One step forward…

Minns ni Paula Abduls låt Opposites attract? ”…. two steps forward two steps back” ha ha visst känns hälsoläget lite så just nu? Eller jag ska verkligen INTE klaga, både jag och Jakobs har hållit oss helt friska och Elton har bara haft en rinnig näsa och lite hosta. Igår gick Elton till förskolan efter att ha varit hemma i två veckor med pusslande om att jobba hemifrån varannan dag, det blev dock en kort dag då pedagogerna ringde och berättade att han hostade efter att han vaknat efter vilan. Elton hade blivit så ledsen när Jakob hämtade honom och pratade om sina ”kompisar”, åh han måste ha saknat dem så.

Jag och en nyvaken plutt när vi grillade utomhus i söndags

Efter att Jakob hade hämtat honom hostade han inget mer och han har varit helt frisk utan hosta eller bråkig näsa senaste 4 dagarna så hoppas att allt är som vanligt idag. I all röra så är det lätt att bli stressad över allt som man hade planterat in men som man fått stryka, det mesta jobbrelaterat. Jag tänkte därför lyfta tre saker som jag är tacksam för:

1. Tid Både jag och Jakob har fått spendera så mycket extratid med Elton. När man jobbar blir det inte så många timmar som man får tillsammans så jag är så tacksam för all kärlek vi har fått och gett de här dagarna vi har varit hemma.

2. Naturen Lyckan över att ha naturen precis runt hörnet är helt fantastisk och något som njuter av varje dag. Vi har en badstrand bara ett stenkast från oss där vi lekar och matar fåglar, skog och äng där vi letar djur och fikar mellis och inte att förglömma badbryggan!

3. Coop Alltså man måste ändå säga halleluja för att ha en matbutik 30 sekunder från lägenheten. Snacka om det har underlättat när man inte är så sugen på stora matbutiker.

Bloggen 2.0

Posted on

För dom som känner mig så är teknik och Ida en ekvation som inte går ihop, varken när det kommer till tålamodet eller viljan att försöka förstå. Som många påtalat så har min blogg börjat krångla och särskilt för er som använder Chrome via mobilen så nu sitter jag här och gör det som skulle behövts göras för sååååå länge sedan och det är att uppdatera mitt tema. Det tema som jag har använt stödjs inte längre av WordPress som är den plattform som jag använder så nu måste jag helt enkelt lära om. Med tanke på hur mycket huvudvärk det här kan ge mig så hoppas jag att ni hejar på, peppar och berättar vad ni gillar, vill läsa mer av eller bara slänger in ett hej här och där i kommentarsfältet.

Jag ska verkligen inte ta åt mig någon ära om det här börjar fungera utan det är min älskade man som är min tekniska klippa. Man kan säga att jag är gift med en IT-supporter men han har tyvärr en massa egna bollar i luften så jag är en sådan där jobbig filur som gör ungefär som Elton när han vill ha uppmärksamhet, drar i byxbenet eller lägger mig raklång på golvet och stortjuter haha.

Jag har velat få en bättre rutin på bloggen så länge nu och känner mig lite som pojken och vargen om ni minns men jag är mer ”Ida och bloggen”. Men jag lovar att nu blir det kontinuitet här inne om än ibland mer kvantitet än kvalitet och det är väl kanske det man också vill ha, kortare inlägg som kommer ofta än att jag skriver sällan och det råkar bli romaner för att jag inte vet vart jag ska börja. Ni vet känslan som när man ringer en kompis som man inte har pratat med på länge, man (jag) drar sig (mig) för att göra det för man (jag) vet att det kommer ta minst två timmar för det finns så mycket att prata om. Bättre att ringa ofta och kort så nu mina vänner nu är det nya tider! Håller tummarna för att jag lyckas lägga in bilder här också från helgen, haft en fantastisk helg utomhus i naturen i dessa Coronatider. Frisk luft har sällan känts så välbehövligt, puss!

90-tals festival, Buffaloskor och eurodisco

Tonårstiden brukar ju beskrivas som förvirrad men jag kan konstatera att jag nu så här med facit i handen var helt rätt ute väldigt tidigt, pojkband och Buffaloskor oh yes stil going strong! Måste säga att pulsen stiger när jag pratar 90-talsmusik, MTV (minns ni programmet Stripped to the waist?!), platåskor och Adidasbrallor med knappar. Nu när 90-talet är på tapeten i modevärlden så är det lite som att bli ung på nytt och jag måste säga att jag har haft den goda smaken att inte bära jazzbyxor i baddräktstyg den här gången heller. Tur att jag skriver och inte pratar för när jag blir lite lätt överexalterad som jag känner mig nu så har jag en förmåga att prata väldigt fort åh visst pirrar det i kroppen hos er med när man tänker på Peter André i vattenfallet, Clueless och Dateparfymerna.

Okej det här är känsla! Jag och Brian Harvey från East 17 på deras återföreningskonsert 2003 tror jag att det var.

Två fantastiska saker som vi måste avhandla är att jag har köpt biljetter till 90-tals festivalen i Stockholm i sommar. Mitt hjärta slog dubbla volter när jag såg att mina älsklingar Five kommer, kanske borde filma från VHS-bandet hemma hos pappa när jag träffade Five i Söndagsöppet, East 17 om än endast John och Terry kvar och A1! Uttrycket ”Det här får ni bara inte missa” känns som klippt och skuret i det här sammanhanget. Biljetter köper ni HÄR och nej jag är inte sponsrad bara så lycklig och glad att jag ska gå även om jag i dagsläget tänker gå själv haha. Hoppas på att få sällskap men annars hoppas jag att ni är några sköna bloggläsare som också ska dit, jag är så peppen att jag redan har bestämt outfit!

En annan väldigt viktig sak är Buffaloskor! Åh dessa älskade (i vissa fall hatade), tunga och magiska skor som inte lämnar någon oberörd har verkligen en speciell plats i mitt hjärta. Den enda gången som jag har skolkat från skolan var för att köpa Buffaloskor, eller jag har skolkat en halv gång också men ångrade mig och fick dåligt samvete och gick tillbaka. När jag skolkade drog jag med bussen till Umeå 12 mil och kom hem med ett par Buffaloskor i lila ormskinn. Jag vet att pappa godkände att jag åkte, väldigt oklart egentligen haha men jag älskar dig för det pappa! Mina svarta, som jag tyvärr sålde för några år sedan, minns jag faktiskt inte vart jag köpte och mina brun vita slog jag till på i Las Palmas efter att ha irrat runt i värmen för att hitta. Jag var rätt sen med Buffaloskor och det var främst i nian och när jag började första året i gymnasiet som jag använde dem. Minns att coola grabbgänget skrek efter mig i korridorerna, de bar också tröjor med överstruken Buffalosko på, men jag var aldrig den som vek ner mig. Min stil har snarare varit att sträcka på ryggen och visuellt ge dem fingret genom att bära ännu fler saker från det märket, hade både tröja och väskor för att visa hur lite deras glåpord rörde mig. Blev så glad när ett par Buffaloskor som jag spanat på i en mer uppdaterade 2020 variant hade kommit in i sortimentet idag som jag spanat på en tid så om några dagar ska ni få se mina nya kärlekar. Undra om de fortfarande ha samma klassiska kartonger, känsla! Åh snälla snälla berätta er bästa 90-tals trender! Glöm inte att Clueless finns på Netflix, och för er som inte sett den (Julia känn dig träffad!) är det mer en order. Poppa popcorn och dröm er bort bland spagettiband, knästrumpor och juppinallar. Puss och god natt!

Back to reality as 36

Posted on

Jag känner mig lite som Askungen som återgått till sitt vanliga jag efter tolvslaget så här en måndagskväll efter en helg med extra allt. Ni som följer mig på Instagram har nog inte missat att jag fyllde år i helgen och fyller man år så ska det firas så är det bara! Det var en sanslöst intensiv helg med födelsedagsfirande på morgonen, en intensiv arbetsdag, födelsedagsmiddag på kvällen, Alfonsteater med Elton, födelsedags middag och fest med mina vänner, frukost med några andra vänner och sedan var vi bjudna på tvåårskalas. Pjuh förstår ni hur slut jag var när jag somnade igår men på en trött kropp satt även världens största leende. 

På födelsedagsmorgonen på väg till jobbet!

Jag klurar fortfarande hur jag ska få till ett bloggande i vardagen som jag hade förut. Nu hinner det hända tusen saker mellan inläggen och jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Vi står fortfarande och velar om hur vi ska göra om i gästrummet och kanske kommer bloggandet mer naturligt om vi har ett skrivbord där datorn faktiskt kan stå. Klurigt. Blev förresten så glad när en bloggläsare kom fram på Alfons teatern, sådan värmer så mycket och det inspirerar att skriva vidare. Har egentligen hundra saker att skriva om men ibland när tiden infinner sig känner jag mig lite som ett blankt blad. 

Elton på teater! Han har inte kunnat sluta prata om den <3

Jag borde bli bättre på att skriva upp mina inläggsidéer i mobilen så att jag inte glömmer dem när jag väl kommer hem. Med Eltons har vi haft lite klurigt med perioder av nattskräck eller vad det kan vara men så fort det blir bättre glömmer jag bort det, eller som en massa nya skönhetsprodukter som jag tänkte tipsa om, eller också att jag insett att det var världens dummaste idé att sälja mina svarta Buffaloskor haha bara en sådan viktig sak! Buffaloskor är ett viktigt ämne, det får nog bli morgondagens inlägg, saker så att skriva och kommunicera med er så snälla peppa mig och påminn mig när det går för lång tid mellan inläggen. Puss och tack för att ni finns!