Besök hos barnmorskan och att vara frisk för att vara sjuk

2Kommentarer

Okej gott folk nu är det ny vecka, nya tag och därigenom nya utmaningar! Vi började dagen hos våran fantastiska barnmorska. Idag hade vi hoppats på att Larven skulle ha vänt på sig men icke. Det är en busig liten rackare därinne som har levt rövare hela dagen. Vi hade egentligen nästa tid hos barnmorskan om två veckor men vi fick en ny tid redan nästa vecka för att se om Larven vänt på steken då, annars kommer vi bokas in på BB Stockholm för ett vändningsförsök. 

27938998_10156988567732195_362774782_n

Dagens outfit som blev liiiite för varm. Är som ett rykande element just nu! Gravidbyxorna har ju dessutom en väldigt hög mudd så det blir lite som en extra tröja och inte att förglömma mina knästrumpor för att minska svullnad i benen, pjuh!

Ni är så många omtänksamma människor därute, och många av er känner jag ju inte ens, som skriver och frågar hur det går med cellförändringarna. Som en liten uppdatering kan jag jag meddela att det händer rent ut sagt inte ett skit. Idag har det gått tre veckor sedan de genomförde min biopsi och vi har fortfarande inte hört något. Jag har ringt och ringt men inte fått några svar. Efter att det hade gått två veckor, som de trodde att det max skulle ta innan vi fick ett svar, ringde jag och började jaga på. Beskedet jag fick var att de inte kunde se något i journalen och att nästa telefontid till min läkare var först om nästan ytterligare två veckor. Kändes inte jätteroligt att få det svaret och jag ringde dagen efter igen för att se om min andra läkare, den som jag var till från början, hade en tid innan men då fick jag veta att jag skulle få vänta en månad! Jakob flög i taket och letade upp läkarens privat nummer på nätet och ringde. Hon lovade att kolla under dagen och återkomma och idag ringde hon upp. Gissa vad beskedet blev, jo att KS Solna, som också är involverade, inte hade börjat titta på mina resultat än. Tre veckor har alltså gått och om vi inte hade ringt till läkaren hade hon i sin tur inte kontaktat Solna som då inte heller hade tagit tag i mitt ”ärende”. Det är lite så man känner sig som ett ärende eller en journal som någon stoppat längst ner i högen.
You-Are-Stronger-Than-You-Think

Det som gjorde mig mest frustrerad var det som läkaren sa både till Jakob i förra veckan när han fått tag på hennes privata nummer, ibland får man vara lite fräck, och till mig idag – ”Hör man ingenting så är det positivt”. Lätt att säga när man dessutom i sekunden innan fått veta att de inte ens tittat på resultat av testerna. När mamma var sjuk så brukade vi lite skämtsamt säga att pappa var hennes advokat för man måste ta mig tusan vara pigg, frisk och ha en krigares energi för att få hjälp ibland. Att sitta snällt och vänta hjälper verkligen inte. När det gällde mamma så gjorde sjukvården dessutom en massa fel och det var bland annat remisser som de hade glömt skicka så jag vägrar sitta snällt och vänta på något som de faktiskt kan ha missat eller glömt att göra. Varje dag under tre veckors tid har jag haft en klump i magen varje gång jag kommit in i trapphuset och passerar vårt brevinkast. Tänk om beskedet kommer idag, tänk om det såg ännu värre ut än senast, tänk om….

Eventuellt så får jag besked nu i veckan och det skulle vara så otroligt skönt att bara få ett besked om vad de planerar att göra med mig operationsmässigt så att vi fick lite mental lugn och ro innan förlossningen. Tusen tack alla ni som frågar, stöttar och peppar <3 Kramar!

 

 

2 Kommentarer
  • Eva
    februari 13, 2018

    Så typiskt att inte få svar! Men det är rätt att ligga på och inte förlita sig på avvaktande svar. Läkaren borde ju kunna få till ett svar att komma fram gm att fråga efter det tycker man. Hoppas du slipper vändningsförsök, gick inte för mig och då får man gå på bäckenrtg för att se om man kan föda sätesbjudning. Håller tummarna att larven gör kullerbytta snart.

  • Ida O T
    februari 13, 2018

    Finaste Ida!
    Jag känner så väl igen detta från när jag förlorade min bonusfar i cancer. Han/mamma fick vara egna vårdplanerare. Speciellt mellan olika landsting. Det var så många gånger jag bara ville skrika av frustration. Under all kritik att någon med en allvarlig diagnos ska tvingas hålla i sin egen vård och dubbelkolla allt.

    Stå på dig Ida och samla så mycket kraft det går. Och kom ihåg: du är grym. Med eller utan glitter ❤️
    Stor Kram

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *