Att försöka leva

5Kommentarer

Usch…vill verkligen skriva men vi får se hur det går. Så fort jag försöker sätta ord på allt så bryter jag bara ihop så här sitter jag ute på balkongen och gråter medan fingrarna försöker hitta rätt tangenter bland tårarna. Vet inte riktigt vart jag ska börja allt känns bara så overkligt konstigt och framförallt extremt tomt. 

thumb_IMG_8860_1024

Idag har jag burit med mig mamma lite extra runt min hals.

Jag flög ner i tisdags och det känns verkligen både och att vara tillbaka här i Stockholm. Medan jag var kvar i Skellefteå så fanns liksom mamma fortfarande kvar för hela huset ekar mamma. Hennes avtryck finns överallt och när jag är här i Stockholm så känns det bara tomt och det gör så otroligt obeskrivligt ont i hjärtat.

Idag har jag försökt göra en otroligt jobbig sak som jag inte fixade, att hitta skor till mammas begravning. Det var så förbannat jobbigt och det kändes som att jag skulle kvävas. Jag gick in i några andra butiker och köpte några saker som inte stod på min shoppinglista mest för att försöka blockera tankarna om vad jag egentligen skulle göra.

thumb_IMG_8876_1024

Försökte lura min hjärna och slog till på en glittrande klänning från Valerie istället.

Sen har vi en annan sak som jag inte fixar och det är att prata i telefon. Jag har bara pratat med några få vänner i telefon sen mamma dog, jag orkar inte prata och min kropp orkar inte. Jag bryter ihop varje gång. Det är lättare när man träffar någon, då behöver man inte säga så mycket heller.

Igår var det en lite bättre dag. Jakob har köpt en båt tillsammans med sin kompis Calle så vi åkte ut till Drottningholm och åt lite medhavd mat guppandes i Mälaren. Jag kände att jag kunde skratta och njuta en stund men usch vad många tårar som kom även under gårdagen. Igår var det så många viktiga saker som jag ville berätta för mamma som att Jakob och jag hittade min vigselring. Den är så fantastiskt vacker och det var så roligt att ringa till pappa och berätta. Men jag saknade mamma så ofantligt mycket.

thumb_IMG_8859_1024Ett ögonblick som jag ville dela med mamma.

Nä nu går det inte mer, här sprutar tårarna så det får helt enkelt bli punkt nu.

5 Kommentarer
  • Karin
    juni 23, 2016

    Jag blir alldeles tårögd, många kramar

  • Kristin
    juni 23, 2016

    En fina du. Ta din tid. Gråt, skratta, sov eller umgås. Gör precis vad du mår bra av. Vill bara ge dig en stor kram. En stor cyberkram. Önskar så innerligt att allt börjar kännas om så bara en gnutta lättare inom dig. Kärlek <3

  • Eva
    juni 25, 2016

    Ida! Jag är övertygad att hon vet vilken vacker ring du hittat ❣

    • Ida
      juni 26, 2016

      <3 Massvis med kramar till dig från mig

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *