Back to work

6Kommentarer

Imorse stod klockan redo att slå 05:45 men jag vakade flera gånger under natten och vid 05:30 tyckte jag att var lika bra att stiga upp. Innan jag slängde ner benen från sängen låg jag och bara tittade på Elton som smålog i sömnen, finns inget bättre sätt att vakna på än så. Elton som har kommit in ett sovmorgonsmode låg tätt intill Jakob och sov som en stock så det blev frukost på egen hand och möjlighet att göra mig klar i lugn och ro. 

Känslan imorse var som när man skulle börja en ny del av skolan, ni vet låg-, mellan- och högstadiet för att sedan traska vidare till gymnasiet och i mitt fall högskola och universitet. Alltid samma känsla, ett härligt pirr men också lite nervös. Det enda som jag inte gjort nu är köpa nytt bänkpapper, åh hade ju varit lite humor för finns det något som känns mer nystart än bänkpapper? Frågan är om bänkpapper fortfarande finns? Elton kommer tro att hans mamma var född på stenåldern och jag börjar prata bänkpapper med honom och hans kompisar framöver. Undra om han kommer tycka att jag är en sådan där pinsam förälder? Sidospår.

Efter att jag hade lockat håret och ätit frukost klev jag i min silvriga mundering, var som en silvrig diskokula från topp till tå. Det var en riktigt fuktig luft ute när jag klev ut genom dörren så redan efter ett par steg var håret spikrakt igen, ovärd tidsprioritering att locka håret alltså.  

Jag tänker fortsätta att lämna mitt jobb åt sidan i bloggen men tänkte i alla fall säga att det kändes både så kul och så konstigt att vara tillbaka. Fixat med praktiska saker som telefon, mail och alla dessa lösenord som jag glömt bort sedan jag och discokulan sa tack för oss i mars 2018. Saknaden efter Elton i slutet av dagen var så stor och jag mer eller mindre sprang hem från tunnelbanan. Jakob hade klippt Eltons hår idag så han såg så mycket större ut där han lekte på vardagsrumsgolvet när jag kom hem. Älskade Elton, måste erkänna att det kom några tårar när jag kom hem, trodde inte att jag skulle vara så blödig men det är jag.

Efter middagen så gick vi ner till bryggan i badrockar och badade. Är så tacksam för så mycket och känslan av lycka slog mig verkligen där vår lilla familj stod tillsammans ikväll. Hoppas att ni alla har haft en fin start på veckan.

Sista dagen som föräldraledig

2Kommentarer

I min kalender står det ”sista dagen på föräldraledigheten” idag, en tudelad känsla men också början på något nytt. Föräldraledigheten har ibland känts så lång och ibland så kort, konstigt det där hur man kan uppfatta tiden så olika ibland. När jag tänker på hur mycket Elton utvecklats sedan han föddes ja då förstår man att det gått snart 17 månader. Idag springer han oftare än vad han går och han pratar mer eller mindre konstant. Senaste orden är apa efter alla gånger som vi läst Nicke Nyfiken, tåg och melon. 

På förmiddagen kändes det inte som att jag gjorde annat än att städa, plocka, torka upp blandat med kramar. Måste säga att jag är redo att börja jobba. Eftermiddagen firades med en lång lekstund i lekparen med våra vänner Micke och Albin och när småkillarna sov så passade jag och Micke på att njuta på Brioches uteserveringen.

En fantastisk avslutning på några underbara men också stundtals krävande månader. Att vara förälder är både världens mest underbara grej men oj vad man fått både slita sitt hår, jobba med tålamodet och sin oro särskilt när de var som allra minst. Tack för allt ert stöd under dessa månader när livet varit omtumlande och för all glädje ni delat med oss. Nu börjar ett nytt kapitel.

Förberedelser inför förskolan

4Kommentarer

Kan ni förstå att Elton ska börja förskolan? Jag har själv svårt att förstå det, vart tog tiden vägen?! Har lika svårt att förstå att jag har varit hemma från jobbet i nästan ett och ett halvt år, känns mer som sex månader på sin höjd. Att Elton börjar förskolan blir något nytt för oss alla eftersom Elton är vårt första barn och med det kommer nya rutiner som att ”hämta och lämna”. 

Jag som är så van att spendera all tid med Elton kommer nog få en saknadångest när jobbet och förskolan sätter igång. Tänk att bara hinna träffa honom runt två timmar innan han ska gå och sova. Jag jobbar lite olika arbetstider så förhoppningsvis kommer vi att kunna njuta lite mitt i veckan tillsammans lite nu och då.

Inför förskolestarten har vi beställt lappar med namn och telefonnummer som vi ska sätta på hans kläder, förstått att det mer eller mindre är ett måste. Vi försöker även att avvänja Elton från att ta nappen och nu har han den oftast bara till natten när det är läggning. Får barn ha napp på dagarna på förskolan? Ser framför mig hur de går och tar varandras nappar, inte konstigt att det blir mycket vab i så fall.

Elton har blivit så duktig på att äta själv även om det oftast slutar med matkaos på golvet…

Vi har laddat med regnkläder, nya skor då hans fötter växer för fullt så att han har ombyte och stövlar. Har kvar att köpa en ryggsäck men där har jag och Jakob lite olika tänk. Jakob vill köpa en ”Kånken” och jag något annat. Inget riktigt problem men det är iallafall något vi har kvar att köpa. Nu ska jag försöka få Elton att sova, hann skriva det här inlägget när han för en gångs skull satt och lekte själv och var nöjd över det. Plötsligt händer det!

Tillbaka i Stockholm och när kroppen hindrar mig

6Kommentarer

Tillbaka i älskade Stockholm efter två veckor i Skåne och dessförinnan nästan tre veckor uppe i Skellefteå. Jag älskar att vara bortrest men jag älskar nästan ännu mer att komma hem. Det har varit en social semester så det kändes rätt skönt att komma hem till vårt krypin och bara vara vi idag. Jag kände mig som en jäst bulle idag, kanske för att jag också tryckte tre kanelbullar när det fanns ont om frukost imorse, så det kändes extra skönt med ett träningspass.

Jag har som ni vet hittat en ny träningsglädje och hade även som plan att träna under semestern. I Skellefteå gick det bra, blev både cirkelträning och några löppass men i Skåne blev det tyvärr mindre träning. Brände av två cirkelpass första veckan och den andra vecka blev det bara ett konditionspass. Min kropp sa nej, inte bara till träningen men till ganska mycket. Till sol, till skratt, till att svettas… jag pratar om min förbannade hudsjukdom.  Redan som liten drabbades jag av atopiskt eksem och det är verkligen att drabbas. Jag har lidit så mycket sedan jag var liten över min hy och allt elände den ger. Jag har sprungit fram och tillbaka till psoriasismottagningar för att sola i speciella solarium för att bygga upp huden men kan inte säga att det hjälpte särskilt mycket. Gymnasiet var nog tuffast då det var mycket stress- jobbade extra, tog körkort, ambitiös i skolan, tankar om framtiden. Eksemet var så jobbigt att jag inte kunde vara i skolan under perioder då jag dels såg brännskadad ut i ansiktet men det var främst smärtan som var jobbig, ansiktet och kroppen sved och att gå på en skola med mögel gjorde inte saken bättre.
Med salvor och medicin för att bl.a. stilla klådan som eksemet ger så går det ändå helt okej nuförtiden. Det som gör huden mycket sämre för mig är när vädret ställer om, stress och när jag svettas. Att träna är helt enkelt olidligt under perioder för det gör så otroligt ont. När huden blir riktigt torr och spricker vilket den bl.a. gör i mina mungipor ibland så gör det så obeskrivligt ont att le och jag som älskar att le. Även om min kropp säger nej så vägrar jag låta den ta bort mitt leende så jag ler många gånger fast det gör ont.

Jag lyssnar inte alltid på kroppen, försöker blir bättre på det men det är svårt när jag vill leva samtidigt. Även om jag smörjer in mig med spf 50 så klarar inte min hy av solen, eksemet kommer som ett brev på posten så jag är på så vis rätt glad att sommaren börjar lida mot sitt slut. När jag var liten fick jag en bok från sjukvården vad jag skulle tänka på, att valet av idrott och yrke framöver skulle vara sådana där man inte blev varm och svettades. Tror ni att jag lyssnade? Jag vill leva både när det väljer valet av intressen och yrke men baksmällan är ibland så stor att jag undrar om jag inte borde lyssnat mer på den där idiotiska broschyren som kunde döda en ung persons intresse och glädje. 

Idag mådde kroppen bättre och jag njöt av ett träningspass utomhus, fläktar bättre än att svettas inomhus. Så tacksam för gymmet i vår bostadsrättsförening och att man kan ta med vikter och kötta under bar himmel. Ibland är livet bra gött även om det kliar.

När man inte kan sätta ord

3Kommentarer

Sitter själv inne i vår skånelänga, eller vår och vår,  under en vecka till kommer jag att kalla den vår. Vi är sex personer med en bil under några dagar, en ekvation som inte riktigt går ihop så idag valde jag att få egen tid i huset. De andra är på badstranden men eftersom vädret svänger rätt bra här och den strålande solen ska ersättas av regnets droppar om några minuter så kändes valet att stanna hemma helt okej. Jag unnade mig att köpa två magasin igår, när hände det senast? Eller jag har nog köpt en tidning eller två sedan Elton kom men aldrig haft möjlighet att sitta ostört och läsa dem pärm till pärm. Det är precis vad jag har gjort idag ute i trädgården med ett, eller om jag ska vara ärlig, två glas iskallt vin som enda sällskap. Lyx.

Fick ett meddelande från en vän idag som jag inte pratat med på länge tyvärr. Han och hans familj lever i samma mardröm som jag och min familj gjorde för tre år sedan när man mammas kamp mot cancern närmade sig sitt slut. Gud det knyter sig i magen när jag skriver de här orden. Alla minnen kommer tillbaka. Hur vi mammas sista tre veckor i livet försökte göra allt vi kunde för att minnas de med glädje och ljus, hur vi ”kidnappade” mamma till stranden, till älven, hur vi med allvaret ändå kunde skratta ihop. Och gråta. Uhhh nu kommer tårarna. Som tur är ringde precis min lillasyster och jag fick lite paus och samla mig. Fint att prata med henne, det går liksom inte för någon annan att förstå om man inte varit med om det här helvetet.

Vet inte riktigt vart jag vill komma. Vill bara att min vän och hans familj ska må bra. Ville bara att min mamma skulle få leva samtidigt som jag den sista tiden önskade att hon och hennes kropp skulle få ro och lämna det som inte var hon längre. Mamma lever med mig på många olika sätt nuförtiden men sorgen att aldrig kunna krama henne igen eller kunna prata med henne den sorgen kommer aldrig kunna gå över med tiden. Det är ett sår i mitt hjärta och en tyngd som inte alltid syns men som jag känner varje dag. Så många gånger som jag tagit ett djupt andetag i olika sammanhang för att inte bryta ihop. Det kan vara små saker som gör att känslorna rinnner över en alltifrån hur jag ser en glassmak med citron, en Allerstidning i kiosken, en randig tröja. Ta vara på livet och varandra. Puss.

En bal på slottet

2Kommentarer

Jag älskar slott och har gjort det sedan jag var liten. Tinnar och torn, prinsar och prinsessor åh vad jag älska sagor och filmer som handlar om det. Jag är nog en obotlig romantiker i grunden som ibland har en lite skev verklighetsuppfattning och som stundtals har svårt att hantera vardagen. Helst vill jag att livet ska vara som på film, det ska uppvaktas och det ska vara piffas… får lite panik ibland när det blir för lite av den delen men sedan Elton har jag behövt komma ner på jorden haha och det med besked.  

Hur som helst så var jag eld och lågor över dagens tema som var slott. Jakobs mamma hade hittat en slottsguide och hon var dagens kartläsare. Tyvärr var det inte säsong enligt det ena slottet, hallå har ägarna missat att augusti är nya juni? Det andra slottet hade inte så välkomnande personal och fast de hade lunchservering om man hade bokat och folk bodde på slottet fick vi knappt sticka in huvudet, oklart. Det var hur som helst otroligt vackert på utsidan. Slottet hade det jag drömmer om i ett framtida hus och det är en egen rondell. Goals! 

Hit men inte längre kom man… att komma in på slotten var inte lättaste idag.

Såg ni förresten serien som gick på tv om paret som köpte ett slott och renoverade? Undra hur det gick för dem. Jag säger då det, att äga ett slott hör till en av mina stora drömmar. Tänkt att gå runt  i långklänning och dricka champagne om dagarna… Det där med verklighetsuppfattning tar vi en annan dag va?