Utflyktstips!

Under den här coronatiden har vi mest hållit oss i vårt bostadsområde så idag var det väldigt skönt att åka iväg på en utflykt. Det var nog minst lika viktigt för oss vuxna att få se något annat och det är så roligt när man lyckas hitta en ny höjdarplats. Nu ska jag inte ta åt mig någon som helst cred att vi hamnade just här idag utan det är fördelen men att ens vänner numera är lite utspridda över Stockholm att man hittar nya guldkorn. Åh, minns nu tillbaka på hur norrlandsligan som vi kallar oss bodde synkat efter 4:ans busslinje – Gärdet, Stadion och Vasastan. Men det var på den tiden då barn knappt fanns på kartan och alla utom jag levde singelliv. Min vän Nadja brukade kalla mig för upptagen singel för jag bangade aldrig en utekväll haha.

Fick så många DMs efter min Story på Instagram från andra småbarnsföräldrar som undrade vart riktigt vi hade hamnat och svaret är Upplands Väsby, ett stenkast från centrum precis bredvid badhuset, och heter Barnens Wäsby Verkstäder.

Kan vi inte passa på att tipsa varandra om grymma utflyktsplatser vare sig vi har kids eller ej, bor i Stockholm eller en annan stad? Tipsa tips tips!

En dag som inte går till historien

Vissa dagar är dagar att minnas och vissa dagar känner man bara det omvända för och just en sådan dag var det idag. Elton har varit snorig så han har varit hemma från förskolan och Jakob har också varit krasslig. Jakon tog ett coronatest tidigare i veckan som var negativt så det var skönt att veta att det inte var det utan en ”vanlig mansförkylning” även om jag faktiskt tyckt rätt synd om honom. Det har inte varit optimalt att jobba hemma men det har ändå varit ok, det blir lite att ta igen i helgen men så får det vara.

Idag började morgonen med att jag fick en ny blödning och ringde till BB Stockholm. De tyckte att jag skulle avvakta och se om blödningarna fortsatte men de verkade först att avta. Jag och Elton gick sedan iväg till bilen för jag skulle åka och hämta en lampa som jag hittat på Blocket men när vi äntligen hade satt oss i bilen och jag sms:ade tjejen som skulle sälja lampan att vi var på väg ville hon ha mer betalt för den. Så fruktansvärt irriterade och Elton som var så laddad att åka bil trodde först att han hade gått för sakta till bilen, åh älskade unge.Vi satt kvar i bilen en stund så att Elton fick leka att han var ute och körde, han älskar den leken, och sedan kom det till hans lycka både en lastbil och en grävmaskin som skulle laga en vattenläcka. Elton som var klädd i sin brandmannaoutfit var så lycklig där han stod på första parkett.När vi väl kom hem och jag skulle gå på toaletten så hade det kommit en större blödning så efter att ha ringt och rådfrågat på BB Stockholm igen var det bara att bege sig iväg på nytt. Jag var inte ensam om att besök dem idag och det tog en väldans tid innan jag kunde åka hem igen. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om det var något som hade varit fel och jag inte hade åkt in så det är bara att acceptera att det kan få bli några svängar dit på slutet. Under tiden som jag väntade hann jag både jobba undan en del från mailen på mobil och somnade även när de skulle kolla hjärtljuden.Vägen hem tog en himla tid efter att jag försökte hitta infarten till Donken vid Rissne, de bygger om, och körde helt fel och hamnade först på villovägar i Hallonbergen och sedan körde fel i Duvbo. Det här blev min räddning när jag var nära bristningsgränsen, hallå hormonkaos just nu!

Vi kör en ny dag imorgon!

Besök hos barnmorskan, tid på förlossningen och teorin om könet

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus

Visst är det konstigt att man, i alla fall jag, har en nästintill helt oplanerad kalender under pandemin samtidigt som tiden bara rusar förbi. Skyller på tidsbristen och energibristen för den delen att jag har varit dålig på att kika in här igen. Det här med att vakna till liv igen efter nattningen, ahh hur gör ni andra? Jag går runt som en zombie efteråt och får inget vettigt gjort, trycker några mjukmackor (livets bästa) och somnar framför tv:n då jag ”bara ska vila ögonen”. Ja ja idag nattar Jakob och jag saknar verkligen bloggen när jag inte skriver men det är liksom samma känsla som när man har varit alltför dålig på att pallra sig iväg till gymmet för att lyfta vikter- det tar liksom emot men man ångrar det aldrig efteråt och tänker att det här ska jag göra varje dag.

Okej vi kastar oss in i den här veckan. Jag jobbar mestadels hemifrån men den här veckan har jag två dagar som jag kommer vara på plats fysiskt på jobbet. Har ju insett att jag måste börja tömma mitt rum, inte så kul för M som kommer husera där under min föräldraledighet att ha halva mitt bohag på plats. Undra om hon kommer ta ner skidorna som jag har på väggen eller om jag kanske själv borde ha tagit ned dem nu när det faktiskt äntligen är snö i Stockholm? Hittade skidorna bakom dörren en dag, inte det vanligaste att hitta kanske på en arbetsplats, och för att symbolisera mitt norrländska ursprung borrades de upp på väggen. Kanske är det de skidor som ska upp ovanför vår soffa här hemma? Vi kommer aldrig framåt i den frågan. S(k)idospår.

Det jag skulle komma till var att jag hade tid hos min barnmorska idag. Min älskade Kerstin som jag även gick till under förra graviditeten har nu gått i pension så jag fick träffa min nya barnmorska för första gången idag. Jag tycker faktiskt inte att det spelar så stor roll att byta nu, jag känner mig allmänt rätt chill inför den här graviditeten. Eftersom vi inte hade träffats förut så fick jag dra lite historia, hur det känts under den här graviditeten, tankar inför amning och allt som kommer. Sedan var det dags för blodprov för att kolla sockret, såg kanon ut, och blodtrycken var lika lågt som alltid. Barnmorskan tog även fram den radioliknande hjärtljudsapparaten och det är alltid så mysigt att få lyssna på hjärtat. Vi har ju inte tagit redan på könet och undra om teorin stämmer det där med låga och höga hjärtljud och vilket kön det blir. Hjärtradion som jag kallar den visade på 145, borde väl enligt teorin vara en tjej då men min förra barnmorska Kerstin sa att det där var en myt. Jag tror ju faktiskt själv att det är en tjej så vem vet.

Trapporna på vägen hem från barnmorskan hånade mig idag, så tungt!

Imorgon fortsätter temat bebiskoll då jag har en tid på förlossningen. Jag blev så förvånad när de ringde dagen efter min kontroll på KS, där de kollat livmodertappen två gånger, för en uppföljning även hos dem. Jag måste säga att jag är väldigt imponerad över alla kontroller jag blir kallad på. På BB Stockholm, där jag är inskriven, skulle vi även prata om den kommande förlossningen (gjorde man det inför den första?) så det ska bli kul. Jag har knappt ägnat en minut åt själva förlossningen men borde nog ta och göra det. Har pinsamt nog fortfarande kvar boken ”Föda utan rädsla” här hemma, sorry Stina för att jag har glömt lämna tillbaka den! Kanske bra att friska upp minnet lite. Tänker att jag kommer skriva ett inlägg snart om mina tankar inför förlossningen, vad kommer jag inte packa med i BB väskan den här gången (läs tre morgonrockar var nog minst två för mycket…), vad vill jag ska vara annorlunda osv. Skulle det vara kul att läsa?

Nu är det nog bäst att avrunda, det farliga med mig är när jag väl sätter mig ner för att skriva finns det liksom inget slut. Nu ska jag nog avsluta kvällen med en ansiktsmask och ett avsnitt Antikrundan eller något sådant. Veckan bästa är när det släpps ett nytt avsnitt Tunna blå linjen på SVT play. Så mycket känslor kring den serien. Kram

 

 

 

Gravidkrämpor, en helg i snön och områdets coolaste tvåbarnsmorsa

Hur magiskt är det inte ute med all snö? Jag är så lycklig och mest för Elton och alla barns skull. I vårt område bor det väldigt mycket barnfamiljer och det är så härligt att se lyckan i alla pulkåkande barns ögon. Jag har dock gått och blivit en riktig mes i vuxen ålder, haha jag tycker att alla backar är jättehöga och att allt går jättesnabbt. Rätt skönt att skylla på magen och mer stå och heja bredvid.

Apropå magen… jag känner mig i ärlighetens namn rätt gravidless nu vilket känns lite frustrerande då det är rätt många veckor kvar. Det känns ändå skönt att ha passerat årskiftet och 60% spärren, lite som ett segt upplopp nu! Senaste veckan har jag haft sånt tryck vid revbenen på höger sida. Det är svårt att beskriva, inte som att bebisen ligger och trycker mer som att man spänt upp revbenen med en domkraft som att man ska byta däck. Ehh ni fattar va? Under några dagar har jag även haft så mycket stickningar i ena bröstet och när jag googlade (googla är det svårt att inte göra men jag försöker undvika Familjeliv där svaren i trådarna oftast är kris och katastrof….) så verkar det som att det kan bli så när brösten producerar mjölk men vad vet jag. Dessa två åkommor kommer oftast på kvällen eller så känns de helt enkelt mer när jag slappar av och sätter eller lägger mig ner. Börjar komma ihåg hur bökigt det var att sova på slutet av graviditeten förra gången och det känns som att jag närmar mig.Hittade den här bilden från förra graviditeten. Herremin j*vlar vilken mage haha om det är hit vi är på väg så finns det nog ännu sämre sovnätter kvar att vänta.

Något betydligt mer underbart än domkraftslyftande revben var att jag fick hänga med min bästa Nadja idag. Nadja agerade försenad jultomte och det var tur att jag satt ner när jag öppnade mitt paket för gulsvarta skokartonger innebär skakiga ben hos mig – Buffalo! Åh fick världens coolaste Buffalosneakers i silver och gullungen Nadja hade dessutom beställt både storlek 39 och 40 till mig så att jag kan prova ordentligt. Jag är en riktigt jobbig halvnummersbrutta där valet ändå brukar bli fel i slutändan fast jag alltid beställer hem dubbla storlekar. Gäller att överväga det här beslutet väl, möjligheten att bli områdets coolaste tvåbarnsmorsa vill man ju inte gå miste om.

 

Temadag bebiskoll- så gick dagens två kontroller, den korta livmodertappen och den höga sannolikheten på vårt KUB test

Go kväll gänget! Gissar att några av er är mitt i nattningen (Jakobs skift i kväll!) och att några andra sitter i soffan och kikar på Cancergalan. En otroligt viktig gala som jag dock fortfarande inte klarar av att se. Det blir fortfarande för känslosamt och jag klarar inte av det. Skulle vilja se Newkid framföra ”Du måste finnas” men efter att ha sett ”Så mycket bättre”-avsnittet när han var med och sjöng den så vet jag redan hur jag skulle reagera idag, jag bröt ihop fullständigt och grät floder. Att han sjöng den till sin mamma gjorde inte saken lättare.Ni som följer mig på Instagram vet att jag har haft dubbla bebisrelaterade kontroller idag, först vanlig koll hos min barnmorska men sedan även ultraljud för att kolla livmodertappen. Vi startar med morgon så ser vi vart vi hamnar :).Knatade iväg i ett snöigt Stockholm till barnmorskan Kerstin. Åh älskade bästa Kerstin som går i pension på fredag, kunde inte ha önskat mig en bättre barnmorska än henne. Hade lyxen att få ha henne som support vid båda graviditeterna, en kvinna som verkligen lämnat avtryck. Jag fick lämna urinprov, kolla blodtrycken, lämna blodprov, berätta om min egen gravidstatus och lyssna på bebisens hjärtljud. Allt såg bra ut, lågt järnvärde dock så jag ska börja med mina järntabletter igen. Fick dock lite av en chock när jag ställde mig på vågen, 10 kg upp!Minns faktiskt inte exakt hur mycket jag gick upp förra gången men har för mig att det var nästan prick 10 kg sammanlagt, verkar dra iväg mer denna gång.

Efter att ha sagt hej då till Kerstin och önskat varandra lycka till med allt vi båda har framför oss så gick jag hem för att jobba en stund innan nästa kontroll.Efter lunchen styrde jag bilen till Nya Karolinska sjukhuset till Centrum för fostermedicin. Jag har varit där en gång tidigare, ett ångestfyllt besök den gången. Jag har inte berättat för er om vårt KUB test och den höga sannolikheten för kromosomavvikelser som vi fick, 1/25. Jag var på mitt rutinultraljud och eftersom det är Corona så fick Jakob inte följa med. Allt på ultraljudet såg så bra ut och när barnmorskan gick ut för att lägga ihop ultraljudsresultatet med mina egna provsvar så skrev jag till min familj och till Jakob hur bra allt såg ut och att jag bara väntade på ihopslagningen av resultaten. Minen på barnmorskan när hon kom in och sa ”det är ju typiskt att det blev en hög sannolikhet nu”. Allt svartnade. Jag bara skakade och kunde inte förstå det. Tog så för givet att mina egna resultat skulle vara bra. Det var en väldigt bra barnmorska som berättade om vad resultat betydde och hon gick sedan för att boka in en tid för test av moderkakan, en tid jag kunde ha och sedan överväga om jag ville genomföra. Jag fick en tid redan dagen efter och ringde helt förstörd till Jakob som slängde sig på cykeln för att möta upp mig.

Innan KUBen hade jag både den här och förra gången funderat och ställt in mig på att resultatet kunde bli ett annat än vad vi hoppades på men det går nog inte att ställa in sig på något sådant när man egentligen tror att oddsen för ett sådant besked är litet. Liksom när jag under förra graviditeten fick veta att jag hade kraftiga cellförändringar blev anknytningen till barnet  plötsligt så enormt. Jag ställde mig frågan hur jag någonsin skulle kunna fatta ett beslut att avsluta det liv som levde i mig. Samtidigt brottades jag med tusen olika frågor, vilken typ av avvikelse kunde det eventuellt handla om och hur skulle vi som familj påverkas. Genom att göra en moderkakstest skulle jag få ett 100% svar men jag visste inte heller om jag ville ha svaret för det skulle kanske göra att vi skulle behöva fatta ett beslut som jag inte ville fatta. Som jag grät. Vi bestämde dock att göra testet nästkommande dag. Jag visste med mig att jag skulle påverkas så mycket under graviditeten av den oro som det skulle medföra och vi åkte nästa morgon till Nya Karolinska sjukhuset och Centrum för fostermedicin. Väl på plats fick vi träffa en läkare som tålmodigt lysande på våra frågor innan vi tillslut bestämde oss för att genomföra provtagningen. Det som också gjorde att jag våndades i beslutet var att det finns en, om än liten, ökad risk för missfall. En av tankarna som jag hade var att ”Tänk om allt egentligen är bra men moderkakstestet orsakar ett missfall”, och hur skulle jag få veta att det var på grund av det testet och inte att det skedde ”naturligt”. Ja här hör ni hur jag mådde och tänkte innan jag vågade berätta för er om graviditeten. Så mycket som rör sig i en som många inte har en aning om.

Efter att vi väl genomförde testet, man sticker en nål genom magen, så fick vi vänta nästan 1,5 vecka på resultatet. En lång väntan med ett testresultat som är uppdelat i två delar. När den första delen såg bra ut kände jag mig ändå mycket lugnare men självklart så var väntan tuff särskilt när det börjar synas så pass och jag inte ville berätta för så många. Det var en sådan lycka när provsvaret kom om att allt såg bra ut. Det första resultatet kom via datorn och det andra ringde de för att meddela. Så här efteråt känner jag att KUB-testet orsakade väldigt mycket oro hos mig samtidigt som jag ändå är glad att det gjordes, en väldigt tudelad känsla. Att kunna fatta ett avgörande beslut, vet inte om och hur jag hade klarat det.

Det var med en annan känsla som jag satt i väntrummet idag och inför dagens undersökning. Idag var jag kallad för att kontrollera livmodertappen. Vid min förra graviditet upptäckte de att jag hade kraftiga cellförändringar, herregud vad man ska vara med om känner jag. Vill ni läsa om den resan så kan ni börja läsa HÄR. Vid koniseringen tog de bort en del av min livmordertapp och en livmordertapp som är för kort kan vara upphovet till en för tidig förlossning. Min livmodertapp visade sig vara cirka 2 cm och den hade en bra form vilket gjorde att de bedömde det som en en liten risk att förlossningen skulle sätta igång för tidigt på grund av det. Jag gick dessutom över tiden med Elton. Firade besöket med att slinka in på Vetekatten och köpte med varsin kardemummabulle till mig och Jakob!

Under kvällen ringde dock läkaren upp och ville att jag skulle komma på en ny kontroll om två veckor för att se hur den hade utvecklat sig vilket kändes väldigt bra. Jag är väldigt tacksam för de kontroller som görs, det var en läkare på MVC som hade läst min journal och som tyckte att man skulle göra ett extra ultraljud för att kontrollera livmodertappen så jag hade faktiskt inte själv en tanke om det.

Det blev ett långt inlägg men så blir det ibland. Jag vet att ni brukar uppskatta ärliga inlägg som detta. Ta hand om varandra. Och jag säger som Newkid ”Du måste finnas du måste”, det gäller er alla <3.

När hjärtat smälter

Posted on

Det har varit några mentalt tuffa dagar sedan vi hördes sist. Jag har känt mig väldigt låg och insett hur mycket pandemin och restriktionerna har börjat påverka mig. Jag saknar min familj så otroligt mycket och under ledigheten har det slagit mig hur längesedan vi sågs och även hur längesedan det var som jag träffade mina vänner. Hur hanterar ni allt socialt som uteblir? Att fixa naglarna under gårdagen kändes helt magiskt, att ”klä upp sig” och inte bara klä sig i praktiska leka-i-regnet-kläder. Efter att glittret fått sig en ny nyans hade jag tänkt åka hem direkt. Jag har varit noga och undvikit allt som heter butiker men på väg till bilen såg jag att KappAhl skulle stänga sin butik i Bromma blocks. Gallerian har börjat bli helt öde, så många butiker som stängde under förra året. De hade 30% rabatt i hela butiken som dessutom var helt tom på folk så jag vågade mig in en stund och blev helt tagen av alla underbara bebiskläder.Jag hade nästan glömt bort hur små de är i storlek 50 och 56. Temat för shoppingen blev outfits med klös haha, kommer bli en rivig tjej eller kille <3.

Så blir dina ögonfransar milslånga!

Vänner! Nu kommer tipsens tips, en sådan där produkt som borde komma med varningstext för har ni en gång börjat använda den kommer ni inte att kunna sluta. Drömmer ni om förföriskt långa fransar så har ni kommit rätt. Jag kommer vara min vän Nadja evigt tacksam för att hon introducerade den här rackaren i mitt liv för dryga året sedan och sedan dess känner jag mig så naken utan den. Det är alltså ett ögonfransserum som ser ut som en vit mascara. Ni målar på den innan er vanliga mascara och så baam har ni längre och fylligare fransar än vad ni någonsin kunnat drömma om. Såg att Kicks KLICK! hade 20 % rabatt (gäller 28/12) på den nu dessutom så skynda fynda och berätta sedan hur mycket ni älskar den!

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Kicks

God jul, sjukstuga, SM i kullerbyttor och så kom snön!

Det går ju inte att börja inlägget på annat sätt än att säga GOD JUL! Hoppas att ni alla har haft en fin jul trots att den säkert varit väldigt annorlunda. För mig blir det första året utan att träffa familjen överhuvudtaget under julen, så tråkigt men vi har haft våra gruppsamtal och skickat bilder så det är jag glad för.

Till råga på allt så har jag gått och blivit sjuk. Vad är oddsen att man blir sjuk efter att man tagit julledigt och isolerat sig? Eller jag har ju hämtat paket och lite sånt men haft både munskydd, handskar och använt sanslösa mängder handsprit.Dagen innan julafton när det bröt ut hittade jag en tid för coronatest och en timme senare fick jag ett negativt resultat som gjorde att Jakobs familj ändå vågade sig hit. Det började med en dags halsont till att övergå till snorkaos och nu hosta. Som sagt en annorlunda jul.

Dom trötta ögonen avslöjar mig så jag kompenserade med paljetter!

Julafton blev trots sjukdom väldigt mysig och Elton var i sitt esse. Han ÄLSKADE att öppna paket och ville gärna öppna alla andras med. När tomten frågade om han hade varit snäll svarade han ”ja det har jag men jag har varit lite busig”. Haha! Vad som låg i paketen får jag visa senare för nu ska jag försöka sova lite till, att sova när man bara hostar är inte helt enkelt. Det som gjorde mig så glad igår var förresten när vilden i magen slog någon form av nytt rekord i kullerbyttor inne i magen. Jag har moderkakan i framvägg även den här gången som gör att det tagit lite längre tid att känna riktiga sparkar. Magiskt.

Så förtrollar du dina bestick i nysilver till att bli nya igen!

Jag har alltid tyckt att det är något alldeles speciellt med bestick i nysilver. Det känns liksom som från en annan tid men stora vackra uppläggningsfat, ser framför mig hur många vackra middagar de har avnjutits mat med i stora matsalar. Nu kan det vara så att jag har sett på alldeles för många avsnitt av ”The Crown” och därför drömmer mig bort till more is more istället för det nordiska avskalade som jag aldrig har varit särskilt förtjust i. Ibland känner jag att jag är född i helt fel tid, tänk att få bära magiskt vackra klänningar med stor underkjolar och juveler, eh jag drömmer mig nog även bort till att födas kunglig men bara med de vackra fördelarna såklart.

Minns ni förresten den gamla filmen ”Before and after” med Edward Furlong som man dreglade över som ung? Hur som helst, så här illa såg besticken ut innan men för vackra för att motstå på en loppis på Gotland och i en antikbutik i Falun.

Okej, åter till det som inlägget var tänkt att handla om – hur du rengör ditt nysilver på under en minut! Tänk att jag har väntat sedan i somras på att ta tag i detta som var överstökat snabbare än jag hann dricka upp min kopp kaffe.

Jag gjorde så här:

  1. Koka upp rikligt med vatten, tänk att det du vill rengöra ska kunna täckas av vattnet.
  2. Jag rengjorde mina bestick i en djup ugnsplåt men vad du än väljer för bas så ska den kläs in i aluminiumfolie. Tänk att det du ska rengöra ska komma i kontakt med aluminiumet.
  3. Lägg besticken i den klädda formen, strö över bikarbonat (jag gjorde som vanligt och körde på känslan) och häll på det kokheta vattnet. Här ser ni skillnaden på de delar av besticken som jag först inte hade täckt med vatten. Öste på ända upp till kanten och snabbt fick även dom delarna en perfekt silverfärg.
  4. Njut av en kopp kaffe och förvandlingen som kommer ske framför dina ögon.

 

Jag är gravid!

Världens största TACK till er alla som skickat grattishälsningar under gårdagen när jag berättade om att våra familj ska gå från tre till fyra <3. Det är häftigt att få så mycket fin respons från människor som jag faktiskt inte känner, massvis av kärlek till er! Så otroligt spännande också att många av er delade med sig till mig att ni också går i väntans tider och vi verkar vara ett helt gäng som ska bli mammor till vårkanten.

Passade på att köra en frågeställning igår på Instagram så nu ska jag försöka besvara alla de frågor som kom in.

Frågan när BF (beräknad födsel) är var nog en av de allra vanligast frågorna och så brukar det vara när man kläcker en så här underbar nyhet <3. Vårt BF datum är den 20 april vilket känns helt fantastiskt. Elton hinner precis fylla tre och jag tyckte att det var så skönt när Elton var liten att allt blev lättare med bättre väder och mindre kläder.

Stabil bild med min älskade vän Stina två dagar innan jag fick veta att jag var gravid. Jag fick veta väldigt tidigt att jag var gravid, stickan visade 2-3 veckor och likt förra gången så var Stina den första jag ringde <3

Många av er skrev och undrade hur jag mådde och nu kan jag äntligen säga att jag mår bra! Fram till för några veckor sedan var det dock det totalt omvända och eftermiddagarna och kvällarna har nästan varje dag inneburit kräkningar och helt tom på energi. Minns hur jag höll igång och tränade förra gången och hade en ostopplig energinivå, den raka motsatsen den här gången men nu har det som sagt äntligen vänt.

Frågan om vi vet om det är en flicka och pojke trillade också in flera gånger under frågestunden. När Elton låg i magen tog vi inte reda på könet och det tänker vi inte göra den här gången heller. Det är klart att jag, eller vi, är nyfikna men jag tycker att det är så roligt att fundera på vem som ligger i magen och få det som en spännande överraskning i samband med förlossningen. Om jag ska säga vad jag tror så är jag rätt splittrad. Eftersom jag har mått så otroligt annorlunda den här gången mot den förra så tänker jag att det är en flicka men eftersom jag bara vet hur det är att vara mamma till en pojke säger jag många gånger ”han” om magen för något annat känns så avlägset även om min egen gissning är en flicka.

En bild på den förra discokulan. Känns bra att kunna gå tillbaka till gamla bilder för att få klädtips haha.

Frågan om namn är ju också så spännande! När Elton låg i magen så hade vi ett pojknamn och ett flicknamn så eftersom Elton var en pojke har vi kvar flicknamnet. Jag är någonstans så säker på att det är en tjej så det känns inte riktigt som att vi behöver ett pojknamn haha men oddsen säger att det nog är bäst att gardera sig men det är så svårt. Tycker att namn är väldigt klurigt… tror fortfarande inte att Jakob skulle godkänna Brian (efter min pojkbandsfavorit Brian Harvey haha) så vi får nog börja klura.

Minns hur fint och ännu tjockare håret blev förra gången men också hur otroligt mycket hår jag sedan  tappade. Hrm… blev lite sugen på att bli blond igen när jag såg den här bilden det där var en bra nyans.

Det är ju en väldigt annorlunda vardag just nu kopplat till Covid 19 vilket ni också undrat hur jag känner med det kopplat till min graviditet. Eftersom jag är halvvägs gången så har jag ju en rätt lång tid kvar till förlossningen vilket känns skönt! Om förlossningen hade varit nära inpå hade jag känt mig betydligt mer oroad än vad jag gör idag men självklart är jag extra försiktig.

Förutom en massa frågor kom ni också med så många gulliga hejjarrop och pepp, blir så lycklig när ni skriver att jag sprider glädje omkring mig. Det är en av de finaste komplimangerna jag kan få. Några kollegor undrade innan jag berättade om graviditeten hur jag mådde om det hade hänt något för de tyckte inte att de kände igen mig. Haha, nä jag försökte bara att inte kräkas över skrivbordet haha men nu är som sagt energinivån tillbaka och jag somnar inte längre innan Elton. Frågor om hur jag kan se så frääääsch ut när jag är gravid haha vet inte vad jag ska svara på det. Själv känner jag mig lite som ett sjölejon och tiden att fixa sig under förra graviditeten var ju lite större, haha ens morgonrutiner har verkligen snabbats på sedan man fick barn. Kan bara buga och bocka och säga tack och fortsätt smöra det gör mig glad haha.

För att inte det här inlägget ska bli kilometerlångt så håller jag på de andra frågorna som hur och när jag berättade för Jakob och Elton men också saker som varit rätt tuffa under graviditeten hittills. Allt är inte en dans på rosor det vet vi alla och jag tycker att det är viktigt att lyfta även dom bitarna men mer om det en annan dag. Det känns så skönt att vara tillbaka här med er, saknat er! Fortsätt gärna ställa frågor så kommer de i inlägg längre fram.

Puss och kram, Ida