Skärmfritt

1

Innan Elton föddes satt jag och Jakob oss ner och pratade om hur vi ser på olika saker kring uppfostran, bland annat det med skärmtid. Vi var då, liksom nu, överens om att vi inte vill att Elton ska se på tv, hålla på med mobil eller iPad förrän han är drygt tre-fyra år. Det hade varit en enkel lösning när Elton är ledsen att avleda honom med en iPad eller liknande och det hade säkert gett mig och Jakob mer tid tillsammans vid middagsbordet men vi är övertygade om att det inte skulle vara för Eltons bästa. Jag har fått frågan många gånger av er hur vi ser på det här med skärmtid eller inte skärmtid så nu tänkt jag berätta vår syn på det hela.

Först vill jag bara vara tydlig med att det här är våra åsikter och jag vet att många säkert tycker tvärtom. Ser och vet hur vanligt det är att ge sitt barn mobilen, låta dem se eller leka med iPadden men själv så tycker jag verkligen inte om det men det är återigen mina tankar och åsikter. Personligen är jag allergisk mot Babblarna, är Elton ledsen tycker jag själv att det är mitt ansvar att trösta honom och inte ”paddan”. Om jag bara ska gå till känslan så känns det fel att sätta en liten bebis framför en skärm. Jag tror inte alls att det är nyttigt för ett så litet barn att utsättas för så mycket intryck, och jag tror också att det kan påverka deras syn  att sitta så nära en skärm.

Om jag och Elton har varit på besök hos någon där tv:n är igång och han kommer leka precis vid tv:n har jag helt enkelt frågat om jag får stänga av den då jag inte vill att Elton ska se på tv. Som när vi är hemma hos pappa och han ska se på nyheterna eller något program går jag och Elton helt enkelt till ett annat rum och leker. Men visst har vi gjort något enstaka undantag som på julen när Kalle var igång klocka 3 och när vi var på en middag härom veckan när en film var på i bakgrunden och Elton inte ville sova. Då är jag ingen tvpolis, men det är nog bland de enda gångerna som en tv har varit igång när Elton är i samma rum.

När det kommer till forskning kring skärmtid hos små barn så finns studier som visar på ökad närsynthet hos barn, hämmad språkutveckling och försämrad motorik. Självklart finns det stora skillnader i hur ofta och mycket barn ser på tv eller får hålla på med exempelvis iPads när det kommer till att se farorna med det. Själva så har vi helt enkelt tagit ett ställningstagande som vi båda är överens om. Jag vill inte riskera att Elton ser på våld, hemska bilder eller annat som inte passar ett barn. Än så länge vet man inte heller hur strålningen påverkar risken för exempelvis cancer, men studier visar att riskerna minskar med avståndet så det känns helt enkelt fel tycker jag att Elton skulle sitta med padda, mobil, dator. Om jag dock låter honom göra det vid tre årsålder, blir risken väsentligt mindre? Önskar jag visste svaret men hur som helst så säger vi nej till skärmtid för Elton och jag hyser inga som helst tvivel om att han inte kommer missa någon sådan ”kunskap” utan tids nog kommer det komma in i hans liv, men jag tycker inte att den tiden är idag.

Jag leker otroligt mycket med Elton och läser väldigt mycket för honom och pratar med honom. Med en iPad försvinner ögonkontakten vilket jag personligen tror är en av de stora farorna till både inlärning och anknytning. Här kommer några länkar till artiklar som sammanfattar forskningen som är gjort bra. Nu är det för sent på kvällen för att leta upp fler artiklar som jag läst men om ni är intresserade kan jag tipsa er som vill.

Det finns forskning som visar på att även föräldrarnas användning av skärmar kan påverka barnets språkutveckling så sedan Elton kom så försöker jag verkligen att använda bland annat mobilen mindre. Vill knappt veta hur många gånger per dag som jag kolla på mobilen, säkert så många fler gånger än jag själv tror så det är någonting som jag själv försöker påminna mig om. Jag är långt ifrån perfekt. För två år  sedan lade jag ner Instagram ett tag och det var så många gånger som jag kom på mig själv att jag automatiskt startade appen i tid och otid så tillslut tog jag bort den.

Det vore intressant att höra hur ni andra resonerar, både ni som låter era barn använda skärmar och ni som inte gör det. Kram Ida

Den stora flytten, blöjbyte i luften, flykt till norr och hur vi glömde Eltons bagage

1

Hallå från norr! Ber om ursäkt för att det varit så tyst här men det har varit saker att göra och lösa non stop hela förra veckan inför flytten men nu hoppas jag kunna ha mer tid när jag är uppe hos pappa. Man skulle nästan kunnat tro att jag flyttat upp igen med tanke på hur mycket tid jag har spenderat här den senaste tiden. Vår flytt är äntligen klar vilket innebär att vår renovering ska sätta igång så jag och Elton har flytt norrut till min pappa. Det har varit så mycket i huvudet den senaste tiden och helgen som gick var liksom extrem. Det blir inte enklare att få ihop allt i huvudet eller fysiskt när man har en liten vilde heller vilket resulterade i att jag flög upp…. utan Eltons väska!

I det ena handbagaget, den guldiga gympapåsen, hade jag som tur var packat ner alla Eltons vinterkläder vilket behövs här uppe i det otroligt snöklädda Skellefteå.

På Arlanda var det så nära att tårarna började rinna. Hur är det möjligt att glömma Eltons bagage som jag förberett och packat redan innan flytten? Man kan säga att det var smått kaos i vår nya lägenhet när vi åkte i söndags. Vi har försökt packa upp så mycket som möjligt till köket för att bli av med kartonger då golvet ska bytas i alla rum och det ska målas och en vägg ska väck så det ska vara så lite saker som möjligt i vår bostad.

Hej då gamla lägenheten!

Hej hiss, lyckan var total när jag dessutom insåg hur otroligt stor hissen är.

Men först behövde saker mellanlanda och där någonstans i röran blev Eltons väska kvar. Vet exakt hur det gick till. Jag hade ställt min stora väska och Eltons i ena hörnet för att få ordning. När vi skulle åka sa Jakob att han kunde ta väskan eftersom jag har fått så ont i ryggen och i samma veva började Elton som var påklädd i babyskyddet skrika och jag gick för att klä på mig och bära ut honom. Man kan säga att det inte var helt tydligt vilken väska Jakob skulle hjälpa mig med och jag var den som stängde bagageluckan och det var minst sagt fullt när vi åkte med vagnsunderdelen, min gigantiska väskan, två handbagage och bärsele. Det var först när jag skulle skriva ut bagagetaggarna som jag insåg att ekvationen inte riktigt gick ihop. Panik!

Elton har blivit så stor att han verkligen kan njuta av lekavdelningen på Arlanda där vi dessutom träffade på två fantastiska barn, Dorotea och Nikolas som tog sig an Elton som om han vore deras lillebror, så sött!Jag och Elton matchade dagen till ära i glitter.

Jag kände mig som världens sämsta och mest förvirrade mamma, tur att vi skulle upp till Skellefteå och inte längre än så. Det var fel dag att bära polotröja och stora ”mammabjörnpälsen” för det blev väldigt svettigt när jag insåg vårt misstag. Som tur var så hade jag stuvat ner en del av hans smutstvätt i min väska så när vi kom fram till pappa var det raka spåret ner till tvättstugan som gällde. Jag hade även med alla hans vinterkläder i ett av handbagagen så det var ingen panik på så sätt. Det dåliga samvetet fortsatte dock när jag packade upp min väska med bl.a. tre par glitterbrallor och en del kanske lite onödigt i packningen som tre VHS-band. Nu väntar jag på att väskan ska komma med posten, allt löser sig.

På flyget fick jag dessutom utsättas för prövningen att byta blöja ombord. Inte det lättaste med en kille som bara vill snurra och krypa iväg. Har ni bytt blöja på flygplan? På det här planet var skötbordet vägrätt, jag skulle alltså behöva byta på snedden vilket kändes helt omöjligt så jag bytte ståendes med en sprattlandes Elton i famnen. Han sov för övrigt inte en sekund under flygningen utan var rätt vild så återigen var det helt fel att flyga i polotröja.

Ser så mycket framemot att förvandla den här klädkammaren till en tjusig walk in closet! Den stora klumpiga garderoben till vänster gör att den ser mindre ut än vad den är. Här kommer jag att spendera mycket tid!

Vårt nya golv som jag visade på Instastories, är kär!

Samtidigt som vi flög upp behövdes det också fattas några viktiga beslut kring renoveringen som vilka väggfärger vi ska använda. Jag är så förälskad i en grön färg till vårt sovrum men Jakob är lite orolig att den kommer att bli för mörk och vi har inte kunnat enas riktigt om färgen till kök och vardagsrum. Känner mig väldigt splittrad kring mina idéer för Eltons rum som jag tänkte skriva mer om sen, så svårt att planera på distans när jag helst skulle vilja se färgerna live på väggarna. Ibland får man nog helt enkelt lita på magkänslan, och så länge färgerna matchar till guld ska det nog ordna sig!

Hoppas som sagt att ni har haft överseende med den dåliga uppdateringen förra veckan men nu kör vi <3.

Rädsla

2Kommentarer

Tiden har gått så otroligt fort sedan Elton kom att jag nästan glömt bort all rädsla och oro som var under min graviditet med mina kraftiga cellförändringar. Ni minns kanske mitt känslosamma inlägg ”Jag kan ju inte dö nu” som jag skrev för ganska precis ett år sedan. Rädslan för de kraftiga cellförändringarna, rädslan för att de skulle behöva ta ut Larven som var vårt namn på Elton i magen alldeles för tidigt, rädslan för cancer och rädslan för att dö följde mig under i stort sett hela graviditeten. När Elton var en månad väntade operation med narkos och nu är det dags för nya prover. Håll era tummar för mig imorgon. 

Försöker hitta julstämningen, matvägran och 36 dagar på gatan

9Kommentarer

Imorgon är det tredje advent och aldrig tidigare har jag haft så lite julstämning eller legat efter så i pynt och julfix som i år. Istället för att jag ska ge mig själv dåligt samvete så får jag inte glömma bort att den här julen är annorlunda mot alla jular som någonsin varit. I år har vi en liten kille som inte börjar vara så liten längre, tiden rusar verkligen förbi nu och jag hinner ingenting om dagarna. Eltons serviceklocka ringer liksom konstant nu mer än någonsin, och sedan blir han så ledsen så fort man försvinner ur hans blickfång. Som vanligt så sitter vi ihop, Kling och Klang Elton och Ida. Dessutom har vi en stundande flytt om mindre än en månad så det rensas och packas här hemma, sa jag förresten att vi är tio personer som ska fira jul hemma hos oss? Nu börjar det bli svettigt!

Lånat den här mysiga pekboken om julen på biblioteket.

Jag kan lätt stressa upp mig för saker när det blir för mycket, jag målar ofta upp en bild i huvudet om hur det ska vara och blir frustrerad när jag inser att jag inte kommer kunna leva upp till målbilden. I år har jag verkligen försökt tänka att det är ”good enough” som gäller. Det har varit extra tufft nu här hemma med sjukstuga, matförgiftningen som jag först trodde att det var var nog snarare magsjuka för Jakob trillade också dit. All extra tid som vi hade tänkt nyttja att rensa på vinden sket sig bokstavligt talat, usch förlåt men jag kunde inte hålla mig. Ha ha nu kom ett omedvetet skämt till. Skyller på pappa och min uppväxt med Staffan och Bengt för ordvitsarna. Vi kan sammanfatta det med att vi ligger efter.

Fullt ös här hemma men en suddig bild är bättre än ingen eller hur? Äntligen har jag hittat en bra vintermössa till Elton som sitter åt med kardborre, det här med att knyta blir aldrig bra.

Idag hade jag en stund då jag var så frustrerad och irriterad över en massa onödiga saker. Skämdes själv över hur jag tänkte för jag är väldigt lyckligt lottad, det har jag alltid varit men efter att ha börjat se dokumentären ”36 dagar på gatan” så inser man hur små ens problem är mot andras. Om ni inte har börjat se den så tycker jag verkligen att ni ska göra det. Fotografen Christoffer Hjalmarsson lämnar sin trygghet och prova att leva på gatan under 36 dagar och under dokumentären får man följa människorna som han möter som lever hemlösa i Stockholm. Frös på vinden när jag rensade fast jag hade ullkläder, mössa och halsduk. Då tänkte jag hur förbannat kallt det måste vara att sova ute. Tacksamheten rann över mig.

Jag blir så lycklig av julkort! Hur härlig är min pappa som klippte in en skoter på bilden ha ha åh pappa är bara bäst och världens bästa morfar till Elton.

Har förresten ett problem som jag tänkte att ni kloka föräldrar kanske kan hjälpa oss med. Elton har de senaste fyra dagarna mer eller mindre helt matvägrat. Från att ha varit världens gladaste kille i maten så kniper han bara ihop munnen när det vankas mat. Gröt går bra och fruktpuré också så tror inte att det handlar om magknip eller så. Vi har testat alla hans favoriträtter men han vill inte äta någonting alls vilket gjort mig lite stressad. Försöker med alla trix jag bara kan komma på vid matbordet men inget verkar funka. HJÄLP! Det är dock inget fel på energin, han är vild som vanligt och jag brukar tänka på vad vår barnläkare brukar säga om allmäntillståndet så det gör mig lugnare. Men det är ju viktigt att han får i sig riktig mat. Så alla tips tas tacksamt emot!

Gett mig på att knyta röda band rund ljusstakarna här hemma, ett snabbt och enkelt sätt att få lite julstämning.

Nu ska jag krypa upp i soffan hos Jakob. Han har räddat familjens Lindströms klassiska ljusstake som jag trodde hade gjort sitt men nu lyser den så fint i vårt fönster igen. Imorgon ska vi köpa gran och beställa golvet, vi… eller jag har äntligen bestämt mig så nu gäller det bara att Jakob ger klartecken. Blir nog en bra tredje advent trots allt!

En vagel i ögat, taggad på julfest och när man gör någons dag

2Kommentarer

På torsdag har vi julfest med jobbet och jag är så laddad! Det är alltid farligt när man känner sig så där lite övertaggad, lätt att man blir besviken men det ska bli så kul att träffa alla kollegorna igen efter nästan 9 månader ifrån dem! Det känns helt galet att det är så längesedan jag jobbade. Gick ju hem två veckor innan beräknat datum för att hinna varva ner lite inför förlossningen med sedan gick jag ju över tiden nästan två veckor så det blev en lång väntan. Hur som helst på torsdag blir det alltså egen tid och dags att hoppa i klänning och klackar igen!

Jag har inte hunnit testa den än men funderar på min röda scubaklänning som hängt i garderoben under hela graviditet och bara frestat mig. Senast, och enda gången, som jag burit den var på min systers bröllop i London när jag var gravid i vecka 6. Bästa partyklänningen och då var jag ändå nykter och börjat känna av tröttheten som gravid.

Men visst är det typiskt att när det väl vankas party så har jag nog för första gången i mitt liv gått och fått en vagel i ögat. Vaknade och såg så svullen ut vid ena ögonlocket och det ser ut som en ärta där inne eller nåt när man lyfter lite på den. Kul. Kan man bära solbrillor på julfesten mån tro?

Spana in vilden! Så här stod Elton när jag kom ut från badrummet. Om jag ska gå på toaletten måste jag lägga honom här för han tar sig fram med illfart över golvet nu. Plötsligt så reste sig Elton och stod upp i sängen och var så nöjd. Jag fick typ panik och nu måste vi sänka hans säng illa kvickt!

Idag var jag och Elton på BVC då det vankades 8 månaderskontroll. Elton var i sitt esse och vår bvcsköterska såg minst sagt chockad ut över Eltons energi och vansinniga skratt. Han verkar må mycket bra konstaterade hon ha ha och det var ju skönt att man fick sträcka på sig lite. I väntrummet träffade jag en mamma som var ensamstående till ett par tvillingpojkar. Jag som redan är imponerad över föräldrar till tvillingar undrar lite hur hon fixade det. Tänk att vara ensam med två små samtidigt. Herregud vi som pratar om att vi kanske borde bli en modern familj med en tredje part i förhållandet för att hinna med ha ha. Jag är nog en rätt social prick men jag tycker att det är rolig att prata med andra föräldrar när man är på bvc i väntrummet. Den här tjejen var inte alls van vid det och när hon kläckte ur sig att jag gjort hennes dag då blev jag alldeles varm.

Började tänka på Snällkalendern som jag har och hur glada alla människor skulle vara om vi gav varandra komplimanger oftare eller satte upp små glada lappar. Ni som följer mig på Instagram såg kanske att jag genomförde gårdagens uppdrag i Snällkalendern och satte upp en glad lapp i hissen som går till biblioteket här i Alvik och en psykiatrimottagning. Hoppas att den gjorde någon glad <3.

Så går det med amningen och bästa tipset för att bryta nattamningen!

2Kommentarer

Förra veckan var jag nära bristningsgränsen när det kom till amningen efter att Elton återigen börjat nattamma. Jag var helt förstörd efter att inte få sova och jag bestämde mig en morgon bakom tårarna att nu skulle jag sluta amma. Så hur gick det? Amningen är inte avslutad men omstrukturerad och nätterna är helt annorlunda även om det forfarande innebär att Elton vaknar. Sedan jag bestämde mig för att Elton inte skulle få nattamma mer så har jag inte gett bröstet om natten en enda gång. Lite längre ner kommer mitt bästa tips som jag hoppas kan hjälpa er som är i samma situation som mig. 

Det känns alltid så konstigt att titta tillbaka på bilder från när Elton var nyfödd eller här var han väl ändå ganska stor men ändå så liten! Tänkt när jag kommer att titta tillbaka på bilder från när Elton är så stor som han är nu och känna detsamma.

Amma, amma, amma… känns som att Elton bodde vid mitt bröst hela den varma sommaren.

För en vecka sedan var jag som sagt väldigt nära bristningsgränsen. Så glad att Jakob är egen företagare så att han kunde ändra om lite i schemat så att jag kunde få sova en stund under dagen. Ni har tidigare påmint mig under tuffa perioder utan sömn att sömnbrist räknas som en tortyrmetod och det är inte konstigt att man känner sig helt slutkörd utan sömn. Där och då bestämde jag mig för att Elton helt enkelt inte skulle få amma mer om jag skulle orka. Man ska kanske inte ta sådana beslut när man är på botten och helt slut så när jag hade fått sova lite så satt jag och Jakob ner och pratade om hur vi skulle tänka. Det finns så många skolor i hur man ska göra för att avsluta en amning. Vissa säger att det enda sättet är att bryta helt från en dag till en annan och vissa förespråkar att trappa ner. Plötsligt kändes det så sorgligt att sluta amma, kändes nästan som när man ska lämna en relation eller nåt och bara vill ses en sista gång.

Det här är en bild på en kämpande mamma ska jag berätta för er. Här var Elton en månad gammal och jag hade dagen innan varit på Sam Smiths konsert i Globen, första gången som jag lämnat Elton under några timmar. Dagen efter kom magsjukan från helvetet! Jag vågade inte amma första två dygnen då jag var sjuk och försökte pumpa men det ville knappt komma någonting. Jag var så rädd att smitta honom. Usch fy fasen det var inte en rolig period men det tog vi oss igen. Stor eloge till Jakobs mamma som kom och hjälpte oss utan att vi ens behövde be om det, inget man vill be om heller när man är magsjuk.

Jag har tyckt att amningen mestadels har varit mysig under de 8 månader som nu gått sedan Elton föddes. Den period som var allra tuffast var innan Eltons tungband klipptes och han ammade mer eller mindre dygnet runt utan att bli mätt. Den andra perioden som varit riktig tung är sedan Elton började äta mycket på natten. Jag har kommit på att jag inte sovit en hel natt på ungefär ett år. Sista månaderna som gravid sov jag väldigt dåligt och jag har inte sovit en enda hel natt sedan Elton föddes så sömnbristen börjar bli påtaglig nu.

Hur som helst så har jag beslutat mig för att låta Elton amma på morgonen efter att han varit upp ett tag så att det inte blir förknippat med att äta i sängen. Sedan har Elton ammat en till två gånger på eftermiddagen beroende på om vi varit ute på upptåg där det inte gått att värma mat. Nu har jag ju upptäckt klämmisarna så då är egentligen det problemet löst! Så i snitt så har Elton alltså ammat två gånger per dag senaste fyra-fem dagarna.

Plötsligt kan jag njuta av amningen och närheten igen och innan jag går och lägger mig så pumpar jag för att slippa gå upp och göra det på natten. Jag ville inte att minnet av amningen ska förknippat med frustration och tårar så det känns fint att trappa ner amningen och att det får bli en mysig stund innan den kommer att avslutas helt. Jag undrar hur mycket skydd amningen gör för immunförsvaret nu när vi trappat ner så mycket, annars är ju det ett stort plus med att fortsätta amningen en period till.

Jag har hur som helst fattat beslutet att aldrig mer amma under natten och äntligen funkar det att jag nattar Elton i famnen utan bröstet. Jag kan även natta om honom under natten utan problem. Jag står upp och vaggar honom i famnen tills han somnar och det är underbart att kunna göra det utan att han krafsar som en galning mot mitt bröst som han alltid gjort innan. Jag sjunger två låtar, en vaggvisa och sedan låten Burning med Sam Smith. Ha ha jag vet inte varför han kommer till ro när jag sjunger den sistnämnda men så är det.

Inte bara sömnen som tagit stryk under amningen utan även mitt hårsvall som nu är ett minne blott.

Ett hett, jag det är lite varmt ibland, tips när man vill sluta nattamma och inte riktigt litar på sin egna förmåga att stå emot när barnet gråter är att bära en tajt sporttopp under nattlinnet. På så vi går det liksom inte att hala fram bröstet när man själv känner att det är tufft och funderar på att ta den snabba utvägen. Det har fungerat väldigt bra för mig! Vi har dock en annan utmaning om nätterna nuförtiden men det här inlägget blev bra mycket längre än det var tänkt så jag tror att det får bli en cliff hanger på den.

Tillbaka i norr, ombyte på kassadisken och en spännande fotografering

4Kommentarer

Då var jag och Elton uppe i Skellefteå igen hos min pappa. Det är bara en månad sedan vi var uppe senast men det kändes alldeles för länge att vänta ända tills jul innan vi skulle ses nästa gång. Flyget upp gick så bra, Elton älskar att hänga på Arlanda och flygresan gick så där bra som man bara kan drömma om. Elton tyckte att det var så spännande att få titta ut genom fönstret och se på all belysning längst startbanan och väl uppe i luften åt han en grötklämmis och flörtade med gänget som satt bakom oss. Vilken stjärna han är vår lille snöleopard som vi kallar honom. 

Ett kärt återseende på flygplatsen!

Vi landade i söndagskväll så igår var vi på shoppingområdet Solbacken för att handla lite julklappar tillsammans. Stackars Elton har ju haft problem med förstoppning och gissa om ”proppen lossnade” rejält igår när vi satt och åt lunch ihop på ett café. Eftersom jag skulle ha med mig mat, bärsele och byta ett par byxor i en butik så hade jag tagit en annan väska istället för den vanliga skötväskan. Jag brukar alltid ha med mig minst ett par ombyteskläder till Elton, när jag går igenom väskan på kvällen är det inte ovanligt att jag hittar tre eller fyra par ombyten. Igår i all förvirring hade jag glömt ombyte och Elton gjorde en sanslös bajsattack. Alla kläder behövde bytas då det hade gått igenom blöjan och spritt sig mer eller mindre överallt och då uppstod ju problemet när jag hade glömt ombyte. Tur att jag hade pappa med mig i kaoset för det blev lite rörigt vid blöjbytet om jag säger så. Att få en nerbajsad body över huvudet är inte heller en enkel sak kan jag lova…. När Elton var ren och torr igen så fick han hoppa i overallen i enbart blöja, tur att KappAhl låg två butiker bort! Där fick Elton nya kläder av världens bästa morfar och en nog så viktig detalj till en fotografering som vi var på imorse, kan ni gissa vad? Lite humor blev det när världens gulligast expedit på KappAhl gav oss ena sidan av kassadisken som omklädningsrum och sänkte ner disken i en ergonomisk höjd. Det blev show och humor av det hela som det har en förmåga att bli när vår familj är ute på äventyr, särskilt när min pappa är med måste jag tillägga. Han är nog en av de busigaste eller ”spjuvrigaste” personerna som vi brukar säga som jag känner. Slutet gott allting gott och här får ni en liten smygtitt både på en av Eltons nya outfits från morfar men också från en fantastisk rolig och återigen händelserik morgon.

Min älskade pappa som utan tvekan tog med sig lite rekvisita till fotograferingen!

Imorse var alltså jag, pappa och Elton och fotograferade oss hos  fantastiska fotografen Sandra som även fotade mig och mina systrar till mammas sista morsdag. Åh fina Sandra som har följt vår familj i livets tunga och lyckliga perioder. Ska bli så spännande att visa er resultatet sen!

Sluta amma

3Kommentarer

Jag är så trött så det är svårt att hålla uppe ögonen och tänka klart. Elton är inne i sitt sjätte språng och det är nog det tuffastes prånget hittills. Han sover så sanslöst dåligt om nätterna, vaknar varje timme mer eller mindre och bara gråter. I samband med Eltons enorma förkylning och förstoppning åt han så dåligt och fick därför amma även på nätterna. Big misstake! Nu känner jag mig så färdig med amningen och helt och hållet slutkörd. Imorse när kaoset fortsatte kände jag bara nu orkar jag inte amma en endast gång till. Så nu sitter jag och googlar hur man gör för att sluta amma och för att undvika mjölkstockning. Nu ber jag om er hjälp från botten av mitt hjärta, hur gjorde ni för att få era barn att sluta amma? Elton ammar väldigt sällan på dagtid numera vilket jag tänker ändå underlättar. Att fortsätta trappa ner känns inte som att det funkar utan jag tror att jag bara måste stålsätta mig. Blandade känslor, känns både sorgligt och nödvändigt. 

Som vi kämpade från början med amningen och Eltons viktnedgång för att sedan hitta svaret i tungbandet som klipptes utan bedövning. Som vi kämpat tillsammans <3.

Elton Jakob Dino

5Kommentarer

Nu tänkte jag berätta för er hur Larven, som arbetsnamnet på Elton var i magen, kom att bli Elton till att sedan döpas med mellannamnen Jakob Dino. Att välja namn är så enkelt för vissa och desto svårare för andra. Vissa har pojk- och flicknamn klara redan innan man ens får veta att man är gravid och vissa gnuggar geniknölarna efter att deras lilla eller lille skatt kommit till världen. Vi tillhör kategorin som hade två namn klara, ett pojknamn och ett flicknamn och när vi konstaterade att det var en liten pojke som låg på mitt bröst så var det självklart att det var Elton som hade kommit till världen.

Det känns så konstigt att titta på bilder från slutet av graviditeten, tänkt att Elton låg där inne i magen. Fortfarande ofattbart kan jag tycka!

När folk frågar vad Elton heter så blir deras reaktion nästan alltid ”Åh Elton John”. Nä, Elton är inte döpt efter artisten med glittrande glasögon, även om gissningen är ganska god med tanke på hans mammas förkärlek för glitter och glamour. Kärleken för namnet Elton föddes faktiskt på Norrlands universitetssjukhus i Umeå då min mamma hade opererats för sin cancer. Jag och mamma satt inne på hennes rum och lyssnade på det klassiska radioprogrammet ”Ring så spelar vi”. En mormor ringde in till programmet och berättade att hon var barnvakt till sitt barnbarn Elton. Jag och mamma tittade på varandra och sa ”Elton!”. Även om det inte fanns några tankar på att bli gravid då så sa vi båda att det skulle min son heta om jag någon gång skulle föda en pojke. Känns normalt att bestämma det med sin mamma och inte sin partner ha ha.

Kommer ni ihåg namnet på Larvens lilla, eller stora, bo? Discokulan! Jisses vad jag var piffig under graviditeten ha ha idag är jag glad om jag typ hinner tvätta mig under armarna!

Jakob hade några andra förslag under graviditeten men jag, som är ganska bestämd av mig, kunde bara se Elton framför mig. Jag ville ha ett namn till vår son, även om vi inte hade tagit reda på könet så var jag övertygad om att det var en pojke, som inte förknippades till någon kompis, gammal klasskamrat eller annan person i vår närhet. Elton kände jag en så stark dragning till eftersom det fanns en koppling till min mamma och när Elton väl hade fötts sa Jakob också att det var en liten Elton som kommit till oss. Om Jakob inte alls hade gillat namnet hade jag självklart inte stått på mig.

Eltons första dygn här i sängen på BB Stockholm där han föddes.

Namnet Jakob tror jag inte att jag behöver förklara ytterligare men Dino däremot är inte helt enkel att lista ut vart det kommer ifrån. Om jag säger att det kommer med inspiration från dinosauriefilmen ”Landet för längesedan” blir det lättare att se kopplingen då? Nä, jag tror att jag får förklara lite bättre.

När Elton var riktigt liten och ammade så hade han en så otroligt gullig min eller pose. När han var mätt och nöjd så slet han ut bröstvårtan från sin mun och la huvudet lite på sned. Både jag och Jakob började säga ”Åh nu gör han dinominen!”. Han såg helt enkelt ut som den lille dinosauriekillen Lillefot och vi började kalla Elton för Dino. När vi började planera inför dopet så var det dags att bestämma oss för Eltons andranamn, eller mellannamn som jag tror att man säger nuförtiden. Jag försökte med Brian, Lee och Harvey… något av tonårsidolens Brian Harveys tre namn borde ju ha kunnat accepteras av Jakob kunde jag tycka men den här gången var det Jakob som var bestämd och svaret var nej, nej, NEJ. Ja ha… Och mina svar på alla Jakob förslag löd likadant. Vi började skämta om att Elton kanske skulle heta Dino i andranamn och plötsligt var det bara ett stort ja från oss båda. Minns hur Jakos mamma sa att vi kanske skulle spara det namnet till om vi köpte en hund ha ha men nej Dino kändes plötsligt så självklart. Så häftig känsla när vi fick tillbaka papparet från Skatteverket med ett godkännande för Eltons namn. Elton Jakob Dino, vilken vinnare!

Så spännande det här med namn. Själv så heter jag Ida efter min pappas farmor och min mammas mormor. Hur fick ni era namn och om ni har barn hur fick de sina namn? Berätta berätta berätta!

Oroliga nätter, flyttrensning och träningsvärk i rumpan

4Kommentarer

Igår var hela familjen och hälsade på en förskola där vi ställt Elton i kö så därför missade jag gårdagens träningspass. Jag och Elton tog igen det missade passet idag på förmiddagen istället och Elton var så duktig. Barnen i den här gruppen var lite större så Elton hittade en rad kompisar vilket gjorde vissa delar av träningen lite lättare. Är sugen på att köra en omgång till på bootcampet men det här med att träna med barn, nja det är inte helt enkelt. Vår nya bostadsrättsförening har ett gym som ska vara helt okej så tänkte köra på där i januari eftersom det mer eller mindre ligger på andra sidan gatan från vår lägenhet. Tänker att det kommer bli smidigt att dra dit efter middagen eller ta med mig Elton dit på dagen då jag misstänker att det kanske inte är så mycket folk. Hur som helst så är det så skönt med träningsvärk och min rumpa har verkligen fått veta att den lever de senaste veckorna, älskar den känslan!

Kan vi prata om min lille leopardbuse? Hur söt! Shoppar bara grejer till Elton nuförtiden och väldigt sällan till mig själv. Gissar att det blir ”bättre” ha ha eller vad man säger när amningen är över och jag får mer tid att vara Ida och inte ”bara” mamma. Många ”-tecken men ni fattar vad jag menar. 

Läste ni också böckerna om Max när ni var små? Max balja går varm här hemma och han klär liksom Elton ruskigt bra i leopard!

Sedan Elton föddes känns det som att vi slår nytt tvättrekord varje vecka. Att få egen tvättmaskin och torktumlare kommer att bli så lyxigt! Nackdelen är väl att det alltid kommer hänga tvätt på tork eller kan man torka vanliga kläder i torktumlare? Jag brukar bara köra handdukar, strumpor, kalsonger och sängkläder i tumlaren. Till helgen ska vi försök få tid att gå igenom förrådet eller en del av det i alla fall. Ibland känns det som att vissa kartonger släpats fram och tillbaka i mina flyttar och att de ”är bra att ha” men aldrig kommer till användning. Så nu måste jag verkligen bli hård med mig själv och inte bli för känslosam med mina saker. Har ni några bra tips? Kör ni på det klassiska att har man inte använt plagget på ett år så ryker det (återvinns)? Ahhh har sådan hatkärlek till att flytta och rensa. Alla dessa böcker också från den tid man studerade som också är ”bra att ha” men sällan, läs aldrig, används…

Vår älskling ligger och vilar nu men det gäller att vara effektiv för han vaknar säkert snart. Han har blivit så lättväckt och våra knakande golv här hemma som jag tidigare älskat är numera vår värsta fiende. Elton har dessutom börjat sova så dåligt om nätterna, vaknar och är orolig. Kanske drömmer han eller så är det kanske förkylningen. Hur som helst så blir det en tidig kväll här hemma, den här mamman behöver sömn. Pjuh! Imorgon är det fredag, ändå en mysig känsla fast man tappar lite koll på dagarna men det innebär också ett tungt träningspass. Kram på er!