En riktig vän

0

Jag skulle vilja skriva så otroligt många inlägg här om mina fantastiska vänner som finns där och stöttar på alla möjliga olika sätt och vis. Jag gissar dock att bloggen inte skulle handla om så mycket mer än det om jag satte igång för gissa om det finns många och mycket att tacka för.

Idag vill jag hur som helst hylla och tacka min fina vän Josefina som på sin soliga och lediga dag hjälpte mig att hitta skor till mammas begravning. Har själv försökt hitta ett par passande skor vid tre olika tillfällen men det har bara slutat i panikkänsla. Tack världens finaste Josefina för att du hjälpte mig idag <3

thumb_P1120947_1024

thumb_P1120946_1024

thumb_P1120948_1024

Det blev ett par klassiska ballerinaskor i mjukt pudrig mocka från Novita.

 

Arturo Pani’s villa

4Kommentarer

Efter att mamma gick bort fick vi döttrar ett ekonomiskt bidrag från pappa till att köpa ett minne av mamma. Jag ville att det skulle vara ett bestående minne, ingenting som snabbt nöts ut. Häromdagen när jag strosade runt i Moodgallerian snubblade jag över mina favorittavlor, fotoprints av Slim Aarons. Idag lade jag en beställning på Arturo Pani’s villa som får mig att le och tänka på den värme och sol som min mamma älskade. 

Skärmavbild 2016-06-27 kl. 16.40.16

Jag beställde tavlan med en vit ram, åhh den kommer bli så vacker! Så nu är det bara att vänta 2-3 veckor sen ska den hängas upp på första parkett i vardagsrummet ovanför soffan. Jag vet att min mamma hade älskat den här tavlan och den kommer få mig att le och bli alldeles varm i hjärtat varje gång jag tittar på den.

Tankar kring vårt bröllop

13Kommentarer

Jag försöker sakta men säkert gå vidare i vår bröllopsplanering, otroligt tufft men samtidigt en vacker dag att se framemot. Jag har många gånger fått frågan hur vi tänker kring vårt bröllop, om vi tänker ställa in och skjuta på det eller om vi tidigare haft planer på att viga oss vid ett tidigare datum än det som är planerat.

Redan i slutet av oktober fick vår familj besked från mammas läkare att hennes bedömning var att mamma skulle avbryta sin cellgiftsbehandling och njuta av de dagar som var kvar. Mamma, som varit en enorm kämpe under hela sin sjukdomstid, sa att man kan ju inte bara ge upp och fortsatte med behandlingen.

thumb_P1120863_1024

Mammas stora önskan var att få bevisa för sin läkare att hon hade fel och att mamma skulle bli den första med hennes cancerdiagnos som överlevde. I januari när mamma var inlagd på sjukhuset sa hennes läkare att hon inte trodde att mamma skulle klara sig till augusti, vilket kändes som en rejäl käftsmäll. Varför hennes läkare sa just augusti var för att mamma berättat för henne att jag skulle gifta mig då. Jag tyckte det var hårt sagt av mammas läkare för vem kan egentligen veta hur länge vi har kvar att leva.Tanken har hela tiden funnit där men som man säger, hoppet är det sista som överger en. Mammas läkare har många gånger trott att det handlar om en kort tid kvar innan mammas cancer skulle vinna kampen men mamma fortsatte att överraska med sin enorma vilja och kämparglöd.thumb_P1120857_1024

Att jag och Jakob har haft vårt bröllop att se framemot har både varit extremt tufft men samtidigt vackert. Mamma var till exempel med när jag hittade min brudklänning och följde med i all planering med smakråd och annat. Jag beställde även hem alla bröllopsdekorationer till Skellefteå så att mamma skulle få se dem. Bröllopet var ett enormt mål för mamma, hon var hela tiden inställd på att fixa det. Det var även ett enormt mål för mig. Att gifta mig utan min mamma närvarande har aldrig varit en tanke, men nu kommer hon närvara fast på ett annat sätt. Jag och mamma pratade en del om det, hur det skulle vara om hon inte levde den 10 augusti när vi gifter oss. Mamma sa att hon kommer finnas med mig hela dagen och sa några saker jag skulle tänka på precis innan jag går in i kyrkan. Min busiga mamma kommer göra att jag går in i kyrkan tätt efter mina brudnäbbar med ett stort leende.

thumb_P1120865_1024

Jag pratade med mamma i januari om att jag hade en idé om att jag och Jakob skulle viga oss i Skellefteå med bara familjen närvarande under någon av årets första månader och att vi kunde ha själva bröllopsfesten i augusti. Mamma den sötnosen tyckte det var en helknasig idé och ville att vi skulle köra på med den planering vi redan hade. Hon ville inte känna sig uträknad sa hon. Mamma hade valt klänning till bröllopet, hon var så vacker i den. Vi valde den klänningen som den som mamma fick bära med sig till sin eviga vila.

thumb_P1120866_1024

Idag är det 45 dagar kvar till vårt bröllop och det är finns väldigt mycket kvar att göra men jag känner mig inte särskilt stressad. Med tanke på allt som vår familj gått igen den senaste tiden så blir det även att man sätter saker i perspektiv, jag varken kan eller har orken att bli stressad. Jag tror att det kommer bli magiskt vackert hur det än blir. Jag är så tacksam att få en dag där vi omges av kärlek från alla våra vänner och våra familjer, och jag vill verkligen njuta av både den dagen men även vägen dit.

Midsommarafton

2Kommentarer

I fredags tog vi en lång och slö förmiddag och lunch här hemma. Jag har fått ett enormt sömnbehov sen mamma gick bort och jag antar att det är kroppen som behöver fylla på antalet sovande timmar efter den tuffa period som varit. När klockan närmade sig fyra knallade vi tillslut ner till tvärbanan och åkte över till våra vänner Maik och Desiree för att fira midsommar.

thumb_P1120868_1024

thumb_P1120870_1024

När vi kom fram väntade rosébubbel och en massa kramar.

thumb_P1120875_1024

Efter en stund var det dags att sätta oss till bords och då anslöt även Dessas bror och vår underbara vän Rickard.

thumb_P1120871_1024

thumb_P1120872_1024

Älskar stora uppläggningsfat och skålar som blir vackra som tavlor.

thumb_P1120873_1024

Efter att vi hade njutit av göttigheter från grillen och busat med Maik och Dessans übergulliga dotter blev det balkonghäng.

thumb_P1120881_1024

thumb_P1120882_1024

Världens finaste Dessan <3

thumb_P1120889_1024

Förstår ni vilket grymt hårsvall deras dotter kommer få när hon blir lite större.

thumb_P1120894_1024

Sedan var det dags för efterrätt och bubbel. Finns det någon bättre kombination?

thumb_P1120890_1024

Vår midsommar fortsatte sedan med spelen Alias och charader. Stackars grannar säger jag bara ha ha vi skrattade så sanslöst mycket. Vid 04 på morgonen var det dags för oss att ta en über hem med varsitt leende på läpparna. Som jag längtat efter en kväll som denna. <3

När mammor dör

4Kommentarer

Min vän Ida skrev den här dikten till mig på Instagram här om dagen och det kändes någonstans befriande att någon kunde sätta ord på hur mitt hjärta känner. Känslan av att förlora sin mamma det går inte att beskriva för andra, det går inte att sätta exakta ord på för hur beskriver man hur det känns när en del av en själv dör? Men den här dikten är det närmaste jag kan komma att försöka förklara.

När mammor dör,

då förlorar man

ett av väderstrecken.

Då förlorar man

vartannat andetag:

då förlorar man en glänta.

När mammor dör,

växer det sly överallt.

/ Göran Tunström

thumb_P1050119_1024

Min älskade mamma <3

Att försöka leva

5Kommentarer

Usch…vill verkligen skriva men vi får se hur det går. Så fort jag försöker sätta ord på allt så bryter jag bara ihop så här sitter jag ute på balkongen och gråter medan fingrarna försöker hitta rätt tangenter bland tårarna. Vet inte riktigt vart jag ska börja allt känns bara så overkligt konstigt och framförallt extremt tomt. 

thumb_IMG_8860_1024

Idag har jag burit med mig mamma lite extra runt min hals.

Jag flög ner i tisdags och det känns verkligen både och att vara tillbaka här i Stockholm. Medan jag var kvar i Skellefteå så fanns liksom mamma fortfarande kvar för hela huset ekar mamma. Hennes avtryck finns överallt och när jag är här i Stockholm så känns det bara tomt och det gör så otroligt obeskrivligt ont i hjärtat.

Idag har jag försökt göra en otroligt jobbig sak som jag inte fixade, att hitta skor till mammas begravning. Det var så förbannat jobbigt och det kändes som att jag skulle kvävas. Jag gick in i några andra butiker och köpte några saker som inte stod på min shoppinglista mest för att försöka blockera tankarna om vad jag egentligen skulle göra.

thumb_IMG_8876_1024

Försökte lura min hjärna och slog till på en glittrande klänning från Valerie istället.

Sen har vi en annan sak som jag inte fixar och det är att prata i telefon. Jag har bara pratat med några få vänner i telefon sen mamma dog, jag orkar inte prata och min kropp orkar inte. Jag bryter ihop varje gång. Det är lättare när man träffar någon, då behöver man inte säga så mycket heller.

Igår var det en lite bättre dag. Jakob har köpt en båt tillsammans med sin kompis Calle så vi åkte ut till Drottningholm och åt lite medhavd mat guppandes i Mälaren. Jag kände att jag kunde skratta och njuta en stund men usch vad många tårar som kom även under gårdagen. Igår var det så många viktiga saker som jag ville berätta för mamma som att Jakob och jag hittade min vigselring. Den är så fantastiskt vacker och det var så roligt att ringa till pappa och berätta. Men jag saknade mamma så ofantligt mycket.

thumb_IMG_8859_1024Ett ögonblick som jag ville dela med mamma.

Nä nu går det inte mer, här sprutar tårarna så det får helt enkelt bli punkt nu.

Sov gott älskade mamma

8Kommentarer

I fredags, strax efter midnatt, tog min älskade mamma sina sista andetag för att somna in i en evig och stillsam ro. Att ens skriva de här raderna känns helt ofattbart och obeskrivligt tungt. Jag vill tacka er alla för det stöd som ni visat med samtal, meddelanden, blommor och kärlek både nu i vår enormt stora sorg men även under de åren som min mamma och resten av vår familj kämpade med hoppet om att besegra cancern.

P1060119 (1)

En ängel flög förbi mot himmelen så fri
Men hon lämnade sitt leende på vår jord
Som en sol som värmer oss, som en himmels stjärnebloss
Så vi kan betrakta livets skeende med en tro
Kärleken är

thumb_P1120813_1024

thumb_P1120810_1024 2

Jag älskar dig mamma <3

När benen inte bär

6Kommentarer

De senaste två dagarna har det känts som att jag går på snedden, kan inte riktigt gå rakt. Det känns nästan som att kroppen och hjärna inte riktigt pratar med varandra. Förrgår natt var särskilt tuff då mamma hade svårt med andningen och visade på enorma smärtor så det blev inte så mycket till sömn och det satte nog sina spår i hur vi mått de senaste dagarna.

thumb_IMG_8747_1024

Trött tjej

Vi försöker vara duktiga på att lösa av varandra här hemma och påminna varandra om att ta luft och promenader. Vi behöver det för att orka även om jag alltid är rädd att mamma kommer somna in just när jag inte är hemma. Vet att det är en omöjlighet att styra men känslan och rädslan finns alltid där för att det ska ske.

Ikväll var jag och lillasyrran Anna ute och sprang. Första biten gick bra, riktigt bra men när drygt hälften hade passerat kände jag som att mina ben inte skulle bära mig längre. Värk, illamående allt kom på en och samma gång och när det händer försöker jag att inte vara för hård mot mig själv utan faktiskt avbryta och gå.

Min kloka syster sa att det var helt okej att vi gick istället, det viktigaste var att vi kom ut och att det inte är nyttigt att pressa sig för hårt när kroppen inte mår bra. Efter att vi hade gått några meter och jag hade tagit ett djupt andetag och spottat i gräset var det bara att köra igen. Nu minns jag inte exakt vad det var som Anna sa men summan av kardemumman som jag kände var att när det är tungt så finns vi där för varandra, stöttar och leder den som är trött. Inte bara i löparspåret utan även i sorgen och livet.  Gissar att livet kommer bli så både den närmaste tiden men säkert bra mycket längre än så, att vardagen känns någorlunda hållbar för att sedan sköljas med en våg av ilska, trötthet och tårar. Det är då jag och min familj kommer behöva varandra och våra vänner som säger att det är okej att gå istället för att springa.

En låda med kärlek

6Kommentarer

Igår knackade det på dörren här hemma och när jag öppnade stod grannens 11 åriga flicka utanför. Hon frågade om min pappa var hemma och när min älskade pappa Eddy kom till dörren räckte hon över en glassbox fylld med kärleksmums. När hon räckte över boxen sa hon ”Jag tänkte att ni behövde de här”. Behöver jag säga att våra hjärtan smälte.

thumb_P1120790_1024 2

thumb_P1120791_1024

Min älskade mamma med världens starkaste hjärta

18Kommentarer

Nu har det varit tyst på bloggen i några dagar. Orken att skriva har helt enkelt inte funnits och det är även brutalt svårt att sätta ord på det som händer just nu. Samtidigt som tiden rusar iväg i ett alldeles för snabbt tempo känns även varje minut som en evighet.

Skellefteå

Skellefteå

Under de senaste fem-sex dagarna har mamma sovit och inte varit kontaktbar. Hon sover tungt men med en oregelbunden andning och framför allt med ett enormt stort och starkt hjärta. Hela situation känns otroligt overklig. Vi fick för flera dagar sedan veta att det troligtvis handlade om dagar och numera timmar innan mamma får somna till en evig ro. Mamma hjärta verkar dock vilja annat och hennes önskan verkar vara att få stanna kvar hos och med oss så länge som det bara är möjligt.

Mamma

Jag och mamma på väg till en hockeymatch för ett eller två år sen.

Vi håller mammas händer, skrattar och gråter tillsammans som familj. Det är både otroligt vackert samtidigt som det är det tuffaste vi någonsin varit med om. Min högsta önskan är att mamma inte ska behöva ha ont och att hon rofyllt ska få somna in och komma till ro. Vi har ett fantastiskt vårdteam som hjälper oss och mamma i vår enormt svåra stund och jag är dem för evigt tacksam att mammas sista tid fick komma att vara i hemmet.