Elton

Livet

Posted on

Idag känner jag sådan enorm tacksamhet. Jag och Elton har haft en helt magisk förmiddag tillsammans ute med solen, rådjur, grävmaskiner, matsäck och presentöppning som sällskap. Vi håller Elton hemma från förskolan eftersom förlossningen förhoppningsvis närmar sig och det går förkylningar bland hans kompisar. Gårdagen var ett enda kaos med mer nej än ja så med den här fantastiska dagen känns gårdagen som bortblåst.Jag känner sådan tacksamhet över Elton och att vi har kunnat vara ute flera timmar ihop idag och haft så roligt med lillebror eller lillasyster i magen. Tips tips tips när ni hittar era gamla böcker eller leksaker att slå in dem och göra det till en extra rolig grej istället för att bara ta fram dem, blir alltid en hit och idag slog jag in en av mina gamla böcker. Elton fick öppna paketet när vi hade satt oss under ett enormt äppelträd vid kollonilotterna och skulle fika. Jag är så fascinerad över hur noggrann jag måste ha varit för alla min böcker är i nyskick… Eltons har behövts tejp både en och två gånger.

Igår hade jag så sanslös mycket sammandragningar och jag gick sååååå sakta under mina promenader men annars mår jag bra och har inga känningar på att förlossningen kan tänkas närma sig. Om ni är nyfikna på min förra förlossningsberättelse hittar ni den HÄR. Jag har fortfarande inte hunnit filma min packning av förlossningsväskan och misstänker att den inte kommer hinna bli av förrän till helgen då Elton är hemma och kanske är det lika bra det för jag har gjort några tillägg. Tipsa gärna om det är något som ni känner att jag inte får glömma! Puss <3

Utflyktstips!

Under den här coronatiden har vi mest hållit oss i vårt bostadsområde så idag var det väldigt skönt att åka iväg på en utflykt. Det var nog minst lika viktigt för oss vuxna att få se något annat och det är så roligt när man lyckas hitta en ny höjdarplats. Nu ska jag inte ta åt mig någon som helst cred att vi hamnade just här idag utan det är fördelen men att ens vänner numera är lite utspridda över Stockholm att man hittar nya guldkorn. Åh, minns nu tillbaka på hur norrlandsligan som vi kallar oss bodde synkat efter 4:ans busslinje – Gärdet, Stadion och Vasastan. Men det var på den tiden då barn knappt fanns på kartan och alla utom jag levde singelliv. Min vän Nadja brukade kalla mig för upptagen singel för jag bangade aldrig en utekväll haha.

Fick så många DMs efter min Story på Instagram från andra småbarnsföräldrar som undrade vart riktigt vi hade hamnat och svaret är Upplands Väsby, ett stenkast från centrum precis bredvid badhuset, och heter Barnens Wäsby Verkstäder.

Kan vi inte passa på att tipsa varandra om grymma utflyktsplatser vare sig vi har kids eller ej, bor i Stockholm eller en annan stad? Tipsa tips tips!

Så går det med trotsen, boktipset som kanske räddar oss och vad jag ska unna mig ikväll

Först vill jag bara säga TACK! Tack för att ni troget hänger kvar fast uppdateringarna varit glesa och för er pepp och era kommentarer. Jag VET ju att vi inte är ensamma om denna trotstid men herregud vilken energitjuv det är och det är lätt att verkligen bli skör. Vi har faktiskt haft två bättre veckor men idag slog trotsen ned som en bomb igen och jag måste säga att jag njuter av Eltons eftermiddagsvila i detta nu.

Okej vi backar bandet till förra inlägget. Jag fick bl.a. tips om den HÄR boken och även om jag inte har hunnit läsa så många kapitel så vill jag redan rekommendera den till er. Den har fått mig att fundera över mitt eget förhållningssätt i dessa dagar av trots (vilket är en utmaning) och som boken heter så försöker jag att ge minst fem gånger så mycket kärlek kontrat mot mina tillsägelser. Jag vet inte vad det egentligen är som gjort att det har varit en bättre tid, om vi bortser från kaoset idag, men utöver det jag precis skrev så har jag också låtit våra morgonrutiner ta längre tid. Elton bytte förskola i höstas när vi kom in på vårt förstahands val och på den nya förskolan har de inte frukost vilket gör att vår morgonrutin tar längre tid hemma. Jag har ett relativt flexibelt jobb när det kommer till morgonen men jag har brottats med mina egna krav om att vara där en viss tid och istället låta det stå åt sidan för att slippa kaos, en svettig rygg på väg till jobbet och stresstårarna som tränger sig fram. Jag är så glad över att ha en bra kontakt med min chef som är väldigt förstående.

Ikväll ska vi iväg till Jakobs syster som fyller år, ska bli så spännande att se hennes nya lägenhet som jag inte hunnit besöka ännu. När vi väl kommer hem ikväll ska jag unna mig en ansiktsmask, testade den här tidigare som jag fick av just Jakobs syster. Min känsliga hy älskade den så beställde ett helt gäng häromdagen så ikväll är det jag som zoomar ut till ett avsnitt av Gift vid första ögonkastet, den pågående amerikanska säsongen. Visst tittar ni också? Puss och tack för att ni finns <3

 

Inlägget innehåller reklamlänk för Bokus

Hur överlever man årsdagarna, utreda magsmärtor, glittrande skor och en eftermiddag att minnas

En spretigare rubrik än ovan är svår att slå men lika spretig som texten är var även den här tisdagen. Den började egentligen på topp då jag fick äta frukost med en av mina absolut äldsta vänner Emelie eller det behöver kanske förtydligas att det inte är Emelie som är gammal, ehhh vi är lika unga, men jag menar att hon är en av de vänner som jag har haft längst i livet. Emelie var nere i Stockholm på jobb och sov till vår stora glädje en natt hos oss. Elton har vägrat att släppa taget om bilarna som han fick i present av Emelie och en låg till och med innanför pyjamasen när han vaknade imorse. Två av dem fick även följa med till förskola idag och han hade stolt visat upp dem för sina kompisar. 

Hur som helst så efter att jag hade skjutsat Emelie till tunnelbanan så åkte jag och tog prover på vårdcentralen. Jag har haft väldigt kraftiga magsmärtor en tid och de kommer och går. Efter nyår var det så jobbigt att jag knappt kunde jobba och  det kunde kännas som knivhugg i magen väldigt oregelbundet under dagen. Jag har en rad olika undersökningar som man håller på med och även om det är jobbigt är det skönt att förhoppningsvis snart få veta vad det är för fel.

När jag kom till jobbet gled jag ner i mina nya glitterskor, en tisdag blir inte roligare än vad man gör den tänker jag. Ett par skor som glittrar i guld, svart och silver skulle kanske kunna anses lite extrema som jobbskor men jag tycker att allt handlar om hur man stylar dem. Om jag hade burit dem till en paljettklänning så ja det hade inte funkat men till jeans och vitskjorta med en tröja ovanpå så tycker jag själv att det var en klockren outfit. Mina kollegor reagerar faktiskt oftare om jag inte glittrar så idag tyckte de nog att det var skönt att allt var i sin ordning. På jobbet började jag och en kollega prata om hur man hanterar en årsdag efter att en förälder har gått bort. Det blev ett oväntat samtal men väldigt fint. För mig har årsdagarna mest varit en kamp om överlevnad och att ta mig förbi dem. Tuffa och overkliga. När mamma har fyllt år har jag köpt bakelse och blommor för att ändå få fira hennes födelsedag men usch det är också väldigt tufft. Födelsedagen känns enklare att veta vad jag ska göra av den om ni förstår medan årsdagen blir så konstig. Det är ett datum då allt brast samtidigt som mamma äntligen fick ro och så även vi i en kamp som ingen av oss kunde vinna. Det var längesedan jag skrev om mamma och det märks för nu börjar tårarna rinna längs kinderna. Fan fan FAN vad jag saknar henne. Det är så orättvis att hon inte fick leva längre, att hon aldrig hann se mig bära brudklänningen som hon var med och valde, att hon aldrig fick se mig gravid som hon önskade och det mest ofattbara att hon aldrig fick träffa Elton. När jag skriver så är det kanske mest fan fan FAN att jag aldrig fick ha henne vid min sida vid dessa tillfällen när jag behövde stöd, kärlek och ville dela de mest överväldiga stunderna med en av personerna som betytt allra mest för mig. Det blir verkligen en både och känsla att jag både är så ledsen för vad mamma inte fick se och för vad jag inte fick dela med henne.

Idag stängde Eltons förskola tidigare så jag hämtade honom redan strax efter klockan tre. Det var en helt fantastisk stund som vi hade tillsammans vid badstranden bredvid oss. Vi satt och tittade på ankorna och Elton kunde inte sluta skratta när de dök ner under vattnet och viftade på fötterna. Åh då tänkte jag på mamma och hur det var när hon var hemma med oss när vi var små och på alla minnen som vi faktiskt hann dela. Det är ibland lätt när jag är arg eller ledsen för hur det blev att jag glömmer att tänka på allt det fina som vi fick tillsammans. Jag vill bli bättre på att vara här och nu när jag är med Elton, vill insupa varenda sekund med honom och bara stanna tiden. Idag var en sådan eftermiddag som jag för alltid kommer bära med i mitt hjärta. Kärleken är.

18 månaderskontroll och vad som gjorde mig riktigt förbannad

Nu är det verkligen full fart i livet! Två som jobbar heltid och en liten kille som röjer på förskolan under dagarna. Det är ett pusslande måste jag säga men jag tycker ändå att vi har fått ihop det rätt bra de här veckorna. Tiden innan och efter förskolan är det verkligen 100% fokus och även om vi inte får spendera lika mycket tid med Elton som innan så blir det kvalitet på ett annat sätt vilket ändå värmer. Igår var det dags för Eltons 18 månaderskontroll så jag passade på att vara ledig med honom hela dagen. Under dagen hände det en sak som gjorde mig så fruktansvärt arg men vi börjar med det som så många frågat om, hur går 18 månaders kontrollen till?

När Elton var liten kändes det som att vi var på BVC mer eller mindre dagligen, och så var det faktiskt när han inte gick upp i vikt när han var alldeles nykläckt. Med tiden blev besöken alltmer glesa eftersom kontrollerna blir färre ju större de blir men igår var det, äntligen, dags för Eltons 18 månaderskontroll. Jag tycker väldigt mycket om vår kontaktperson Margareta på BVC så det var så kul att hon fick träffa Elton. Det var Margareta som skrev remisserna kring Eltons tungband när alla läkare som tidigare hade tittat på honom vidhöll att det inte fanns något behov av att klippa tungbandet. Tur att Margareta stod på sig så att vi tillslut fick komma till en specialist, minns ni vår resa annars kan ni läsa om den HÄR.På gårdagens kontroll var det den klassiska vägningen, mätningen av längden och huvudomfånget. Efter att det var klart så tog Margareta fram en liten leksakslåda och till Eltons stora förtjusning innehöll den för honom fyra nya bilar. Elton var totalt ointresserad av klossarna som hon sedan ville att han skulle stapla på varandra. Om Elton hade fått klossarna innan bilarna hade han kanske kunnat stapla klossarna på varandra men han är faktiskt rätt ointresserad av det. Elton är oftast mycket mer intresserad av att se mamma bygga så att han själv kan få välta tornen som byggs. Eltons eget rekord är ett torn med sju klossar men som sagt, Elton är lite mer som en Fraggel och jag mer som en Doser för er som minns det barnprogrammet.

Margareta frågade sedan Elton vart mage, öron, näsa, mun och ögon var och han hade alla rätt och jag var stolt. Snacksalig var han också och de runt åtta ord som de helst vill att man som barn ska kunna säga slog han också med hästlängder. Elton är nog snarare inne på 30-40 ord, favoritordet just nu är ”ramla” då han gärna lägger sig ner och låtsas ramla. Då ska man gå dit och fråga ”oj ramlade du” och då skrattar han hysteriskt. Sedan togs kritorna fram och Margareta ville att Elton skulle rita. Elton drog några snabba symboliska streck och sa sedan ”brum brum” och återgick till sina bilar.  Efter kontrollen så lekte vi i lekparken och Elton hittade en bil i plåt som någon hade glömt och hans lycka var stor när han fick leka med den. Efter lunchen så somnade Elton i vagnen när vi gick ut på promenad och det är nu som jag blev riktigt arg. Elton hade varit vaken sedan klockan 06 och jag försöker verkligen att undvika mobilsurf när jag är med honom. När Elton somnade i vagnen, ungefär sju timmar efter att han stigit upp, så satte jag mig på en parkbänk. Jag behövde få iväg ett jobbmail och har haft så problem med min jobblur. Satt med båda mobilerna i handen och försökte få ihop livet när en äldre man med stavar närmade sig. Jag började flytta in mot sidan av bänken för jag trodde att han ville sitta men nej han ville gärna föreläsa för mig hur jag skulle leva mitt liv. Hans första ord var något i stil med ”Men snälla människa vad håller du på med…” sedan fortsatte det. Mannen tyckte att det var fruktansvärt hur jag kunde sitta där med mobiltelefonerna när jag hade ett barn och predikade vidare om dagens föräldrar.

Då tände jag till. Jag är mamma. Jag har varit hemma med min son i nästan 18 månader. Jag hade igår tagit ledigt för att få spendera mer tid med min son. Jag hade väntat tills Eltons skulle sova för att försöka få ihop en jobbsak som jag behövde ordna. Jag hade gett Elton allt fokus från att han slog upp ögonen på morgonen tills att han somnade. Den här mannen hade inget att hämta hos mig och efter att ha skällt ut honom efter noter så förklarade jag tydligt för honom att det bara var att gå vidare då jag inte hade något som helst intresse av att lyssna vidare på hans snack.

Försökte hitta lugnet igen vid Lillsjön men kokade inombords av ilska

Att bli dömd av den här okända mannen som verkade veta allt om mitt liv och om hur det är att vara förälder idag gjorde mig så fruktansvärt arg. Döm aldrig en person du inte känner, aldrig. Förutfattade meningar kan även jag ha och det finns inget så lärorikt som att bli överbevisad men kom inte och predika om och för en person du inte känner. Amen.

En felaktig romantiserande bild av VAB

Elton är fortsatt sjuk, febern kom tillbaka under eftermiddagen efter att ha tagit en paus. Vår lille kille hostar och snorar dessutom som aldrig förr och är allmänt putt. Vi kallade honom för koalan imorse för det enda han vill är att hänga som en koala på mig och hålla hårt runt halsen. Så fort jag sätter ner honom gallskriker han och han är varken intresserad av att äta eller dricka, inte ens D-dropparna har jag lyckats få i honom.

När Elton var feberfri en stund igår gick vi ut för att få luft på vår baksida. Energin varade inte länge…

Vi kör som ni vet skärmfritt här hemma men efter att precis ingenting har funkat idag så fick Elton se lite Nicke Nyfiken medan jag lurade i honom lite gröt. Allt annat som har kommit i Eltons väg har han slängt ner på golvet och när inte ens melon lockar då är det tufft. Jag själv börjar också känna mig rätt färdig och är varm om pannan så jag tänkte passa på att vila jag med nu när Elton slagit igen ögonen för en stund.

Från att Elton brukar sova en gång per dag så sov han tre gånger igår, ett stort tecken på att liten är sjuk.

När jag har hört andra som vabbar har jag haft en väldigt romantiserande bild om mys i soffan med bok och filt, kramar och när de blir större lite Astrid Lindgren och popcorn. Nu är vi inne i ett stadium då snoret rinner, Elton hostar mig i ansiktet, skriker så fort han blir nedsatt på marken och vägrar allt. Han är ju både för liten för Astrid Lindgren och popcorn så den romantiserande bilden slår kanske in om sju år eller så… tills dess….