Att knipa

4Kommentarer

Tre gånger om dagen får jag en påminnelse om att det är dags att knipa. Oftast när larmen piper till så är det kaos, jag kan vara mitt uppe i en Eltonbajsattack, sitter med en missnöjd Elton i bilen eller står i kön på Ica. Oftast tänker jag ”inte nu jag har inte tid” men nu måste jag börja skapa mig tid. 

xzNmAh3hTLmnBPfVj82weA_thumb_391c

Några veckor efter att Elton hade kommit var det så jobbigt när jag skulle ut och promenera. Kändes som att jag skulle kissa på mig och inte hinna till toaletten. Jag var kissnödig konstant och det märktes att ”knipmuskeln” inte fungerade som den gjort innan. Jag hade smått panik även om jag visste att det blir så som kvinna efter en förlossning och att det skulle gå tillbaka dels av sig själv men att jag också kunde knipa för att hjälpa det på traven. Så till en början var jag ganska duktig på att få till det, som alltid när man har problem med något. Men när det blev bättre började jag glömma bort det och nu kniper jag kanske max två gånger i veckan.

Efter en förlossning diskuteras det om mycket men det här om att knipa… tycker inte att det pratas så mycket om det. Ett tabubelagt ämne kanske, vad säger ni? Jag har precis köpt nya löparskor och vill börja komma igång igen med att springa men det känns lite läskigt. Tänk om man läcker? Blir att ladda med extra trosskydd kanske. Dags att laga lunch och kanske passa på att knipa vid spisen!

Att bli mamma utan sin mamma

Min förlossningsberättelse

4Kommentarer

Nu äntligen är det dags för mig att dela med mig av vår förlossning! Tiden har verkligen rusat förbi och det här är ett inlägg som jag inte har velat hasta fram så det har helt enkelt fått ta sitt lilla tag men här ska ni få läsa om hur det gick till när Larven som visade sig vara lille Elton kom till världen.

Vi tar det från början. Jag var beräknad den 21 mars och jag som var helt säker på att Larven skulle komma för tidigt gick minst sagt i väntans tider. När vi skulle gå och lägga oss den 25 mars och jag hade varit på toaletten kände jag att det småsipprade ”där nere” efter att jag var färdig. Antingen är det vattnet som börjat gå eller hade jag helt plötsligt fått inkontinensproblem minns jag att jag tänkte. Hade hoppats på att vattnet skulle gå som på film, ni vet när det bara säger splash men här insåg jag att det nog skulle bli lite mer blygsamt. När jag kom ut från badrummet sa jag till Jakob att han inte skulle få upp några förhoppningar men att det kunde vara vattnet som börjat gå. Vi kom fram till att försöka lägga oss och sova för att se om det skulle komma mer. Efter en liten stund kom en liten större mängd vatten och jag sa till Jakob att det kändes som att jag hade kissat på mig. När jag reste mig fortsatte det sippra men inte mer än så. Vi gick upp och tog en macka, jag hade inga värkar så vi förstod att det inte var någon panik att åka in. Efter nattfikat ringde jag till BB Stockholm för att se vad de tyckte att vi skulle göra och eftersom jag inte hade fått några värkar ännu sa de att vi skulle komma in på en koll klockan 8 på morgonen.

Jag vaknade efter att ha sovit ungefär i fyra timmar, vem kan sova när vattnet börjat gå liksom!? Hade ställt klocka på 6 för att jag ville hinna locka håret innan, om jag nu kunde få vara tjusig på BB ifall de skulle vilja ha kvar oss så kunde jag ju i alla fall försöka vara piffig. När vi skulle åka funderade vi på om vi skulle ta med BB väskan (väskorna…) och babyskyddet och vi kom fram till att det var lika bra även om vi var säkra på att bli hemskickade. Sedan slog det till från ingenstans, värkarna satte igång direkt när vi skulle börja åka. Och det var inga dåliga värkar, varannan minut från start!

SzEcX2UgSHa%MDXAU2TaFQ_thumb_37ecSkickade iväg ett sms till familjen och mina närmaste kollegor, äntligen var det dags! Vi tänkte aldrig ens på att ringa BB och förvarna att värkarna satt igång och att det nog snarare var till förlossningen vi skulle än till mottagningen. Jakob slog igång radion och jag minns att jag vrålade ”jag vill lyssna på Peter Andre” och eftersom man inte ska bråka med en kvinna som har värkar gjorde Jakob det. Vi hade gått på kursen ”att föda utan rädsla” och jag minns att de sa att man skulle använda sin basröst och andas djupt från magen eller hur de uttryckte  det. Så där satt jag, halverat låg, i framsätet i min fuskpäls och både lät och såg ut som en björn. Stackars stressade Jakob hann även med att få sig en avhyvling i bilen för att jag tyckte att han kört en konstig väg. Det var nog inte helt lätt att vara honom där och då.

8CFj4aWKQ36F1A41gLukaA_thumb_37eeNär vi kom fram till BB Stockholm, som ligger vid Danderyds sjukhus, släppte Jakob av mig på parkeringen för att sedan parkera bilen. Parkeringen ligger precis vid entrén till förlossningen så jag sa att det gick bra. Jag stod kanske 10 meter från entrén men jag minns att jag tänkte att jag kommer aldrig ta mig till entrédörren. Jag lutade mig mot en bil på parkeringen för att ta mig igenom värken som kom precis när jag klivit ur bilen och när jag hade gjort det tänkte jag att nu har jag ungefär 30 sekunder på att ta mig till entrén och det var med en någon diffus gångstil som jag stegade mot dörren. Då kom Jakob upp bakom mig när jag sa att nu måste jag bara stanna och ta en bild på entrén till bloggen, Jakobs blick där och då…aO07CAPhSBeYOCmcu3EqNA_thumb_37f2

Rejält öppen och här för att stanna!

När vi kom upp till förlossningen ställde jag mig på alla fyra i en fåtölj och tog emot ännu en värk. Jakob letade upp en i personalen som lyckligtvis sa att det hade ett rum till oss. Herregud vad hade vi gjort annars? Barnmorskan frågade mig hur jag ställde mig till smärtlindring och jag halverst vrålade att jag var öppen för alla förslag och att jag ville ha lustgas nu!

Vjq1HoS1TP+hvyrJM4TrVA_thumb_37ef

Lustgas hade jag innan varit lite osäker kring, hade hört att man kunde känna sig berusad och jag ville ha full kontroll på situationen. Väl där blev lustgasen min bästa vän. Jag var kanske inte helt med i matchen om hur jag skulle använda den så jag blundande och andades i den konstant. Minns hur fruktansvärt ont jag hade och att jag trippade upp och ner på tå för att ta mig igenom värkarna. Jag hade ingen känsla för när jag skulle ta den och inte så det var lika bra att ösa på tänkte jag. Till slut var jag så förvirrad och slog upp ögonen och sa högtidligt ”Jag kan se igen”. Det hade ju kanske räckt att bara öppna ögongen.. Jag kläckte också ur mig kommentaren ”Jag kan se Larven” och då kände Jakob att någon måste sänka dosen. När det väl var dags för epiduralen, som jag direkt sa att jag ville ha, försvann alla smärtor. Det var verkligen guds gåva till mig där och då.XaldqRSTTiSCEfoBJPe5nw_thumb_37f6

Jag var inte hungrig på någonting inne på förlossningen men mjölkdrinkarna var guld värda!

Då kom jag på att herregud vi har ju inte fått upp väskorna och jag behövde mina förlossningstofflor och morgonrock! Jakob fick knalla ner och jag kände mig plötsligt oförskämt pigg. Minns att jag då tänkte ”men herregud hur svårt kan det vara att föda barn, jag känner ju ingenting”. När Jakob kom upp så bytte jag om till min, eller mammas snarare, morgonrock och mina förlossningstofflor. Bästa köpet! Vi hade med en bärbar högtalare, rekommenderas!, och dansade loss i rummet. Jag mådde så bra! Tidsmässigt så kom vi in till BB Stockholm vid 08:30 och nu var vi ungefär 13:30 i tid. Jag började så smått känna att jag behövde gå på toa då jag var bajsnödig och då insåg jag ju vad det egentligen innebar. Larven var på väg! Jag blev så glad för min barnmorska och undersköterska skulle gå av sitt pass vid klocka 14 men om krystfasen satt igång innan skulle de försöka vara kvar och det var de.320BLIO1TpWNtnTKzuW7Aw_thumb_37f5

Herrejösses, har helt glömt bort hur stor jag var!

På infomötet som vi tidigare varit på hos BB Stockholm förevisade de förlossningspallen och hur man som mamma kunde få ”ta ut barnet själv” vilket jag gärna ville göra. Det skulle även minska riskerna för att spricka hade jag hört om. När det väl var dags att krysta tog mitt självförtroende rejält stryk. Jag hade tidigare läst en blogg om hur den tjejen fick ut sitt barn på två krystvärkar och även om jag visste att det kanske inte riktigt hörde till det vanligaste så hade det någonstans etsats sig fast hos mig. Själv så krystade jag och krystade men jag tyckte inte att det hände någonting. Jag blev så frustrerad och jag minns att jag tänkte att nu kommer både jag och barnet dö. Jag kommer inte fixa det. Barnmorskan och undersköterskan sa dock att det hände jättemycket men för mig som låg där så kände jag ingen framgång alls. När jag vrålade ut att jag inte skulle fixa det och att de minsann var tvungna att göra en akut kejsarsnitt sa de till mig att känna mellan mina ben för där hade huvudet nu börjat titta fram. Herregud vilken galen känsla det var. Jag var genomsvettig, det lockiga håret var spikrakt och genomblött och jag minns att jag tänkte att nu förstod jag liknelsen som folk sagt om att en förlossning är som ett maratonlopp. Jakob var världens bästa och satt hela tiden bakom mig och servade med vätska och strök sina händer över mig som vi övat. Han fick även agera musikansvarig då jag vrålade ut någon gång att den här låten kan jag inte lyssna på! Om något så blir man väldigt bestämd när det vankas barnafödande.EBtC1P1CSD2K79a4+ZCfrA_thumb_37f8

Jag bad om att få testa en annan förlossningsställning då jag var helt slutkörd. Jag fick prova att hänga över sänggaveln men det gav mig ingen energi alls, minns att jag  var totalt genomblöt av svett och att jag behövde få hitta kraften. Då kom förslaget om att sitta i sängen lite bakåtlutande med benplattor som jag kunde få sätta fötterna på och på så vis kunna använda mina benmuskler för att krysta rejält. Och då! Herrejösses vilken kraft jag fick. Det var verkligen en position som passade mig bra och jag minns hur jag vrålade samtidigt som de peppade mig att krysta allt jag kunde. Barnmorskan, undersköterskan och Jakob var verkligen världens bästa team! Jag hade förväntat mig mer folk och maskiner men inte ens en droppställning så långt ögat nådde. Kändes lite mer som att jag födde barn på ett hotellrum med sina rosa väggar och soffgrupp.

Jag har inget minne att det gjorde ondare just när Larven kom, utan det var en ganska jämn smärta. Minns att jag tänkte att det här gör jag aldrig om igen men efter att jag en månad senare drabbades av den värsta magsjukan i mannaminne tänkte jag däremot då att herregud vad jag hellre föder barn än att bli magsjuk igen.

Så kom skriket och de lyfte upp ett litet knyte i min famn som genast sökte sig till bröstet. Så häftigt att de små liven vet vad de ska göra! Det var det vackraste ögonblicket i mitt liv. Efter en längre stund frågade personalen om vi tittat om det var en pojke eller flicka men det hade vi såklart inte alls hunnit tänka på. När de lyfte på filten så såg vi att det var en liten pojke som låg på mitt bröst och det kändes så självklart. Elton. Namnet, som jag ska berätta mer om för er i ett annat inägg annars så kommer det här att bli en roman, kändes så självklart.wwXkfxWFTsKdsBkreghzdQ_thumb_37fb

Jakob klippte navelsträngen och istället för att ta en bild så filmade personalen det. Det hittade vi på telefonen först när vi hade kommit hem och det är så roligt minne att ha. Jag funderar på att skriva om eftervården i ett särskilt inlägg. Det kommer innehålla ett stort misstag som begicks i samband med förlossningen, akuta läkarbesöket på neonatalen mitt i natten och den fantastiska personalen. Hoppas att ni uppskattade att läsa vår förlossningsberättelse <3.

Ett nytt kapitel

5Kommentarer

Nu var det ett tag sedan jag var inne här och sa hej till er och det finns ju en väldigt bra anledning till det, en anledning som den 26 mars vägde 3408 gram och var 50 cm lång när han kom till världen – Vår älskade Elton! Nu känns det helt overkligt att vi levt ett liv utan honom vår älskade finaste son.

2Mz2N%bJRHmC%2OaqBIOrw_thumb_35f9

Elton nästan ett dygn gammal <3

Det har varit en dryg vecka fylld med obeskrivlig kärlek, oro, mys, sömnbrist, blöjbyten och väldigt många pussar och kramar i vår lilla familj. Det är helt klart omtumlande att bli förälder för första gången, allt är nytt och man oroar sig för minsta lilla grej för att man älskar sin lilla gullunge så obeskrivligt mycket. Samtidigt är jag så imponerad dels över hur min kropp fungerar, hur både jag och Jakob trots inte många timmar, ibland minuters, sömn ändå får dagarna att gå ihop. Tänk att vi för drygt en vecka sedan aldrig hade bytt en blöja, en stor utveckling och boost för självförtroendet på kort tid. Jag är även så sanslöst stolt över mig själv, över Jakobs fantastiska stöd under förlossningen och nu här hemma. Jakob är verkligen en superpappa och det finns inget som värmer så mycket som när jag ser Elton i Jakobs famn.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_3600

Den här dagen lyckades jag känna mig lite fin sedan vi kom hem, med de andra dagarna kan sammanfattas med en tofs på huvudet och smått trötta men oändligt lyckliga ögon. När man är trött utan sömn hjälper det i alla fall mig att få känna sig lite fin, kanske lyckas jag bättre imorgon.
bTbkoepjSamt54UE5aul+w_thumb_35fb

Jag ska börja skriva på min förlossningsberättelse idag innan man börjar glömma detaljerna kring den minst sagt omtumlande dagen när Larven visade sig vara älskade lilla Elton <3. Den kommer innefatta Peter André, locktång, överdosering av lustgas och en himla massa svett så håll utkik!

Fashionably Late, hinnsvepning och avgörs förlossningen med ett tombolahjul?

6Kommentarer

Hej bästa ni från en kvinna som nu är 100,4 % redo för förlossningen! Tänk att man helt plötligt är mer än 100% gravid, annorlunda känsla det här. Idag vankades det ett besök till barnmorskan Kerstin där vi fick veta att läget var oförändrat. Fortfarande öppen ca. 1,5 cm och i övrigt är jag, eller min kropp i alla fall redo, så Kerstin sa att vi bara väntade på värkarna nu. En spännande sak som Kerstin gjorde var en hinnsvepning, vilket kanske hjälper Larven på traven att komma ut snart! 

kntVV3ZoSveH7XUAQkkFMQ_thumb_35f7

Larven är helt klart Fashionably late! ♥

iKcVmBL4RGeZTxoL+UjO6A_thumb_35ee
roSmG5P%SR2OPeDMK4Zc0g_thumb_35f6

Innan jag var gravid och hörde ordet hinnsvepning kändes det som någon typ av mumieliknande grej… att man slog om kvinnan som någon form av paket och ja jag vetta tusan vad jag tänkte mer än så men det var liksom bilden jag fick upp i huvudet. Med åren, och graviditeten, har jag blivit lite klokare. Undra vad Kerstin sagt om jag börjat fråga om var balsameringen skulle ske ha ha!
ippJHucoSMi1buAgdyi0%Q_thumb_35f4Hur som helst, tanken med en hinnsvepning är att initiera förlossningsstart genom frisättning av lokalt hormonellt ämne i kroppen. Biverkningarna är plågsamma sammandragningar och vaginal blödning i samband med hinnsvepningen vilket jag kan skriva under på. Sammandragningarna under vår promenad strax efter lunch var inte att leka med idag så när vi kom hem var jag tvungen att lägga mig och jag sov sedan i över två timmar. Perfekt eftersom jag vaknade redan klockan 5 imorse utan att kunna somna om. Hinnsvepningen kändes inte mer än vad undersökningen gjorde förra gången när Kerstin skulle känna hur öppen jag var. Efter alla undersökningar kring mina cellförändringar börjar jag kanske tyvärr även bli van vid smärtsamma undersökningar.

0Qa6ESYeTBuLXChJzVNuiQ_thumb_35f0

För att citera vårdguiden så innebär hinnsvepning ”att undersökaren (min barnmorska Kerstin) för in pek (alt.pek/långfinger) i cervixkanalen till inre modermunnen. Därefter lossas fosterhinnorna från det nedre uterinsegmentet med en eller flera cirkelrörelser”. Kerstin sa att hon lättade på kanterna eller något liknande… förstår mig fortfarande inte riktigt på hur kvinnokroppen fungerar men det är ju tur att Kerstin gör det.

roSmG5P%SR2OPeDMK4Zc0g_thumb_35f6

Vi har förresten fått en tid för ultraljud i slutet av nästa vecka hos Ultraljudsbarnmorskorna om Larven inte kommit tills dess. Då har vi möjlighet att ingå i en studie där man blir lottad i en av två grupper där ena gruppen blir igångsatta ”redan” i vecka 41+0-2 dagar istället för grupp två där man blir igångsatt i gravidvecka 42+0-1 dagar vilket är det klassiska idag. Känns lite som ett tombolahjul där förstapriset är vår egen lilla Larv <3.

100%, strålande sol och second hand fynd

3Kommentarer

Idag kändes det nästan som julafton, dagen som vi väntat på, den 21 mars var äntligen här! Även om jag vet att oddsen är små för att Larven ska komma just idag så har ju det beräknade datumet ändå varit centralt under graviditeten så någonstans hoppades jag och trodde att Larven skulle komma ut idag. Än så länge är dagen inte slut så saker kan fortfarande hända!

yMBLYIeaQCGFmzDWABEPuw_thumb_35d7

I vår lägenhet har vi en yta efter att man passerat hallen som sedan har öppningar mot vardagsrum, kök och sovrum. Där har vi två Billy-bokhyllor och ett vitrinskåp från IKEA och där har jag spenderat mestadels av dagen med att flytta om och rensa. sA8dajpFS7aJ9Jv4ybWdtw_thumb_35d5

Igår köpte jag den här fantastiska krukan på en second handbutik nära mig. Den saknar botten så jag köpte till ett udda fat i avvaktan på att jag kanske hittar ett annat som passar bättre. 25 spänn för krukan och fatet, ett kap om ni frågar mig. Krukan är väldigt tung så jag hoppades att tyngden tillsammans med uppförsbackarna igår skulle sätta fart på Larven men icke. Jag hade verkligen inte räknat med att gå över tiden även om jag vet att många förstagångsföderskor gör det… trodde att Larven var lite mer otålig än så.

uSJluzctQ5OP4gYJRGkeUA_thumb_35e4

pz+pmpQqQ%2KwBtCFO9nRg_thumb_35e5

Guld, vitt och glas är temat i vitrinskåpet just nu.

F+7pXM3bQXONdyjclIMm9Q_thumb_35ea

Älskar kaffekopparna från Oscar & Clothilde som jag fått av Nadja i födelsedagspresent för några år sedan. Hur gör ni förresten med etiketterna på exempelvis Iittalaglas? Jag brukar låta dem sitta kvar tills de trillar av för oftast tycker jag att de sitter som berget. Etiketterna på mina vinglas med guldkanten går verkligen inte att få bort och är rädd att repa dem om jag tar i för hårt med kniv. Har ni några kalasbra tips?

ktcJ4lqPRsaQwv8GWONxAg_thumb_35e8

Tänker ta tag i att spackla över hålen på hyllorna, det är ju stora nackdelen med Billy att de är pepprade med hål.

PKS1CP3gSDKr86yVJoTobw_thumb_35d6

1MCYyXlvQIygGTy8l9Q_thumb_35d3

Larvens och sin mammas skor prydligt bredvid varandra <3

%FpaAhcMSuWtI7nlBO5kRA_thumb_35d2

O0O91HmLTGmXKjObBmaz0Q_thumb_35d4

Hittade mina leopardskor som ni ser längst ner på bilden idag, hade helt glömt bort dem! Var många år sedan de fick ut och lufta sig men i vår är det dags!

Min fot har mått lite bättre idag så jag och Jakob tog en kortare promenad i solen och njöt av värmen. Tror att det var gårdagens två rätt långa och raska promenader i kombination med att jag spänner mig lite när det är halt ute som gjort att den ömmar så. Idag var det dock sammandragningarna som var väldigt kraftiga så det gick inte särskilt fort idag ändå men det gör mig ju faktiskt lite glad, det får mig att tro att det närmar sig. Imorse trodde jag att magen skulle sprängas, det är verkligen en helt galen känsla när det händer. Jakob säger att jag är som pojken och vargen eftersom jag nästan varje dag säger att ”idag tror jag att Larven faktiskt kommer”… börjar tvivla på min kvinnliga intuition. Nu blir det kvällshäng i soffan med Dessertmästarna, mitt nya favoritprogram och fruktsallad.

Efter regn kommer solsken

2Kommentarer

Visst är det underbart när en riktig skitdag följs upp av solsken, gott humör och en helt annan känsla i kroppen? Jag vet faktiskt inte vad som hände igår, allt blev liksom fel redan från start. Jag hade sovit dåligt, bråkat i en dröm, kände mig lite småkrasslig, det var dåligt väder och allt var bara fel. Ville bara att dagen skulle gå över men den slutade hur som helst riktigt fint med en promenad, en väldigt fin present till Larven som Jakobs mamma kom över med och Husdrömmar på tv. Imorse vaknade jag på min rätta sida igen och idag känner jag att jag ler ikapp med solen.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_35cfVissa plagg är extra mycket mamma för mig som bl.a. den här gula morgonrocken som jag minns redan från när jag var liten. Den är så mjuk och helt som ny trots att den har många år på nacken. Blir alldeles varm i hjärtat av att bära den och den hänger med till förlossningen som ett minne av mamma. 

Idag är det en dag till vårt beräknade datum, BF, och enligt min gravidapp har 99,6% av graviditeten passerat. Larven verkar dock inte ge några som helst tecken på att vilja komma ut förutom att man märker att den har det trångt inne i magen. Både igår och idag har busfröet tryckt på extra mycket och jag börjar bli lite orolig att ”lilla Larven” helt plötsligt blivit ganska stor. Är ju i och för sig tacksam om den ärver Jakobs långa ben, alltid önskat mig långa ben ha ha, men just nu får den gärna vara modell mindre för att underlätta för mamma när det väl är dags att komma ut.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_35ce

Så här vackert var det i helgen när jag och Jakob var ute på Lidingö och lika magiskt lyser solen idag.

Ställde som vanligt ingen väckarklocka och inser att jag sover längre och längre men så får det bli. Vaknade strax efter 9 och åt en riktig brakfrukost, tog en varm dusch och gick sedan på en timmes lång promenad. Det är så sanslöst vackert väder ute så att vara utomhus är det enda jag vill just nu. Tänkte strax bege mig ut på tur nummer två och kanske slinka in på en second handbutik som ligger ungefär halvvägs på min promenad, alltid lika kul att se om man springer (okej fel ordval i gravidvecka 40…) på ett fynd eller inte.

0BCRpRSO4sCt5tZqPSQ_thumb_35d1

När jag var liten älskade jag att dricka varm choklad och äta limpmackor utomhus, det är något som jag ser framemot att få göra med Larven med.

Hur som helst, ville även passa på att säga tack för att ni alla är så otroligt peppande och omtänksamma. Ni lämnar så fina spår av kärlek här i kommentarsfälten och på Instagram vilket värmer otroligt mycket. Larven är nog lika punktlig som sin mor så jag hoppas på att filuren vill säga hej till mamma och pappa imorgon. Min kära man är mer utav en tidsoptimist så det är kanske redan nu som det kommer avgöras vem Larven brås på….

 

Gravidvecka 40, sushidate, blomstershopping och Maggy

4Kommentarer

Då var det dags att kliva in i gravidvecka 40 med sex dagar kvar till vårt beräknade datum. Enligt vår gravidapp är barn under den här gravidveckan cirka 51 cm långa och väger så här i början av vecka 40 3,39 kg. Vaknade även den här morgonen pigg, glad, hungrig på frukost och utan krämpor. Åh ge mig värkar så att vi får träffa vår älskade baby snart!

tsF237CLQEyAVfJ459g7Mw_thumb_35bd

Efter frukosten gick jag en promenad i solen, det var helt fantastiskt väder ute och jag njöt varje steg. Tänkt extra mycket på mamma efter att ha läst det HÄR inlägget men kunde under promenaden titta på himlen och tänka hur hon finns med mig i alla fall. Linn som skrivit inlägget som jag länkat till är så bra på att sätta ord på känslor och jag känner nästan alltid igen mig. För mig var det otroligt tufft att gå igenom mammas plånbok efter att hon dog, klarade inte av det utan den fick ligga ganska länge innan det fanns kraft i mig att tömma och rensa i just den. Där låg bl.a. en lapp med mitt och mina systrar telefonnummer och adresser skrivet med hennes handstil. Den lappen är så fin att spara. Allt med mammas handstil har kommit att bli extra värdefullt för mig. Det har känts riktigt tungt många gånger, och att skaffa barn är nog det allra största som kommer hända mig och det vill jag ju kunna dela med de som betyder allra mest för mig- min familj.

KB5eVFRgSSKYBBPYd0R16A_thumb_35b3

Observera hur jag matchar vårt sängöverkast…

Efter promenaden gick jag hem för att byta om. Älskar den här kjolen som jag köpte på Studio Vintage, min räddare i nöden just nu. Visst ser jag ut lite som en isbjörn och brunbjörn! När jag pluggade till socionom så hade vi två Björn i klassen, en ljushårig och en mörkhårig och de gick under smeknamnen ”Isbjörn” och ”Brunbjörn” ha ha det känns som ett halvt liv sedan!

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_35b8

Vid lunch mötte jag upp min fina vän och kollega Maggy och vi gick till vårt favorithak Esa Sushi. Esa har verkligen världens bästa sushi och jag är mest förtjust i deras rullar som är helt fantastiska. Sedan promenerade vi från St Eriksplan till Hötorget där vi köpte blommor och njöt av fika på Gretas. Vi pratade innan om det här med att köpa blommor på Hötorget och att det alltid känns som att man gör en dålig deal om man inte prutar men usch vad jag är dålig på det. Maggy hävdade att hon hade bättre prutningsskills än mig, ha ha jag är tveksam men en extra kvist eucalyptus åkte med som specialpris hävdade blomsterkillarna. Det bästa är ju såklart att köpa blommor en lördag just innan de ska packa ihop, då kan man göra kalasfynd!

cvQMgHITS3e56jcJJ8AtOA_thumb_35af

TveoY%S+Q1mXSdx8EkwIqw_thumb_35ad

Börjat använda mina vintage Dior väskor igen efter att de har fått stå och samla damm allt för länge hemma hos mig. 

rhkm2DSsTIW9ZGrIh4Aliw_thumb_35ae

eWT+4T9jShOAbWpXY8wSaA_thumb_35b0

Så underbart att kunna få njuta av en fikadate mitt på dagen, perfekt uppvärmning inför mammaledigheten som nog kommer kantas av fikadater. Tänk när det blir så varmt att man kan ha picknick, kommer njuta så mycket!

BnSUqcqIQC6O5P5VEan4UA_thumb_35b1

Så glad att jag lärt känna denna varma och omtänksamma människa <3.

Sedan promenerade vi tillbaka till St Eriksplan där jag tog tunnelbanan hem. Det har blivit många steg idag men ingen Larv som verkar ge sken av att vilja komma ut men jag är så tacksam över att få känna mig så pigg. Jag lade mig och sov en timme innan Jakob kom hem från jobbet ifall det sätter igång ikväll. Känns som att jag kommer tänka så varje kväll… ”tänk om” och försöka ladda lite extra. Tror dock att det kommer vara mycket adrenalin i kroppen som kickar in när det väl är dags så jag är faktiskt inte orolig över att jag kommer vara trött, vi får se hur det slutar!

Att vara ”föräldraledig”

4Kommentarer

Jag måste säga att det är en rätt konstig känsla att gå runt här hemma och vara ”föräldraledig” särskilt när man inte har en busungen att vara föräldraledig till ännu. Jag valde att gå på ”föräldraledigt” två veckor innan vårt beräknade datum för att försöka få en chans att vila upp mig innan Larven kommer. Även om det kändes tråkigt att lämna arbetskollegorna så känns det rätt skönt att ha ”checkat ut” i tid innan förlossningen, Larven hade ju lika gärna kunnat komma två veckor innan BF. För att få någon ordning på dagarna och för att jag ska må bra försöker jag lägga upp dem efter ”ett projekt om dagen”- tänk. Häng med så ska jag berätta! 

DS58CLhLQwSqpZI%P5GMLQ_thumb_35a3

Påskfjädrar från dagens promenad, tänk om vi får en påskbebis!

Jag är ingen ”älskar att dega i soffan” person utan jag trivs som allra bästa när jag har planer för dagen att förhålla mig till. Därför har jag försökt att ha ett projekt om dagen att fixa med. Igår var det t.ex. att städa, organisera och rensa i köket, i måndags var det badrumsskåpet som skulle städas och sminkpenslarna som skulle rengöras. Som ni hör är det rätt vardagliga saker men jag tycker att det är så skönt att vakna på morgonen och veta vad dagens fix är att göra. Jag vill även att allt ska vara så fint och ordningssamt som möjligt här hemma när vi väl kommer hem från BB så lika bra att passa på innan någon liten rackare kräver all ens uppmärksamhet. Energin är fortfarande hög för att föda vilken dag som helst men jag har absolut dragit ner på tempot och därför ser jag allt utöver dagens projekt som en bonus.

jJzKNTmeSe66jNtrSmiVsw_thumb_359d

Mina systrar känner mig väl så de har försett mig med glammiga ”termosar” till barnvagnspromenaderna!

Sedan har jag haft som mål att gå ut på två promenader om dagen, en på förmiddagen och en på eftermiddagen. Igår var det ett riktigt skitväder i Stockholm så det fick bli en promenad på eftermiddagen när det snöblandade regnet hade lagt sig. Jösses vilka sammandragningar jag hade förresten, det kändes som att magen skulle spricka!

Det har varit skönt att få lite ”egen tid” även om jag har träffat vänner, haft besök av mina systrar och blivit överraskad med bus. Det kommer ju av naturliga skäl inte bli så mycket tid för ”bara mig” framöver så det känns faktiskt skönt att få lite tid för mig innan förlossningen att bara vara.

ouGX%Y7ES1up+20Tm8v11w_thumb_359f

Dagens outfit – en silvrig rackare som jag köpte i Hong Kong för 10 år sedan. Visste väl att den skulle komma till användning en dag!

Varje morgon sminkar jag mig och fixar håret som när jag ska gå och jobba. Att sätta upp håret i en tofs och såsa runt i mjukiskläder är bland det värsta jag vet och det får mig att känna mig sjuk, ni vet så där febrigt ofixad. Alla är vi olika men det är sådant som funkar för mig. En viktig sak eftersom jag är dålig på att sova på dagen är att inte ställa någon väckarklocka. Jag sover helt enkelt tills jag vaknar vilket i och för sig brukar bli max 8 timmar men det är perfekt för mig och sedan väntar alltid dagens bästa måltid- frukost, som gör att jag älskar att stiga upp ur sängen på morgonen. I natt var det dock en sämre natt, kunde inte sova och låg och oroade mig för en massa saker som jag ändå inte kan styra över. Därför har jag varit extremt trött idag så jag är så otroligt tacksam att min nageltjej kommer hem till mig i dag för att fixa mina naglar för jag känner mig som en riktig sengångare.

Hur har ni andra gjort som gått på föräldraledighet? Har ni tagit dagarna som de kommit eller har ni haft särskilda planer vissa dagar? Ska bli så spännande att se hur dagarna kommer bli efter att Larven kommit till världen.

 

I’ve got some news!

6Kommentarer

Idag hade vi ett inbokat besök hos vår barnmorska Kerstin, det sista innan vårt beräknade datum som är den 21 mars. Vi berättade för Kerstin om mina två något kaosartade och smärtfyllda promenader och att vi då trott att förlossningen varit på gång. Kerstin sa att efter att hon kollat mitt blodtryck, som var kanon som vanligt!, och lyssnat på Larvens hjärta så skulle hon göra en vaginal undersökning för att se om jag öppnat mig något.

fnxu2Zk%R+aVL55W4xLucQ_thumb_3595

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_3594

Bild från helgen då jag trodde att jag och Jakob skulle ha en date på tu man hand… 

DdfFn5LZTN6HKlWbpWeZLg_thumb_359a

… men blev överraskad av mina älskade arbetskamrater som hade styrt upp en överraskningsmiddag! 

Vi blev så himla spända och förväntansfulla även om vi inte hade några större förhoppningar om att jag skulle ha öppnat mig något. Larvens hjärta slog som vanligt i en himla fart och det är en obeskrivlig känsla att få möta Jakobs blick när vi hör vårt barns hjärta slå. Herre jösses vilken känsla det är! Sedan var det då dags för Kerstin att utföra den vaginala undersökningen. Det var ett halleluja moment, eller inte undersökningen i sig för den gjorde rätt ont, men resultatet! Lyssna nu gott folk så ska ni få höra; Kerstin kände Larvens huvud! Det är ju helt sanslöst! Vi trodde att vi skulle svimma, herregud! Sedan berättade Kerstin att slemproppen redan har gått, hur lyckades jag missa den?, och livmodertappen är för att citera Kerstin ”förintad”. Till råga på allt är jag öppen 1,5 centimeter! Idag var det minst sagt mycket att ta in för oss och vi är galet laddade. Kerstin trodde inte att vi skulle gå över en vecka, 10 dagar precis så nu känns det faktiskt som att saker och ting kan ske lite när som helst!

f50iZUMwQuCf18KOBl6PDw_thumb_359c

Har fått så många frågor vart skorna som Larven fick av mina bästa jobbkompisar kommer ifrån och ni hittar dem HÄR

Idag har vi tvättid så jag ska ta mig igenom några extra rundor i trapporna och gå en promenad för att dels göra något åt mina nerver som just nu är ”all over the place” men kanske också hjälpa Larven på traven. Håll tummarna gott folk att vi snart får träffa vår älskade Larven!