En stilsäker rackare redan i discokulan

0

Det finns så mycket fint till små bebisar så det är helt galet. Hade mer än gärna inrett en hel walk in closet till Larven om jag fått bestämma. Jag trodde väl aldrig att dagen skulle komma när jag mer såg framemot att gå i babybutiker än att titta på saker till mig själv. Okej om vi ska vara helt ärliga är det snarare lika roligt! En ny favoritbutik är hur som helst Babyshop som både har saker till den lille, dig själv och till barnrummet. 

quig8Aw4TmCZC9Ab0Vr5QA_thumb_33e4
s6Sb8xOHTcGTj4BVvK%EVA_thumb_33e6

I samarbete med Babyshop har jag fått välja ut några favoriter till Larven och jag blev helt förälskad i märket Molo som går att hitta hos Babyshop. Älskar det här tyllmönstret som går att beställa både på filt och kläder, ni hittar det dessutom på rean nu såg jag.

ABiPLBNVQUCffEvJl4Mr3A_thumb_33e1

Larven kommer vara riktigt stilsäker redan som liten, vad sägs om den grymma nappen och napphållaren i marmormönster från Elodie Details? Idag tänkte jag sätta mig ner och verkligen försöka strukturera upp en lista med vad vi måste komplettera med innan Larven kommer. Nu blev det kanske lite mer bråttom än vad vi tänkt om förlossningen kommer sättas igång i förtid men försöker ta det med ro och tänka att allt löser sig.

Inlägget är skrivet i samarbete med Babyshop.se 

 

Rörd till tårar och en dag på Huddinge sjukhus

0

Alltså wow! Jag trodde aldrig att responsen skulle bli så stor på mitt förra inlägg, jag är verkligen så rörd och tacksam för varje litet ord, meddelande och stöd som ni skickat på olika sätt. Mailboxen har praktiskt taget svämmat över av era peppande hälsningar men även berättelser och erfarenheter av vad ni själva har behövt gå igenom. Det pratas ju ibland om ”nättroll” men jag säger bara wow vilken kärlek det finns inom social medier och jag är verkligen rörd till tårar. Tack!

Igår blev det en lång dag på Huddinge sjukhus. När jag var på väg hem från jobbet i måndags ringde de från gynmottagningen och undrade om jag kunde komma på ett inskrivningsmöte med narkosläkare och sjuksköterska under tisdagen. Allt lät plötsligt ännu mer allvarligt tyckte jag. Inskrivningsmöte. Samtal med narkosläkare.
Igår kl. 11 hade vi alla fall tid på gynmottagningen och det inleddes med ett kortare samtal med en sjuksköterska följt av blodprov och blodtryck. Vi fick med oss en broschyr med saker att tänka på inför biopsin och eventuell narkos men annars fick vi inte veta så mycket. Två timmar fick vi fördriva tiden innan det var dags att träffa narkosläkaren som till min stora glädje var fantastiskt bra att prata med. Han berättade först om narkosen, att den går att genomföra när man är gravid men att det även finns risker. Han hade fått information om att vi var gravida i vecka 27 men när han fick veta att vi redan var inne mer än halvvägs i vecka 31 så var hans förslag att först försöka genomföra biopsin med lokalbedövning, i andra hand en lättare ryggmärgsbedövning och sedan narkosen som ett sista alternativ. Att det ens gick att få lokalbedövning hade vi inte ens blivit informerade om och jag blir faktiskt rätt frustrerad när jag tänker på att jag inte blev erbjuden det vid varken första eller andra biopsitillfället även fast vår läkare berättade att det kommer göra betydligt ondare när jag var gravid. Om jag hade fått bedövning vid senaste tillfället hade troligtvis den biopsin gått att utföra och jag hade sluppit de senaste veckornas ångest… men det är ingen idé att slösa energi på att vara irriterad.
Efter ytterligare en del kontroller fick vi en tid för biopsin och den kommer att genomföras på fredag. Det finns en ökad blödningsrisk när man är gravid men om allt går bra får jag åka hem samma dag men det vet man inte helt säkert ännu. Vill bara få det överstökat för den här väntan och alla ”tänk om”- tankar håller på att äta upp mig. Efter biopsin måste vi ju även vänta på att den ska analyseras och först efter det får vi veta om det blir en operation före eller efter beräknad förlossning. Om operationen måste ske innan vårt barn beslutat sig för att komma ut kommer de behöva ta ut barnet i förtid och med det kommer ju också tusen tankar. Jag vill få ägna all tid, kraft och energi för att ladda inför en kommande förlossning och att få lite lugn och ro innan det är dags.
När vi kom hem igår så stupade jag i säng, alla dessa tankar och sjukhusbesök tar verkligen på krafterna. Efter att jag hade sovit en stund strök jag en massa bebiskläder som jag har fått låna av min fina vän Sanna och då var det lättare att komma ner i varv och släppa alla jobbiga tankar. Hur jobbiga saker och ting än är så har vi världens finaste sak att kämpa för. Larven. <3

Jag kan ju inte dö nu

36Kommentarer

När vi skulle skriva in oss hos barnmorskan var vi i vecka 8, lite nervösa men så glada och lyckliga! Vår barnmorska frågade när jag hade tagit mitt senaste cellprov och jag kom på att det snart gått tre år sedan sist och att jag borde bli kallad när som helst. Barnmorskan passade på att ta ett cellprov då de vill ta dem så tidigt som möjligt om man är gravid vilket jag tyckte var väldigt smidigt att få göra bort. Tiden och veckorna gick och nästan nio veckor senare när jag skulle gå till jobbet låg ett brev adresserat från Karolinska sjukhuset i Huddinge utanför dörren – du har cellförändringar.

I brev framgick det att en kompletterande undersökning var tvungen att göras för att se om vidare utredning var nödvändig. Det stod att man hittat cellförändringar hos mig och att vissa cellförändringar läker ut av sig själva och andra behöver behandlas för att förhindra att de utvecklas till cancer. Cancer. Det värsta ordet jag vet i hela världen. Ordet, sjukdomen, som tog min mammas liv och förändrade allt. Ordet, sjukdomen som får mig att stelna till, vråla inombords och bryta ihop fullständigt.

I brevet stod det att jag skulle kontakta dem för en tid, bara där var jag frustrerad. Ge mig en tid nu! Jag åkte till jobbet så tidigt att Jakob fortfarande låg och sov så jag minns att jag i all förvirring tänkte att jag inte ville störa honom så jag satte mig på tunnelbanan och grät på väg till jobbet istället.
Jag hade turen att få en tid redan samma veckan på KS i Huddinge och försökte tänka positivt även om ordet cancer ekade i bakhuvudet varje dag tills det var dags för undersökningen. Ordet har fortsatt eka efter det också, tro mig. När vi kom dit berättade läkaren att man sett en höggradig cellförändring utifrån cellprovet och att de dels ville ta ett nytt cellprov men även en biopsi, vävnadsprov, för att skicka den på analys. Undersökningen var rätt smärtsam och jag fick veta att man helst vill göra sådana undersökningar och provtagningar så tidigt som möjligt under graviditeten då man som kvinna blir mer smärtkänslig i underlivet, mer blodfylld och att livmodertappen kan ändra riktning under graviditeten.
Det gick ändå hyfsat bra att genomföra undersökningen och provtagningen men när vi kom ut från sjukhuset bröt jag ihop fullständigt i bilen. Jag grät hysteriskt, fick svårt att andas och satt med spypåsen framför mig. Det enda jag tänkte var att nu kommer jag dö. Jag kan ju inte dö nu. Helt plötsligt blev livet i magen så otroligt viktigt, mitt allt och jag kunde inte överge det nu. Läkaren påtalade att det viktigaste om man hittade att det redan lett till cancer var att rädda mamman primärt. Jag kände helt tvärtom. Rädda mitt barn.
Två veckor gick innan mitt ”fall” hade tagits upp på en läkarkonferens och sedan fick jag vänta ytterligare två veckor på att ytterligare ett läkarteam skulle titta på det. De kom fram till att cellförändringarna var höggradiga och att jag skulle ställa in mig på en operation cirka sex veckor efter vår förlossningen. När de senare berättade att det inte lett till cancer utifrån vad de kunde se kände jag mig så lättad. Cellförändringarna i sig kändes nu inte så farliga utan jag kände mig så tacksam för sjukvården och för beskedet. De berättade att de dock ville följa upp mig i gravidvecka 28 för att se att det inte skett ytterligare någon förändring.
Så kom julaftonsveckan och den 21 december var det återigen dags för att åka till KS i Huddinge. Den här gången var undersökningen så obeskrivligt smärtsam. Redan när de skulle föra in undersökningsinstrumenten kände jag en fasansfull smärta. Cellprovet gick att ta men när de skulle försöka genomföra biopsin så skrek jag och grät så hårt att de fick avbryta. Jag var helt förstörd. Min livmordertapp hade även flyttat sig bakåt vilket gjorde att den var svår att komma åt. De sprutar även in en lösning, ättikslösning och jodlösning, som svider i sig så det var helt omöjligt för mig att genomföra biopsin. Läkaren valde att skicka in cellprovet och skulle sedan återkomma efter cirka tre veckor. De tre veckorna hade passerat i onsdags. Då fick jag veta att cellprovet visade ett ännu sämre resultat den här gången, cellförändringarna bedömdes nu som avancerade och läkaren ville att en ny biopsi skulle tas nu under narkos och lokalbedövning, De vill att detta ska ske så fort som möjligt för att se den nya statusen för cellförändringarna. De ville förbereda oss på att det kan bli aktuellt att operera snarast och att de då kommer vilja ta ut barnet först. I onsdags kände jag mig helt tom på nytt. Ska vår älskade busungen behöva komma ut tidigare än vad den är tänkt och förberedd på? Hur kommer den må? Kommer det bli en kejsarsnitt istället? Kommer vi vara kvar på sjukhuset länge? Kommer jag att dö nu?
Tusen frågor, tankar, känslor. Sorg, ilska, rädsla och en kämparglöd som dock blir väldigt trött och svag ibland. Fan. Fan.Fan. Jag har fått må så otroligt bra under min graviditet i övrigt, inte mått illa, inte haft ont, varit trött men det hade jag liksom räknat med. Tanken att genomföra en förlossning har varit stor och skrämmande nog, det är där jag vill ha mitt fokus och inte på ordet cancer.  Fuck cancer. På KS i Huddinge står jag nu på en väntelista men är prioriterad. De har bett mig att vara stand by om de får ett återbud så hoppas på en tid så fort som möjligt. Har alltid varit lite otålig av mig och den här väntan som nu pågått från första cellprovet som togs i augusti tills nu känns olidlig. Jag försöker tänka positivt att varje dag som går är bra för Larven, Larven är vårt smeknamn på busen i discokulan. När vi tittade på bilder hur ett foster såg ut i sina tidiga veckor tyckte vi att det såg ut som en larv och Larven är nu vårt allt. Håll tummar och tår för oss för bakom glittret och leendet finns en både trött och rädd kvinna som bara vill få hålla om sitt barn och bli mamma.

Gratis startboxar till dig och din bebis!

0

Här kommer ett roligt tips till er som väntar en liten bebis – ett gäng olika startboxar för er lilla familj som ni kan beställa helt gratis! Är det fler än jag som känner att det ibland känns lite övermäktigt med allt som man ska köpa innan ens lilla bebis kommer? Känns som att det är ett helt apotek som ska inhandlas! Därför blev jag så glad när jag hittade inte bara en utan flera startboxar, helt gratis, till dig och din nyfödda bebis. Här kommer ett gäng länkar som jag hoppas kan komma till användning. 

xzJOWrawRHab+9NQ8zKCvw_thumb_33ce

Jag har hittills hämtat ut en box från Apoteksgruppen och en från Apoteket Hjärtat. De har innehållit blöjor, våtservetter, örontops för bebisar, nappar, ett helt gäng med rabattkuponger och små provtuber. Några bra tidningar har också följt med!
t4QOQNwwTlC7Oubdn9xs8Q_thumb_33d3

Klicka HÄR för en startbox från Libero eller HÄR för en babybox för Apoteket Hjärtats medlemmar.

+XHG62WdTai0iVyTDZ6PKg_thumb_33c8 På den HÄR sidan kan ni beställa in bara en, två utan tre olika boxar! Och vi avslutar med ytterligare ett tips, HÄR! Har ni fler bra tips eller länkar? Lämna en kommentar så hjälper vi varandra <3.

 

Dagens outfit

8Kommentarer

Äntligen fredag! Den här helgen är min tanke att bara ta det lugnt, hinna fika med min kompis Emelie som är i stan och kanske hitta den där perfekta skötväskan. Det känns ju helt omöjligt att jag och Jakob ska kunna enas om en väska så jag tror att vi får slå till på varsin. Idag har jag unnat mig ett stort fång med tulpaner och någonting nytt till lägenheten, en sak som jag tidigare inte unnat mig då jag skulle leva shoppingfritt. Tänkte visa er imorgon! 

Mg79BHeCQfSM1iV4bRwNWw_thumb_33c3

ABFR4VeFR8uQ8V8+gLg_thumb_33c1

Jakob skyller de suddiga bilderna på att det redan hade mörknat när jag bad honom att ta en bild… oklart om det är det eller handhavande fel ;). Man får vara glad att han ställer upp och fotar så lite suddigt eller ej så här ser jag ut idag. Den här kjolen var det första jag köpte när jag insåg att allt satt åt för hårt i midjan, från Vero Moda. Köpte den även i grått och den är så sanslöst skön, såg att den fanns på rean nu så skynda fynda säger jag bara. Perfekt gravid som icke gravid!

L3I1jL2bQhqNk4wMpT3FQg_thumb_33c0

Det har varit fullt upp med besök sedan julen så ser faktiskt fram emot en otroligt lugn helg. Har fått låna så mycket barnkläder från min vän Sanna så tänkte sortera dem i den nya byrån som vi köpt till busen i magen och bara vara. Hoppas att ni får en helt underbar helg!

Hur gick det med mitt ”shoppingfria år”?

3Kommentarer

I början av våren fick jag nog, både av mig själv och min konsumtion. Jag älskar mode, verkligen älskar men till slut insåg jag hur otroligt många oanvända saker som hängde i garderoben, som stoltserade i min skosamling och vaser som fanns i överflöd och som på något mystiskt sätt förökade sig som vandrande pinnar. Jag såg att en tjej som jag följer på Instagram skulle köra ett shoppingfritt år och bara fokusera på det som behövde inhandlas till hennes bröllop. Hon skulle få tre ”frikort” under sitt shoppingfria år och min första tanke var ”men usch så tråkigt” tills jag snarare blev peppad att hänga på. 

62Q+86vdRTikw3bhdLOV9A_thumb_2c2e

När min besatthet för plisserade kjolar infann sig började även shoppingen att spåra ur ha ha! Men åh vad jag har använt dessa även under min graviditet.

London

Jag hann bl.a. genomföra en resa till shoppingparadiset London utan att köpa en endaste sak. Minns att Jakob shoppade på rätt bra och nästan försökte slänga presenter över mig i sympatier men det tackade jag nej till. Även sommaren gick och jag lyckades även motstå fantastiska loppmarknader på Gotland. Där var det lite jobbigt får jag erkänna!

London

BNYil5ykTVqaDx8vlDMjrg_thumb_33be

8dVfYVAgRpm2k%1REp7xvA_thumb_33bd

I slutet av juli fick vi veta att vi var gravida och jag minns hur jag tänkte hur ska det nu gå med det shoppingfria året? Jag tänkte att nu ska jag banne mig inte behöva köpa någonting nytt till mig själv och min plan var att kunna leva på de plagg som redan hängde i garderoben även under graviditeten. Det gick ändå relativt bra tills jag var i ungefär vecka 14 för då började magen svälla och jag köpte mina två första kjolar och ett par byxor. Inte från mammavdelningen utan från butikernas vanliga sortiment så det är plagg som jag även kommer att kunna använda efter graviditeten. Jag minns hur frustrerad jag var över att bryta mitt löfte tills jag insåg att det snarare blev en otrolig begränsning istället för en utmaning. Det var dock först långt in på hösten som jag unnade mig något till hemmet.

r75zq2wrSWyWwisqsoa9fQ_thumb_2cf8

Höll på att slita mitt hår över de här kuddarna när hösten kom!

Jag hade gått runt och varit frustrerad över våra soffkuddar länge, de var alldeles för våriga när hösten och snart julen skulle komma och där minns jag också hur det snarare blev ett irritationsmoment, i-landsproblem jag vet!, än en utmaning.

DmVJYC6vSeKEzDmYnMjR4Q_thumb_309d

Klänningen som hänger längst fram har varit min bästa festklänning under graviditeten!  Köpte den för säkert två år sedan och har funkat kanon gravid som icke gravid. Ett bra köp helt enkelt!

wB8h2dFCSh66LGc02p2yLA_thumb_2b4f

Känns så konstigt att se bilder på sig själv utan magen!

WcPoAj2%SFWAAJkpAojMrw_thumb_308f

Den här tröjan som var lite oversized när jag köpte den har även den gått använda under min graviditet. Brallorna ligger dock nedpackade för tillfället. Jag har varit noga med att packa undan allt som jag inte kan använda, dels för att det ska vara enklare att hitta vad jag ska ha på mig men även för att det ska bli lite kul att fynda hos mig själv senare på vinden.

Tillslut kände jag att nä nu får det räcka, tror det var i samband med Black Friday och allt spårade ur. Jag skyller dock det mesta på busen i discokulan som tydligen har en låååång önskelista till mamma och pappa. Det var så klart aldrig en tanke att inte köpa något till vår bebis, klart den behöver en massa nya saker. Men det har för mig handlat om att inte konsumera i onödan och sådant som inte alls behövs. För mig har det varit viktigt att få känna mig fin under graviditeten och när allt började sitta för tajt och konstigt då kände jag att nu ger jag upp. Summan av kardemumman är, var och blev att förbud är ingenting som jag riktigt tror på. Jag vill och försöker snarare tänka långsiktigt i mina köp och undvika den värsta spontanshoppingen. Under mina köpfria månader blev jag betydligt bättre på att nyttja det som redan hängde i mina garderober och även att ta fram nya klädkombinationer och faktiskt prova det jag redan hade. Gissar att jag inte är den enda som har plagg som hänger eller ligger vikta utan att aldrig få komma ut och röra på sig. Då är det bättre att ge dem ett nytt liv hos någon annan.

QSVfkkUETuu32hV%I5VHGw_thumb_3103

De här ”YEAH” skorna som nog redan var lite små redan från start passade jag över till en kompis med lite mindre fossingar.

bZU0UNFjTyCOz9PNjIiO9w_thumb_3252

Hur känner ni kring löften som ett shoppingfritt år? Skulle det vara en sporre eller en begränsning? Så nyfiken på om ni har gjort något liknande och hur ni kände!

 

Drömmer mig bort…

0

Nu befinner sig hela min familj i Thailand där min storasyster ska gifta sig med sin Tom… igen! De bor i London och Tom är från Nya Zeeland och i somras hade de ett litet bröllop i London för att göra den praktiska biten klar om man säger så för att sedan ha sitt stora riktiga bröllop i Thailand. Thailand blev liksom mittpunkten för Lena och Toms två familjer och släkter så därav destinationen. Min graviditet har dock gjort att jag och Jakob fått avboka våra biljetter men jag njuter av alla uppdateringar som jag får från gänget på beachen. 

5hrvjAcHSMyKY7wXcpbK7g_thumb_33b6

Vad säger man… Kommunhusen i London skiljer sig lite mot Sverige eller vad tycker ni?

uCcQsHPmQOq%7Zhe32K3RA_thumb_33b0

Nygifta i somras! Jag och Toms ena bror agerade vittnen och fick stolt posera med brudparet på trappen. Här var jag gravid i vecka 6 och hade dagen innan berättat för min älskade storasyster att hon skulle bli gudmor åt en liten rackare <3. Känns som evigheter sedan!
buJu2yt2SPujHfTMmXTSvg_thumb_33b3

lXtfs2H7T%aglIfkI7XwjQ_thumb_33b4

 

Veckans stilutmaning – Signatursmycket

0

Ny vecka och dags för en ny stilutmaning! Tack för era meddelanden på Instagram om förra veckans utmaning med att våga bära sidensjalen på ett nytt sätt. Jag stylade den runt väskan men har förstått att utmaningen kändes lite klurig så här kommer en något lättare och en mer personlig utmaning som jag tror kommer passa de flesta av er. Den här veckan handlar utmaningen om att bära ett diskret signatursmycke, i halsgropen, runt handleden eller varför inte runt fingret. Jag tillhör skaran som älskar stora statementhalsband men det finns få saker som slår ett personligt signatursmycke i storleken mindre, ett sådant där smycken som är ”du” och som gärna får bäras dag, efter dag, efter dag.  

thumb_p2880559_1024

thumb_p2880560_1024

Här är två av mina signatursmycken; ”I”:et och en glittrande sko. ”I”:et, som står för min mammas namn Inger, kommer från Jane Koenig och det gav jag till mamma i samband med hennes sista morsdag. Den glittrande skon är en träffsäker rackare som jag fick av mamma och pappa för herrans massa år sedan i studentpresent. Inser nu hur längesedan det var sedan jag bar dem så i veckan åker de på! Vilket är ditt signatursmycke?

Vecka 30, dagens outfit och svårt att sova

4Kommentarer

Världens sötaste kollega knäppte de här bilderna igår på mig i trapphuset på jobbet. Det är ju mörkt konstant ute just nu så om det ska bli några bilder får de nästan bli inomhus nu och i det här fallet trapphuset på jobbet. Man tager vad man haver ibland! Har snöat in mig på silver just nu, och igår blev det silver från topp till tå. Hur fantastiska är inte mina nya sneakers som jag köpte på mellandagsrean? De är kanske lite svåra att se i detalj här, får posta bättre bilder på dem sen.

9DC8yhDhRq2KQkK+SiP1Fw_thumb_33af

Gravidtröjan, som är en riktig favorit, och även brallorna är från HM.

pkiAfxD2QfiQkzsIvGwGTA_thumb_33ad

Köttade på med silver från topp till tå som sagt… de syns inte så bra på bilderna men har även glitterstrumpor och glittrande ringar i öronen.

IRiPyLoNTvmWFf3iLwyhig_thumb_33ac

De senaste dagarna har jag sovit så otroligt dåligt, det är liksom helt omöjligt just nu att hitta en sovposition som känns bra. Har testat att sova med amningskudden som jag köpt under två dagar men jag får inte riktigt till någon vidare sovposition med den heller. Idag har jag kunnat jobba hemifrån i min egen takt och vilat en del. Vi har förresten gått in i veckan 30 idag så det är nog inte så konstigt att graviditeten börjar göra sig påmind allt mer. Åh vad jag längtar efter dig din vilda buse som sparkar runt i discokulan.

Veckans stilutmaning – Sidensjalen

0

I julklapp fick jag Ebba och Emilias nya bok ”Säker Stil 101 stiltips” och jag kom då på idén att köra veckans stilutmaning med er läsare! Varje vecka kommer jag att dra ett stiltips från boken som jag tänker att vi sedan låter oss inspireras av. Första utmaningen blir att ”Maxa användningen för din sidensjal”.

aed+jDQcQHG+a5Rn6Z8eMA_thumb_33a7

lSkZCriXQdS4gJ%5x5lUvg_thumb_33a9

Låt fantasin flöda, bär sjalen som ett lyxigt hårband eller varför inte som ett bälte eller för att liva upp handväskan. Tagga mig, idior.se, på Instagram eller maila mig era bilder på ida@idior.se och låt oss inspireras tillsammans!