Tiger king

Posted on

Som ni vet så är det väldigt sällan som jag ser på serier numera, försöker prioritera träningen på kvällarna och det är annars alltid någonting annat som kräver sin tid och uppmärksamhet här hemma. Jag har däremot lovat min storasyster att se Tiger King och igår plöjde jag tre avsnitt iklädd leopardklänning. Jepp, en annan sak som jag lovade Lena var att den måste ses iklädd en djurisk outfit och well jag är inte den som bangar en utmaning.

Vad ska man säga? Herregud! Glad att vara uppväxt i landet lagom många gånger med främst hundar och vanliga kattdjur som människans bästa vänner. Hade ingen aning om att det fanns så många tigrar i USA och i folks hem, herregud. Så laddad på att slå mig ner i soffan och plöja avsnitt fyra vilket jag har gjort mig välförtjänt av efter träning och utomhushäng nästan hela dagen. Idag stod gruppträningen i området på schemat tidigt i ottan och sedan har det grillats och busats vid vattnet, hela magiskt!

Men vad säger ni, har ni sett dokumentären som för övrigt finns på Netflix? Avslöja inte hur det går, eller hur illa det går förstår man ju men vägen dit får ni inte knysta om. Imorgon väntar en ny vecka och en lite  annorlunda påsk men den blir nog fylld med kärlek och ägg ändå. Hoppas att ni har haft en fin helg!

Så får du ordning på småhåren!

Posted on

Hej på er och hej lördag! Vilket magiskt väder Stockholm bjuder på idag, känns smått osannolikt efter gårdagens snökaos. När vi ändå pratar om kaos och bättre tider så tycker jag att ämnet småhår eller vad man ska kalla de små sattygen kommer väl till pass. Efter graviditeten så spårade mitt hår ur fullständigt, ni som följde mig då minns de stora tussarna som lossnade så fort jag rörde vid håret och hur min pappa fick ta fram saxen och hjälpa en gråtandes Ida dagens innan Eltons dop då håret förvandlades till ett skatbo som inte gick att reda ut.

Så här såg det ut efter varje gång jag tvättade håret när Elton var runt sex månader.

Hur som helst, håret har varit mycket mer samarbetsvilligt sedan dess men jag märker att jag återigen måste ha tappat rätt mycket hår närmast ansiktet för småhåren har poppat upp som värsta sortens ogräs.

Det är som en diffus palm som håller på att växa ut på sidan av tinningen…

Ni verkar vara många som dras med samma bekymmer och som dessutom kommit ihåg att jag tidigare tipsade om en grym produkt för att få styrelse på de små illbattingarna. Så låt mig helt enkelt få presentera världens bästa stick, ni hittar länken HÄR. Det är som ett vax i limstiftsförpackning, galet drygt och smidig att ha i väskan. Jag har använt samma stift hela tiden och jag har bara förbrukat max en fjärdedel då man bara ska vara lätt på handen är man applicerar det. På palmbilden ovan har jag dock inte använt det, haha kan vara bra att säga annars är det en rätt dålig marknadsföring. Jag hoppas verkligen att ni som frågat ska bli hjälpta, det är 200 galet bra investerade kronor det kan jag lovar er. Puss och trevlig lördag!

One step forward…

Minns ni Paula Abduls låt Opposites attract? ”…. two steps forward two steps back” ha ha visst känns hälsoläget lite så just nu? Eller jag ska verkligen INTE klaga, både jag och Jakobs har hållit oss helt friska och Elton har bara haft en rinnig näsa och lite hosta. Igår gick Elton till förskolan efter att ha varit hemma i två veckor med pusslande om att jobba hemifrån varannan dag, det blev dock en kort dag då pedagogerna ringde och berättade att han hostade efter att han vaknat efter vilan. Elton hade blivit så ledsen när Jakob hämtade honom och pratade om sina ”kompisar”, åh han måste ha saknat dem så.

Jag och en nyvaken plutt när vi grillade utomhus i söndags

Efter att Jakob hade hämtat honom hostade han inget mer och han har varit helt frisk utan hosta eller bråkig näsa senaste 4 dagarna så hoppas att allt är som vanligt idag. I all röra så är det lätt att bli stressad över allt som man hade planterat in men som man fått stryka, det mesta jobbrelaterat. Jag tänkte därför lyfta tre saker som jag är tacksam för:

1. Tid Både jag och Jakob har fått spendera så mycket extratid med Elton. När man jobbar blir det inte så många timmar som man får tillsammans så jag är så tacksam för all kärlek vi har fått och gett de här dagarna vi har varit hemma.

2. Naturen Lyckan över att ha naturen precis runt hörnet är helt fantastisk och något som njuter av varje dag. Vi har en badstrand bara ett stenkast från oss där vi lekar och matar fåglar, skog och äng där vi letar djur och fikar mellis och inte att förglömma badbryggan!

3. Coop Alltså man måste ändå säga halleluja för att ha en matbutik 30 sekunder från lägenheten. Snacka om det har underlättat när man inte är så sugen på stora matbutiker.

Bloggen 2.0

Posted on

För dom som känner mig så är teknik och Ida en ekvation som inte går ihop, varken när det kommer till tålamodet eller viljan att försöka förstå. Som många påtalat så har min blogg börjat krångla och särskilt för er som använder Chrome via mobilen så nu sitter jag här och gör det som skulle behövts göras för sååååå länge sedan och det är att uppdatera mitt tema. Det tema som jag har använt stödjs inte längre av WordPress som är den plattform som jag använder så nu måste jag helt enkelt lära om. Med tanke på hur mycket huvudvärk det här kan ge mig så hoppas jag att ni hejar på, peppar och berättar vad ni gillar, vill läsa mer av eller bara slänger in ett hej här och där i kommentarsfältet.

Jag ska verkligen inte ta åt mig någon ära om det här börjar fungera utan det är min älskade man som är min tekniska klippa. Man kan säga att jag är gift med en IT-supporter men han har tyvärr en massa egna bollar i luften så jag är en sådan där jobbig filur som gör ungefär som Elton när han vill ha uppmärksamhet, drar i byxbenet eller lägger mig raklång på golvet och stortjuter haha.

Jag har velat få en bättre rutin på bloggen så länge nu och känner mig lite som pojken och vargen om ni minns men jag är mer ”Ida och bloggen”. Men jag lovar att nu blir det kontinuitet här inne om än ibland mer kvantitet än kvalitet och det är väl kanske det man också vill ha, kortare inlägg som kommer ofta än att jag skriver sällan och det råkar bli romaner för att jag inte vet vart jag ska börja. Ni vet känslan som när man ringer en kompis som man inte har pratat med på länge, man (jag) drar sig (mig) för att göra det för man (jag) vet att det kommer ta minst två timmar för det finns så mycket att prata om. Bättre att ringa ofta och kort så nu mina vänner nu är det nya tider! Håller tummarna för att jag lyckas lägga in bilder här också från helgen, haft en fantastisk helg utomhus i naturen i dessa Coronatider. Frisk luft har sällan känts så välbehövligt, puss!

90-tals festival, Buffaloskor och eurodisco

Tonårstiden brukar ju beskrivas som förvirrad men jag kan konstatera att jag nu så här med facit i handen var helt rätt ute väldigt tidigt, pojkband och Buffaloskor oh yes stil going strong! Måste säga att pulsen stiger när jag pratar 90-talsmusik, MTV (minns ni programmet Stripped to the waist?!), platåskor och Adidasbrallor med knappar. Nu när 90-talet är på tapeten i modevärlden så är det lite som att bli ung på nytt och jag måste säga att jag har haft den goda smaken att inte bära jazzbyxor i baddräktstyg den här gången heller. Tur att jag skriver och inte pratar för när jag blir lite lätt överexalterad som jag känner mig nu så har jag en förmåga att prata väldigt fort åh visst pirrar det i kroppen hos er med när man tänker på Peter André i vattenfallet, Clueless och Dateparfymerna.

Okej det här är känsla! Jag och Brian Harvey från East 17 på deras återföreningskonsert 2003 tror jag att det var.

Två fantastiska saker som vi måste avhandla är att jag har köpt biljetter till 90-tals festivalen i Stockholm i sommar. Mitt hjärta slog dubbla volter när jag såg att mina älsklingar Five kommer, kanske borde filma från VHS-bandet hemma hos pappa när jag träffade Five i Söndagsöppet, East 17 om än endast John och Terry kvar och A1! Uttrycket ”Det här får ni bara inte missa” känns som klippt och skuret i det här sammanhanget. Biljetter köper ni HÄR och nej jag är inte sponsrad bara så lycklig och glad att jag ska gå även om jag i dagsläget tänker gå själv haha. Hoppas på att få sällskap men annars hoppas jag att ni är några sköna bloggläsare som också ska dit, jag är så peppen att jag redan har bestämt outfit!

En annan väldigt viktig sak är Buffaloskor! Åh dessa älskade (i vissa fall hatade), tunga och magiska skor som inte lämnar någon oberörd har verkligen en speciell plats i mitt hjärta. Den enda gången som jag har skolkat från skolan var för att köpa Buffaloskor, eller jag har skolkat en halv gång också men ångrade mig och fick dåligt samvete och gick tillbaka. När jag skolkade drog jag med bussen till Umeå 12 mil och kom hem med ett par Buffaloskor i lila ormskinn. Jag vet att pappa godkände att jag åkte, väldigt oklart egentligen haha men jag älskar dig för det pappa! Mina svarta, som jag tyvärr sålde för några år sedan, minns jag faktiskt inte vart jag köpte och mina brun vita slog jag till på i Las Palmas efter att ha irrat runt i värmen för att hitta. Jag var rätt sen med Buffaloskor och det var främst i nian och när jag började första året i gymnasiet som jag använde dem. Minns att coola grabbgänget skrek efter mig i korridorerna, de bar också tröjor med överstruken Buffalosko på, men jag var aldrig den som vek ner mig. Min stil har snarare varit att sträcka på ryggen och visuellt ge dem fingret genom att bära ännu fler saker från det märket, hade både tröja och väskor för att visa hur lite deras glåpord rörde mig. Blev så glad när ett par Buffaloskor som jag spanat på i en mer uppdaterade 2020 variant hade kommit in i sortimentet idag som jag spanat på en tid så om några dagar ska ni få se mina nya kärlekar. Undra om de fortfarande ha samma klassiska kartonger, känsla! Åh snälla snälla berätta er bästa 90-tals trender! Glöm inte att Clueless finns på Netflix, och för er som inte sett den (Julia känn dig träffad!) är det mer en order. Poppa popcorn och dröm er bort bland spagettiband, knästrumpor och juppinallar. Puss och god natt!

Back to reality as 36

Posted on

Jag känner mig lite som Askungen som återgått till sitt vanliga jag efter tolvslaget så här en måndagskväll efter en helg med extra allt. Ni som följer mig på Instagram har nog inte missat att jag fyllde år i helgen och fyller man år så ska det firas så är det bara! Det var en sanslöst intensiv helg med födelsedagsfirande på morgonen, en intensiv arbetsdag, födelsedagsmiddag på kvällen, Alfonsteater med Elton, födelsedags middag och fest med mina vänner, frukost med några andra vänner och sedan var vi bjudna på tvåårskalas. Pjuh förstår ni hur slut jag var när jag somnade igår men på en trött kropp satt även världens största leende. 

På födelsedagsmorgonen på väg till jobbet!

Jag klurar fortfarande hur jag ska få till ett bloggande i vardagen som jag hade förut. Nu hinner det hända tusen saker mellan inläggen och jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Vi står fortfarande och velar om hur vi ska göra om i gästrummet och kanske kommer bloggandet mer naturligt om vi har ett skrivbord där datorn faktiskt kan stå. Klurigt. Blev förresten så glad när en bloggläsare kom fram på Alfons teatern, sådan värmer så mycket och det inspirerar att skriva vidare. Har egentligen hundra saker att skriva om men ibland när tiden infinner sig känner jag mig lite som ett blankt blad. 

Elton på teater! Han har inte kunnat sluta prata om den <3

Jag borde bli bättre på att skriva upp mina inläggsidéer i mobilen så att jag inte glömmer dem när jag väl kommer hem. Med Eltons har vi haft lite klurigt med perioder av nattskräck eller vad det kan vara men så fort det blir bättre glömmer jag bort det, eller som en massa nya skönhetsprodukter som jag tänkte tipsa om, eller också att jag insett att det var världens dummaste idé att sälja mina svarta Buffaloskor haha bara en sådan viktig sak! Buffaloskor är ett viktigt ämne, det får nog bli morgondagens inlägg, saker så att skriva och kommunicera med er så snälla peppa mig och påminn mig när det går för lång tid mellan inläggen. Puss och tack för att ni finns!

Stockholms bästa jazzklubb

Visst är det en magisk känsla när man trillar över något alldeles fantastiskt som man vill dela med hela världen, och så känner jag efter att ha premiärbesökt det jag tror mig kunna hävda är Stockholms bästa jazzklubb! Okej låt mig berätta hur vi hamnade där. Jakob gillar jazz och kan spela det rätt ofta här hemma så när det vankades farsdag googlade jag på jazz och Stockholm. När namnet ”Glenn Miller cafe” dök upp tycke jag att det lät lite udda, och såklart är eller snarare var, Glenn en jazzlirare som restaurangen och klubben döpt sig efter men namnet ja visste inte vad vi skulle förvänta oss riktigt.

Så vad kan man förvänta sig eller vad möttes vi av? Utifrån kan man aldrig ana vad som döljer sig bakom entrédörren, fönstret är så smutsigt så man ser knappt in och det är det som gör det så mysigt där inne det känns som en annan värld. Det känns liksom helt orimligt att man befinner sig ett tar meter från trafikerade och hetsiga Kungsgatan när man slagit sig ner vi ett av de trånga borden i lokalen. Jag vill inte säga för mycket eller jo det vill jag egentligen men det är mysigare att gå dit och bara insupa atmosfären och bli ett med allt. Det är en stor fördel om du gillar musslor när du bokar bord men det finns en del annat med på menyn. Både jag och Jakob åt deras västkustmusslor som var så där härligt stora och de serveras med en rad olika ingredienser. Bandet som spelade var väldigt härliga och med väldigt härligt mellansnack. En i kvartetten,  Jan Allan som bandet är döpt efter, är på riktigt 85 år ahhh hur häftigt! 

Jag är så sugen på att gå tillbaka till Glenn Miller Café och se till att boka bord för det är som sagt väldigt litet och om ni råkar få bord precis bredvid där de spelar kan det vara bra att lägga ner ett par öronproppar i väskan. Njut njut njut och berätta vad ni tyckte!

Hur överlever man årsdagarna, utreda magsmärtor, glittrande skor och en eftermiddag att minnas

En spretigare rubrik än ovan är svår att slå men lika spretig som texten är var även den här tisdagen. Den började egentligen på topp då jag fick äta frukost med en av mina absolut äldsta vänner Emelie eller det behöver kanske förtydligas att det inte är Emelie som är gammal, ehhh vi är lika unga, men jag menar att hon är en av de vänner som jag har haft längst i livet. Emelie var nere i Stockholm på jobb och sov till vår stora glädje en natt hos oss. Elton har vägrat att släppa taget om bilarna som han fick i present av Emelie och en låg till och med innanför pyjamasen när han vaknade imorse. Två av dem fick även följa med till förskola idag och han hade stolt visat upp dem för sina kompisar. 

Hur som helst så efter att jag hade skjutsat Emelie till tunnelbanan så åkte jag och tog prover på vårdcentralen. Jag har haft väldigt kraftiga magsmärtor en tid och de kommer och går. Efter nyår var det så jobbigt att jag knappt kunde jobba och  det kunde kännas som knivhugg i magen väldigt oregelbundet under dagen. Jag har en rad olika undersökningar som man håller på med och även om det är jobbigt är det skönt att förhoppningsvis snart få veta vad det är för fel.

När jag kom till jobbet gled jag ner i mina nya glitterskor, en tisdag blir inte roligare än vad man gör den tänker jag. Ett par skor som glittrar i guld, svart och silver skulle kanske kunna anses lite extrema som jobbskor men jag tycker att allt handlar om hur man stylar dem. Om jag hade burit dem till en paljettklänning så ja det hade inte funkat men till jeans och vitskjorta med en tröja ovanpå så tycker jag själv att det var en klockren outfit. Mina kollegor reagerar faktiskt oftare om jag inte glittrar så idag tyckte de nog att det var skönt att allt var i sin ordning. På jobbet började jag och en kollega prata om hur man hanterar en årsdag efter att en förälder har gått bort. Det blev ett oväntat samtal men väldigt fint. För mig har årsdagarna mest varit en kamp om överlevnad och att ta mig förbi dem. Tuffa och overkliga. När mamma har fyllt år har jag köpt bakelse och blommor för att ändå få fira hennes födelsedag men usch det är också väldigt tufft. Födelsedagen känns enklare att veta vad jag ska göra av den om ni förstår medan årsdagen blir så konstig. Det är ett datum då allt brast samtidigt som mamma äntligen fick ro och så även vi i en kamp som ingen av oss kunde vinna. Det var längesedan jag skrev om mamma och det märks för nu börjar tårarna rinna längs kinderna. Fan fan FAN vad jag saknar henne. Det är så orättvis att hon inte fick leva längre, att hon aldrig hann se mig bära brudklänningen som hon var med och valde, att hon aldrig fick se mig gravid som hon önskade och det mest ofattbara att hon aldrig fick träffa Elton. När jag skriver så är det kanske mest fan fan FAN att jag aldrig fick ha henne vid min sida vid dessa tillfällen när jag behövde stöd, kärlek och ville dela de mest överväldiga stunderna med en av personerna som betytt allra mest för mig. Det blir verkligen en både och känsla att jag både är så ledsen för vad mamma inte fick se och för vad jag inte fick dela med henne.

Idag stängde Eltons förskola tidigare så jag hämtade honom redan strax efter klockan tre. Det var en helt fantastisk stund som vi hade tillsammans vid badstranden bredvid oss. Vi satt och tittade på ankorna och Elton kunde inte sluta skratta när de dök ner under vattnet och viftade på fötterna. Åh då tänkte jag på mamma och hur det var när hon var hemma med oss när vi var små och på alla minnen som vi faktiskt hann dela. Det är ibland lätt när jag är arg eller ledsen för hur det blev att jag glömmer att tänka på allt det fina som vi fick tillsammans. Jag vill bli bättre på att vara här och nu när jag är med Elton, vill insupa varenda sekund med honom och bara stanna tiden. Idag var en sådan eftermiddag som jag för alltid kommer bära med i mitt hjärta. Kärleken är.

Träningsbingo!

Som ni vet så är vi ett härligt gäng i mitt bostadsområde som köttar på med träning två dagar i veckan tillsammans. Vår tränare har flyttat och jag har varit drivande att hålla ihop gänget så att vi kan fortsätta peppa och bli starkare ihop. Jag höll i det första träningspasset igår och herregud vilken hit det blev. Vem hade kunnat tro att en bingobricka kunde göra en så svettig!

Passade på att kötta ett pass på gymmet i fredags och testade några nya övningar. Herregud vad har hänt med mig känner inte igen mig själv, ha ha, jag verkligen älskar att träna och kan sitta och titta på träningsvideor i evigheter numera. Mitt tidigare jag bortprioriterade alltid träningen för andra roligare aktiviteter som dök upp men idag är träningen det första jag planerar in i kalendern. Det är ju dessutom ett fantastiskt roligt sätt att umgås på så en sak behöver inte utesluta den andra, tog mig bara 36 år att komma på det…

Egentligen kan jag inte ta åt mig så mycket av äran för det var Jakob som kläckte den fantastiska idén om träningsbingo. I hans träningsföretag hade de kört det vid något tillfälle och jag föll direkt för det lite annorlunda upplägget. Okej så här går man till väga: Bestäm hur stor bingobricka ni ska ha, jag körde 20 rutor så 4×5 rutor och spred ut siffrorna 1-20 över brickan. Efter det skrev jag 20 lappar med olika övningar som ”1. 15 squats med kettlebell”, ”8. Stå stilla och ta 20 djupa andetag”, ”7. Spring till stranden och tillbaka”, ”13. 10 kissande hunden med band” osv. Siffran som jag hade skrivit innan själva övningen var alltså den ruta som man fick kryssa efter att övningen var gjord.

Lapparna låg upp och ner och när man hade gjort en övning skulle lappen blandas ner bland de anda lapparna igen, så hade man otur kunde man få upprepa en tidigare utförd övning men utan ett nytt kryss. Eftersom jag bara äter lättsaltade chips så norpade jag en av Jakobs favoritpåsar som jag hittade i ett skåp här hemma och drog ett tjusigt snöre runt och den fick vinnaren sedan haha. Lite humor måste man ha tycker jag!

Vi körde på med bingospelet i ungefär 25 minuter men man skulle kunna köra den ännu längre för det var så kul. Det gäller att ha tempo och vinnarskallen var tydlig hos alla tjejerna. Som uppvärmning blev det löpning och mellan den och bingon hade jag olika parövningar. Som sista övning körde vi squats till ”Bring Sally up” med band, hur jobbigt! Det var så roligt att planera ett pass och på onsdag ska jag hålla i nästa så nu ska jag gnugga mina geniknölar igen eller så gör jag som förra gånger och ber Jakos att gnugga sina haha. Man är väl ett team right? Idag tror jag att jag ska köra ett pass med bara stretch och rörlighet här hemma, hoppas att det kan hjälpa mot en lite bökig smärta som kommit i höften den senaste tiden. Är ni duktiga på att stretcha? Jag slarvar oftast med den biten men tror att det är så viktigt och ett bra sätt att komma ner i varv med. Har ni bra tips på övningar får ni gärna hojta! Hoppas att ni har haft en underbar helg vänner! <3

Räddare i nöden

I fredags var det Alla hjärtans dag och en av oss levererade lite bättre än den andra om man säger så. Utan att avslöja vem som får sträcka på ryggen och vem som får anstränga sig lite bättre nästa år så kan jag säga att jag blev ett par godbitar rikare. De här pärlorna hade jag egentligen önskat mig i födelsedagspresent men de dök upp hela fjorton dagar för tidigt i Alla hjärtans dag present <3. 

Ahhh visst är de världens snyggaste pjux! Jag har letat efter ett par att ha på jobbet, eh självklara jobbskorna eller hur, med låg klack men som gör en glad. Måste säga att det är alla rätt, undra om chefen håller med? De är relativt små i storleken, jag är en 39,5 och 40 satt perfekt. Ni hittar dem HÄR.