Det är både med sorg och någon form av lättnad som jag skriver det här inlägget. Jag har beslutat mig för att ta en rejäl paus från mina social medier som tidigare gett mig så mycket energi men som i dagsläget ger det motsatta. Mina social medier har gjort att jag träffat underbara människor både på riktigt och i cybervärlden som jag både har fått inspirera och inspirerats av. Ni har även stöttat och gett mig tröst i samband med min mammas sjukdom och hennes bortgång i juni förra året.

Jag har delat med mig av både det jag älskar; familj, vänner, glitter, mässing och eh.. plisserade kjolar var det bland annat… Jag har även berättat om min sorg, kampen om att få ihop vardagen när hjärtat håller på att brista gång på gång. Ni har även följt med mig i bröllopsplanerna och när vi väl skred fram till altaret under förra sommaren.

Just nu känns det som att mina sociala medier är en kärleksrelation som om än något hastigt kan tyckas fått sig ett slut, eller i alla fall en paus. Men sanningen är nog den som även i många kärleksrelationer att det legat och pyrt men man har krampaktigt kämpat sig fast även om man egentligen har känt att det riktiga har varit att släppa taget redan tidigare.Jag har ett heltidsjobb som även det tar mycket tid och jag har många gånger kämpat med ett dåligt samvete att jag varken haft ork eller ibland vilja att uppdatera utan bara få vara. Så det är det jag ska göra, bara vara om än fortfarande i glitter, lockat hår (stackars hår skulle behöva få lite vila det med) och med svensk hiphop i öronen.En anledning till att jag tagit steget, som det faktiskt känns som att jag gör, är att mammas födelsedag, morsdag och årsdag närmar sig. Jag måste försöka ladda all energi som jag kan för att få mina dagar att gå ihop för det är rent ut sagt helvetes jobbigt just nu. Jag har en begränsad energi och ork som är så mycket mindre än innan, även om det kanske inte är alltid något som jag visar. Den orken behåller jag till mina nära och kära och om kameran får följa med så blir det som minne och inget annat.Ett stort tack till alla er som lämnat kommentarer här och på Instagram under de år vi hängt ihop. Särskilt här måste jag säga, blogginlägg utan kommentar har känts som att jag sitter och pratar med mig själv och det har varit så kul att få respons från er.Hoppas inte att ni blir besvikna om jag mitt i allt fetångrar mig och kommer tillbaka men just nu behöver jag en rejäl P A U S.Puss, Ida

Foto Linnea Ahlden