett långt inlägg men så blir det ibland. Jag vet att ni brukar uppskatta ärliga inlägg som detta. Ta hand om varandra. Och jag säger som Newkid ”Du måste finnas du måste”, det gäller er alla <3.

När hjärtat smälter

Posted on

Det har varit några mentalt tuffa dagar sedan vi hördes sist. Jag har känt mig väldigt låg och insett hur mycket pandemin och restriktionerna har börjat påverka mig. Jag saknar min familj så otroligt mycket och under ledigheten har det slagit mig hur längesedan vi sågs och även hur längesedan det var som jag träffade mina vänner. Hur hanterar ni allt socialt som uteblir? Att fixa naglarna under gårdagen kändes helt magiskt, att ”klä upp sig” och inte bara klä sig i praktiska leka-i-regnet-kläder. Efter att glittret fått sig en ny nyans hade jag tänkt åka hem direkt. Jag har varit noga och undvikit allt som heter butiker men på väg till bilen såg jag att KappAhl skulle stänga sin butik i Bromma blocks. Gallerian har börjat bli helt öde, så många butiker som stängde under förra året. De hade 30% rabatt i hela butiken som dessutom var helt tom på folk så jag vågade mig in en stund och blev helt tagen av alla underbara bebiskläder.Jag hade nästan glömt bort hur små de är i storlek 50 och 56. Temat för shoppingen blev outfits med klös haha, kommer bli en rivig tjej eller kille <3.

Så blir dina ögonfransar milslånga!

Vänner! Nu kommer tipsens tips, en sådan där produkt som borde komma med varningstext för har ni en gång börjat använda den kommer ni inte att kunna sluta. Drömmer ni om förföriskt långa fransar så har ni kommit rätt. Jag kommer vara min vän Nadja evigt tacksam för att hon introducerade den här rackaren i mitt liv för dryga året sedan och sedan dess känner jag mig så naken utan den. Det är alltså ett ögonfransserum som ser ut som en vit mascara. Ni målar på den innan er vanliga mascara och så baam har ni längre och fylligare fransar än vad ni någonsin kunnat drömma om. Såg att Kicks KLICK! hade 20 % rabatt (gäller 28/12) på den nu dessutom så skynda fynda och berätta sedan hur mycket ni älskar den!

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Kicks

God jul, sjukstuga, SM i kullerbyttor och så kom snön!

Det går ju inte att börja inlägget på annat sätt än att säga GOD JUL! Hoppas att ni alla har haft en fin jul trots att den säkert varit väldigt annorlunda. För mig blir det första året utan att träffa familjen överhuvudtaget under julen, så tråkigt men vi har haft våra gruppsamtal och skickat bilder så det är jag glad för.

Till råga på allt så har jag gått och blivit sjuk. Vad är oddsen att man blir sjuk efter att man tagit julledigt och isolerat sig? Eller jag har ju hämtat paket och lite sånt men haft både munskydd, handskar och använt sanslösa mängder handsprit.Dagen innan julafton när det bröt ut hittade jag en tid för coronatest och en timme senare fick jag ett negativt resultat som gjorde att Jakobs familj ändå vågade sig hit. Det började med en dags halsont till att övergå till snorkaos och nu hosta. Som sagt en annorlunda jul.

Dom trötta ögonen avslöjar mig så jag kompenserade med paljetter!

Julafton blev trots sjukdom väldigt mysig och Elton var i sitt esse. Han ÄLSKADE att öppna paket och ville gärna öppna alla andras med. När tomten frågade om han hade varit snäll svarade han ”ja det har jag men jag har varit lite busig”. Haha! Vad som låg i paketen får jag visa senare för nu ska jag försöka sova lite till, att sova när man bara hostar är inte helt enkelt. Det som gjorde mig så glad igår var förresten när vilden i magen slog någon form av nytt rekord i kullerbyttor inne i magen. Jag har moderkakan i framvägg även den här gången som gör att det tagit lite längre tid att känna riktiga sparkar. Magiskt.

Så förtrollar du dina bestick i nysilver till att bli nya igen!

Jag har alltid tyckt att det är något alldeles speciellt med bestick i nysilver. Det känns liksom som från en annan tid men stora vackra uppläggningsfat, ser framför mig hur många vackra middagar de har avnjutits mat med i stora matsalar. Nu kan det vara så att jag har sett på alldeles för många avsnitt av ”The Crown” och därför drömmer mig bort till more is more istället för det nordiska avskalade som jag aldrig har varit särskilt förtjust i. Ibland känner jag att jag är född i helt fel tid, tänk att få bära magiskt vackra klänningar med stor underkjolar och juveler, eh jag drömmer mig nog även bort till att födas kunglig men bara med de vackra fördelarna såklart.

Minns ni förresten den gamla filmen ”Before and after” med Edward Furlong som man dreglade över som ung? Hur som helst, så här illa såg besticken ut innan men för vackra för att motstå på en loppis på Gotland och i en antikbutik i Falun.

Okej, åter till det som inlägget var tänkt att handla om – hur du rengör ditt nysilver på under en minut! Tänk att jag har väntat sedan i somras på att ta tag i detta som var överstökat snabbare än jag hann dricka upp min kopp kaffe.

Jag gjorde så här:

  1. Koka upp rikligt med vatten, tänk att det du vill rengöra ska kunna täckas av vattnet.
  2. Jag rengjorde mina bestick i en djup ugnsplåt men vad du än väljer för bas så ska den kläs in i aluminiumfolie. Tänk att det du ska rengöra ska komma i kontakt med aluminiumet.
  3. Lägg besticken i den klädda formen, strö över bikarbonat (jag gjorde som vanligt och körde på känslan) och häll på det kokheta vattnet. Här ser ni skillnaden på de delar av besticken som jag först inte hade täckt med vatten. Öste på ända upp till kanten och snabbt fick även dom delarna en perfekt silverfärg.
  4. Njut av en kopp kaffe och förvandlingen som kommer ske framför dina ögon.

 

Jag är gravid!

Världens största TACK till er alla som skickat grattishälsningar under gårdagen när jag berättade om att våra familj ska gå från tre till fyra <3. Det är häftigt att få så mycket fin respons från människor som jag faktiskt inte känner, massvis av kärlek till er! Så otroligt spännande också att många av er delade med sig till mig att ni också går i väntans tider och vi verkar vara ett helt gäng som ska bli mammor till vårkanten.

Passade på att köra en frågeställning igår på Instagram så nu ska jag försöka besvara alla de frågor som kom in.

Frågan när BF (beräknad födsel) är var nog en av de allra vanligast frågorna och så brukar det vara när man kläcker en så här underbar nyhet <3. Vårt BF datum är den 20 april vilket känns helt fantastiskt. Elton hinner precis fylla tre och jag tyckte att det var så skönt när Elton var liten att allt blev lättare med bättre väder och mindre kläder.

Stabil bild med min älskade vän Stina två dagar innan jag fick veta att jag var gravid. Jag fick veta väldigt tidigt att jag var gravid, stickan visade 2-3 veckor och likt förra gången så var Stina den första jag ringde <3

Många av er skrev och undrade hur jag mådde och nu kan jag äntligen säga att jag mår bra! Fram till för några veckor sedan var det dock det totalt omvända och eftermiddagarna och kvällarna har nästan varje dag inneburit kräkningar och helt tom på energi. Minns hur jag höll igång och tränade förra gången och hade en ostopplig energinivå, den raka motsatsen den här gången men nu har det som sagt äntligen vänt.

Frågan om vi vet om det är en flicka och pojke trillade också in flera gånger under frågestunden. När Elton låg i magen tog vi inte reda på könet och det tänker vi inte göra den här gången heller. Det är klart att jag, eller vi, är nyfikna men jag tycker att det är så roligt att fundera på vem som ligger i magen och få det som en spännande överraskning i samband med förlossningen. Om jag ska säga vad jag tror så är jag rätt splittrad. Eftersom jag har mått så otroligt annorlunda den här gången mot den förra så tänker jag att det är en flicka men eftersom jag bara vet hur det är att vara mamma till en pojke säger jag många gånger ”han” om magen för något annat känns så avlägset även om min egen gissning är en flicka.

En bild på den förra discokulan. Känns bra att kunna gå tillbaka till gamla bilder för att få klädtips haha.

Frågan om namn är ju också så spännande! När Elton låg i magen så hade vi ett pojknamn och ett flicknamn så eftersom Elton var en pojke har vi kvar flicknamnet. Jag är någonstans så säker på att det är en tjej så det känns inte riktigt som att vi behöver ett pojknamn haha men oddsen säger att det nog är bäst att gardera sig men det är så svårt. Tycker att namn är väldigt klurigt… tror fortfarande inte att Jakob skulle godkänna Brian (efter min pojkbandsfavorit Brian Harvey haha) så vi får nog börja klura.

Minns hur fint och ännu tjockare håret blev förra gången men också hur otroligt mycket hår jag sedan  tappade. Hrm… blev lite sugen på att bli blond igen när jag såg den här bilden det där var en bra nyans.

Det är ju en väldigt annorlunda vardag just nu kopplat till Covid 19 vilket ni också undrat hur jag känner med det kopplat till min graviditet. Eftersom jag är halvvägs gången så har jag ju en rätt lång tid kvar till förlossningen vilket känns skönt! Om förlossningen hade varit nära inpå hade jag känt mig betydligt mer oroad än vad jag gör idag men självklart är jag extra försiktig.

Förutom en massa frågor kom ni också med så många gulliga hejjarrop och pepp, blir så lycklig när ni skriver att jag sprider glädje omkring mig. Det är en av de finaste komplimangerna jag kan få. Några kollegor undrade innan jag berättade om graviditeten hur jag mådde om det hade hänt något för de tyckte inte att de kände igen mig. Haha, nä jag försökte bara att inte kräkas över skrivbordet haha men nu är som sagt energinivån tillbaka och jag somnar inte längre innan Elton. Frågor om hur jag kan se så frääääsch ut när jag är gravid haha vet inte vad jag ska svara på det. Själv känner jag mig lite som ett sjölejon och tiden att fixa sig under förra graviditeten var ju lite större, haha ens morgonrutiner har verkligen snabbats på sedan man fick barn. Kan bara buga och bocka och säga tack och fortsätt smöra det gör mig glad haha.

För att inte det här inlägget ska bli kilometerlångt så håller jag på de andra frågorna som hur och när jag berättade för Jakob och Elton men också saker som varit rätt tuffa under graviditeten hittills. Allt är inte en dans på rosor det vet vi alla och jag tycker att det är viktigt att lyfta även dom bitarna men mer om det en annan dag. Det känns så skönt att vara tillbaka här med er, saknat er! Fortsätt gärna ställa frågor så kommer de i inlägg längre fram.

Puss och kram, Ida

 

 

Så går det med trotsen, boktipset som kanske räddar oss och vad jag ska unna mig ikväll

Först vill jag bara säga TACK! Tack för att ni troget hänger kvar fast uppdateringarna varit glesa och för er pepp och era kommentarer. Jag VET ju att vi inte är ensamma om denna trotstid men herregud vilken energitjuv det är och det är lätt att verkligen bli skör. Vi har faktiskt haft två bättre veckor men idag slog trotsen ned som en bomb igen och jag måste säga att jag njuter av Eltons eftermiddagsvila i detta nu.

Okej vi backar bandet till förra inlägget. Jag fick bl.a. tips om den HÄR boken och även om jag inte har hunnit läsa så många kapitel så vill jag redan rekommendera den till er. Den har fått mig att fundera över mitt eget förhållningssätt i dessa dagar av trots (vilket är en utmaning) och som boken heter så försöker jag att ge minst fem gånger så mycket kärlek kontrat mot mina tillsägelser. Jag vet inte vad det egentligen är som gjort att det har varit en bättre tid, om vi bortser från kaoset idag, men utöver det jag precis skrev så har jag också låtit våra morgonrutiner ta längre tid. Elton bytte förskola i höstas när vi kom in på vårt förstahands val och på den nya förskolan har de inte frukost vilket gör att vår morgonrutin tar längre tid hemma. Jag har ett relativt flexibelt jobb när det kommer till morgonen men jag har brottats med mina egna krav om att vara där en viss tid och istället låta det stå åt sidan för att slippa kaos, en svettig rygg på väg till jobbet och stresstårarna som tränger sig fram. Jag är så glad över att ha en bra kontakt med min chef som är väldigt förstående.

Ikväll ska vi iväg till Jakobs syster som fyller år, ska bli så spännande att se hennes nya lägenhet som jag inte hunnit besöka ännu. När vi väl kommer hem ikväll ska jag unna mig en ansiktsmask, testade den här tidigare som jag fick av just Jakobs syster. Min känsliga hy älskade den så beställde ett helt gäng häromdagen så ikväll är det jag som zoomar ut till ett avsnitt av Gift vid första ögonkastet, den pågående amerikanska säsongen. Visst tittar ni också? Puss och tack för att ni finns <3

 

Inlägget innehåller reklamlänk för Bokus

När man håller på att bli uppäten

En rätt udda rubrik men den är faktiskt rätt klockren över hur jag känner mig. Nu måste jag få svära men denna jävla tvåårstrots den hålla på att totalt äta upp mig och den är en stor anledning till min frånvaro. Vår älskade vilde har gått in i ett tonårstrotshumör med svängar snabbare än värsta formel ett racet. Idag känner jag verkligen att jag vet varken ut eller in, min egen energi känns helt som bortblåst och det känns som att all tid går åt till att försöka överleva.

Nu vet jag vad i alla fall vissa kanske tänker, små barn små problem men att vara i detta kaos dagligen oh my det sätter sina spår. Jag är just nu någon form av gudinna för Elton, mest bara jag som gäller men också extra stora prövningar mot mig. Sedan är han inne i en period då han mest ropar ”dumma” till alla, det räcker att de andas samma luft som honom så blir det kaos. Vi som verkligen vill uppfostra honom till att vara en bra kompis tycker att det är så jobbigt och inte särskilt charmigt. Mitt i denna humörstornado är han också världens gulligast, ska pussas, hålla handen och vara så nära. Det känns ungefär som att man sitter i virvelvinden på Skelleftefestivalen och försöker förstå åt vilket håll den ska snurra åt härnäst.

För tillfället åker jag till jobbet med tårarna trängandes bakom ögonlocket och med en genomsvettig rygg efter ännu en tuff morgon och det avspeglar sig i så mycket nu. Hela hemmet ser ut som en deprimerande morsa haha gud hela vår familj skulle behöva åka iväg på en egen weekend, Elton med tror jag.

Sorry för ett sjukt opeppande inlägg men det är sanningen just nu. Idag har jag i alla fall haft semester så jag har fixat mina naglar, gått till frisören, okynneshandlat och snart ska jag springa ner till förskolan. Behöver jag säga att morgonens lämning var kaosig, igen. Tror vi alla behöver jul nu! Tror spontant att julgransglitter är svaret på många problem, har ni andra tips snälla lämna en kommentar.

En hållbar höst

Imorse, som en reaktion på min näthandel den senaste tiden tror jag, lyfte Jakob att han hade sett en dokumentär på Netflix ”The minimalist”. Jakob är och har nog alltid varit en större minimalist än mig, som många gånger lever efter mottot more is more men såklart med en viss eftertänksamhet. Idag har Jakob farit runt som ett jehu här hemma och försöker göra sig av med allt överskott och eventuellt onödiga saker som finns i vårt hem. Jag har behövt säga stopp flera gånger när han bland annat försökt ge bort min elvisp, en vacker ugnsform (vi har ju redan två hävdar han) och mina pajformen.

Vissa saker kommer jag aldrig göra mig av med som dessa godingar.

Minns ni mitt shoppingfria år som till slut fick brytas av min graviditet och en växande mage som behövde nytillskott till garderoben? När jag påbörjade det projektet eller levnadssättet var det för att jag blivit äcklad av mig själv och både min och andras konsumtion. Jag kan fortfarande bli smått illamående när jag ser överfyllda butiker med ett slit och släng tänk och hur man själv hamnar i fylla på, fylla på tänket fast man inte alls behöver.

Att gå på loppis är ju någonting som jag älskar och hellre köpa något som redan är använt än något nytt. Däremot så bidrar det också till en del onödiga köp som dessa som aldrig har kommit upp på väggen så nu är det kanske dags.

Vi brukar ha diskussionen här hemma att vi alltid vill försöka ha en ren hall, ett projekt som vi oftast misslyckas med då saker som ska ner till källaren hamnar i ett hörna ihop med skor och kläder från förskolehämtning som i ärlighetens namn inte hängs upp direkt. Det blir verkligen en helt annan sinnesstämning när det är rent och undanplockat, något som jag skulle säga en tvååring påverkar men det handlar ju såklart också om hur mycket saker man har från början.

Skor är eller har snarare varit min akilleshäl. Sedan Elton kom har det inte blivit så många inköp av pjux med de här höjderna men ett tag var det smått urspårat…

Tillbaka till shoppingen den senaste tiden, det har blivit en hel del nätbeställningar och mycket har åkt tillbaka. Denna näthandel med fri frakt och returer, usch får dåligt samvete för vår älskade miljö med. Håller ni med mig om att man beställer mer lättvindigt än innan och klart mindre eftertänksamt?

Det här sanslöst stora och tunga Moschino halsbandet är inte det mest använda i min garderob precis men känns ändå som ett bra köp då jag hade slagit till igen utan att tveka. Jag vill hädanefter bara köpa sådant som jag verkligen älskar!

Nu ska det dåliga samvetet för naturen och ibland även för plånboken stillas med temat en hållbar höst, som såklart ska vara mycket längre än så. Är ni med mig? Det handlar inte om att avsäga sig all konsumtion men det handlar om att tänka mer hållbart, genomtänkt och miljö- och plåbokssnällt. Vi kör fortfarande våra powermöten på söndagar och då tänker jag att en punkt ska vara hållbarhet, känner mig sjukt taggad. Vad säger ni är ni med mig? Kom gärna med era bästa tips, puss!