Att bli mamma utan sin mamma

3 Kommentarer
  • Eva
    juli 11, 2018

    Åh du skriver så fint! Rent o ärligt som du brukar och jag har en klump i halsen och vill bara krama dig , du min cybervän som delar så mkt fint och personligt. Hoppas att du kan känna ett litet stöd i kommentarerna. Jag måste fundera lite på vad jag ska svara i dag för att ge dig mitt stöd men orden tryter så just nu blir det bara detta och massa cyberkramar

  • Jessica
    juli 11, 2018

    Du sätter ord på det otroligt svåra. Jag känner en enorm tomhet efter mamma. En tomhet som ingen kan fylla, det är hennes plats som saknas i mitt liv. Jag har en snart 4 åring och en 1 åring och mamma gick bort för 3 års sen. Så ingen av mina barn kommer minnas henne vilket är en enorm sorg i sorgen på nåt sätt. Men jag har hittat saker som jag berättar om i vardagen för min äldsta. Saker som mormor alltid gjorde eller sa, vad hon gillade och vad hon inte gillade. Det värmer på nåt sätt i hjärtat när han kan säga saker om henne även fast han inte kommer ihåg henne. Det är mitt sätt att få henne närvarande i vårt liv. Vi pratar ofta om mormor som bor i himlen. Han frågar vad hon har för färg på sitt hus där och vilka blommor utanför. Vi har även skickat upp heliumballonger till henne <3 så tungt alla dagar att inte få ha henne här. Men jag vet att våra mammor ser oss och ler som bara de kunde göra. Kram

  • Sofia
    juli 14, 2018

    Ett så fantastiskt fint inlägg, blir så ledsen! Kan inte tänka mig att inte ha min mamma att ringa till. Mamma är ändå alltid mamma. Största kramen!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *