Bästa produkten för att bli av med småhåren

0

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Kicks

Med tanke på alla kommentarer och meddelanden som jag fått på Instagram efter att jag skrev att jag hittat räddaren mot småhår så förstod jag att jag inte är ensam i kampen mot de små illbattingarana. Jag blev nämligen tipsad av min frisör om världens bästa produkt mot småhåren som uppstått efter graviditeten och allt håravfall. Inte nog med att den är galet effektiv så är den så liten att den till och med ryms i den minsta handväskan. Jag säger bara halleluja och amen! HÄR har ni en länk till räddaren i nöden!

 

Insnöad

0

Nu har vi snart varit uppe i norr i tre veckor, tiden har gått så snabbt måste jag säga trots att vädret har gjort att den mesta tiden har spenderats inomhus. Det har varit så kallt, man får lite perspektiv när man som idag tyckte att det var varmt och termometern visade på -13. Klart bättre än -25 eller -30 men fortfarande för kallt för Elton att vara ute tycker jag. Jag hade hoppats på att vi skulle åka pulka i backen eller sparka men istället har det blivit badhuset, en massa bus inomhus och en kortare sväng till stan. Tog några bilder när jag var ute och promenerade i snön idag och ni måste bara få se hur vackert det är här.

Det här smått overkligt vackra julkortet möttes jag av idag när jag kom till kyrkogården där mamma vilar. Hur sorgligt det än är att gå där så är det också så fantastiskt vackert och rofyllt. Mamma kunde inte få vila på en vackrare plats än den här.

Lycklig och lättad!

4Kommentarer

Idag, så mycket tidigare än väntat, kom svaret på senaste cellprovet som jag tog på Karolinska sjukhuset i Huddinge för knappt två veckor sedan. Till min enorma lycka och lättnad så påvisades inga cellförändringar och testerna såg som det uttrycktes ”normala” ut. Jag har verkligen försökt koppla bort alla tankar på det här sedan provtagningen gjordes men det har varit svårt och oron och ”tänk om” tankarna har många gånger kommit till mig på kvällen. Imorgon blir det till att fira på något sätt, och som ni säkert förstår blir klädkoden glitter! Fira med mig och glittra imorgon och alla andra dagar med!

 

 

2019 är året då jag satsar på mig själv

2Kommentarer

Inför 2019 bestämde jag mig för att ge mig själv två stycken nyårslöften. Nyårslöften är inget som jag brukar ge men i år tänkte jag faktist att det var bra att jag fick ner dem på pränt för att inte glömma bort dem. När jag var liten gav jag alltid samma löfte… Att jag inte skulle sluta gilla East 17. Det är ett löfte som jag aldrig har brutit men det blev heller ingen som helst utmaning. 

Nyårsafton förra året, höggravid med discokulan

Mitt första nyårslöfte kan låta banalt men tyvärr inte för mig. Jag lovar mig själv att äta minst en frukt per dag. Jag är så otroligt dålig på att äta frukt men i år är året då det ska bli en vana. Här sitter jag nu med en sharon eller heter det persimon i skrivandets stund. Jag är allergisk mot stenfrukter men det finns ju så många andra frukter att äta så i år blir året när jag blir lite mer frukterian än innan!

Mitt andra nyårslöfte är inte riktigt lika mätbart men i år kommer jag att satsa på mig själv. Sedan jag blev gravid och sedermera småbarnsmamma har det inte funnits mycket tid att prioritera mig själv. Det är inte konstigt när man har en liten plutt som är helt beroende av sin mamma, och pappa för den delen, men främst var det ju av mig under amningstiden. Som mamma gav jag mer eller mindre bort min kropp känns det som men nu är amningen slut och jag tänkte därför ta den tillbaka.

Jag kan räkna de få gångerna som jag har gått och fått en massagebehandling, kanske två gånger under mitt liv? En sådan där riktig ansiktsbehandling? Aldrig gjort. Jag har så otroligt känslig och bökig hy och innehållet i mitt badrumsskåp har alltid sett lika sexigt ut som det gör på Apoteket. Jag har alltid tänkt att behandlingar skulle göra huden ännu värre men 2019 är året då jag snart 35 år senare tänkte lära känna min hy på djupet och vad den behöver. Lagt en ansiktsmask under hela mitt liv, det var en hemmagjord sak som vi gjorde på skolan i gymnasiet med brinnande eksem i hela ansikten som följd. Efter det har jag aldrig någonsin vågat testa igen, men i år är året då min hy ska få sig en riktigt glow!

Huden och håret strålade när jag var gravid.

Som jag kånkat och burit Elton uppför alla trappor utan hiss, i år är året då jag ska unna mig en behandling av något slag ungefär varannan månad. Jag hade tänkt skriva varje månad men det får jag se som en bonus om jag får till. Som kvinna får man offra en del rent fysiskt när man föder barn det måste jag säga. Mitt hår blev som ni minns en stor katastrof, slitet, torrt och det mesta föll av. Mitt hår är livlöst och har sett sina bästa dagar så jag har passat på att boka in en frisörtid nästa fredag så att pappa kan ta Elton medan jag tar plats i frisörstolen. Min stackars hårbotten är dessutom torr som fnöske, kylan är verkligen ett helvete för hela min kropp.

Så här såg det ut när Elton var ungefär sex månader. Så fort jag drog handen genom håret lossnade stora tovor som den här.

För att verkligen lägga ner tid på och för mig själv så tänkte jag boka in saker så långt i förväg det går. Tänker mig en plan på fyra månader framåt, då borde jag dessutom få till en behandling av något slag en gång i månaden.

Det kom som en blixt från klar himmel för någon vecka sedan att jag inte längre ammar, det vill säga jag kan faktiskt vara borta en natt eller två. Eller tre. Jag skrev till min kompis Nadja direkt att nu blir det att boka en weekend! Nadja som aldrig är sen på att hänga med på upptåg hade bokat en weekend till Amsterdam för oss i mitten av mars, torsdag till söndag, snabbt som ögat. Ingen av oss har någonsin varit i Amsterdam så ge oss era bästa tips! Den här småbarnsmamman ska maxa dessa dagar och med Nadja som resesällskap vet jag att det är precis så det kommer att bli.

Hade diskussionen med en kompis för ett tag sedan om att ha en hobby vilket vi lite frustrerat kom fram till båda två att vi inte hade. Eller vad är det egentligen att ha en hobby? Kanske blir jag klokare på det under året när jag verkligen kommer satsa på mig själv. Min man är duktig på att skriva ner sina mål och det är något som jag tänkte ta efter och att berätta om dem för honom. När man lever tillsammans tror jag att det är viktigt att den andra vet om dem så att han eller hon kan hjälpa att peppa och lyfta den andra till att nå sina drömmar. Ibland vet jag bara inte riktigt själv vad jag riktigt drömmer om vilket jag ibland känner en stress över.

Älskar hästar och att rida. Tyvärr satte min allergi stop för min hobby för många år sedan, är så sugen att börja rida igen!

Nyårslöften brukar många gånger handla om träning och inte helt ovanligt att gå ner några kilon. Jag har helt utan någon medveten ansträngning tappat sex kilo från vad jag brukar väga. Lite chockerande stod vågen på 60 kg här hemma hos pappa och inte 66 kg som den i stort sett alltid gjort innan jag blev gravid. När jag höll på att rensa inför vår flytt hittade jag en drös av gamla dagböcker. Jag upptäckte att det var väldigt mycket viktfokus i dem särskilt runt högstadiet. Det är tyvärr inte ovanligt att det ser ut så hos kanske främst tjejer i tonåren men jag blev så ledsen när jag läste det. Blev också ofrivilligt påmind om det när vi efter jul var på en möbelbutik i Skellefteå och jag såg en kille som heter Markus, han var någon form av vikarie eller fritidspedagog när jag gick i mellanstadiet. I årskurs sex hade vi som tradition på min skolan att sexorna skulle klä ut sig en dag. Jag och min kompisar var Spice Girls och jag var Sporty Spice. Min storasyster hade nämligen en exakt likadan Adidasdress som Melanie C bar i Wannabe video och jag var så lycklig. Markus frågade vem jag föreställde och när jag stolt sa Sporty Spice sa han ”Brukar inte hon vara smalare?”. Den kommentaren satte sig så hårt där och då och kom att påverka mig väldigt mycket. När jag såg Marcus för någon vecka sedan såg jag att han gick med en tjej som säkert var hans dotter och såg ut att vara ungefär i den ålder jag var då. Ber till gudarna att han förhoppningsvis mognat efter vägen.

Det blev ett stickspår men det jag tänkte komma till är att jag är så stolt över min kropp, som gett Elton liv och gett honom möjlighet att växa. Så imponerad över hur kvinnans kropp fungerar! I år är målet att ge min kropp den kärlek den förtjänar och bygga upp styrkan i den igen. Längtar så efter att köpa nytt träningskort när jag är tillbaka i Stockholm inte med någon träningshets utan för att jag vill och för att jag längtar. Jag har fått en ny respekten för min kropp och nu vill jag ge tillbaka till den. Önskar att jag hade varit snällare med och mot min kropp som ung. 

Hoppas att ni vill hänga med på min resa under året och gå med i Team Ida!

Skärmfritt

2Kommentarer

Innan Elton föddes satt jag och Jakob oss ner och pratade om hur vi ser på olika saker kring uppfostran, bland annat det med skärmtid. Vi var då, liksom nu, överens om att vi inte vill att Elton ska se på tv, hålla på med mobil eller iPad förrän han är drygt tre-fyra år. Det hade varit en enkel lösning när Elton är ledsen att avleda honom med en iPad eller liknande och det hade säkert gett mig och Jakob mer tid tillsammans vid middagsbordet men vi är övertygade om att det inte skulle vara för Eltons bästa. Jag har fått frågan många gånger av er hur vi ser på det här med skärmtid eller inte skärmtid så nu tänkt jag berätta vår syn på det hela.

Först vill jag bara vara tydlig med att det här är våra åsikter och jag vet att många säkert tycker tvärtom. Ser och vet hur vanligt det är att ge sitt barn mobilen, låta dem se eller leka med iPadden men själv så tycker jag verkligen inte om det men det är återigen mina tankar och åsikter. Personligen är jag allergisk mot Babblarna, är Elton ledsen tycker jag själv att det är mitt ansvar att trösta honom och inte ”paddan”. Om jag bara ska gå till känslan så känns det fel att sätta en liten bebis framför en skärm. Jag tror inte alls att det är nyttigt för ett så litet barn att utsättas för så mycket intryck, och jag tror också att det kan påverka deras syn  att sitta så nära en skärm.

Om jag och Elton har varit på besök hos någon där tv:n är igång och han kommer leka precis vid tv:n har jag helt enkelt frågat om jag får stänga av den då jag inte vill att Elton ska se på tv. Som när vi är hemma hos pappa och han ska se på nyheterna eller något program går jag och Elton helt enkelt till ett annat rum och leker. Men visst har vi gjort något enstaka undantag som på julen när Kalle var igång klocka 3 och när vi var på en middag härom veckan när en film var på i bakgrunden och Elton inte ville sova. Då är jag ingen tvpolis, men det är nog bland de enda gångerna som en tv har varit igång när Elton är i samma rum.

När det kommer till forskning kring skärmtid hos små barn så finns studier som visar på ökad närsynthet hos barn, hämmad språkutveckling och försämrad motorik. Självklart finns det stora skillnader i hur ofta och mycket barn ser på tv eller får hålla på med exempelvis iPads när det kommer till att se farorna med det. Själva så har vi helt enkelt tagit ett ställningstagande som vi båda är överens om. Jag vill inte riskera att Elton ser på våld, hemska bilder eller annat som inte passar ett barn. Än så länge vet man inte heller hur strålningen påverkar risken för exempelvis cancer, men studier visar att riskerna minskar med avståndet så det känns helt enkelt fel tycker jag att Elton skulle sitta med padda, mobil, dator. Om jag dock låter honom göra det vid tre årsålder, blir risken väsentligt mindre? Önskar jag visste svaret men hur som helst så säger vi nej till skärmtid för Elton och jag hyser inga som helst tvivel om att han inte kommer missa någon sådan ”kunskap” utan tids nog kommer det komma in i hans liv, men jag tycker inte att den tiden är idag.

Jag leker otroligt mycket med Elton och läser väldigt mycket för honom och pratar med honom. Med en iPad försvinner ögonkontakten vilket jag personligen tror är en av de stora farorna till både inlärning och anknytning. Här kommer några länkar till artiklar som sammanfattar forskningen som är gjort bra. Nu är det för sent på kvällen för att leta upp fler artiklar som jag läst men om ni är intresserade kan jag tipsa er som vill.

Det finns forskning som visar på att även föräldrarnas användning av skärmar kan påverka barnets språkutveckling så sedan Elton kom så försöker jag verkligen att använda bland annat mobilen mindre. Vill knappt veta hur många gånger per dag som jag kolla på mobilen, säkert så många fler gånger än jag själv tror så det är någonting som jag själv försöker påminna mig om. Jag är långt ifrån perfekt. För två år  sedan lade jag ner Instagram ett tag och det var så många gånger som jag kom på mig själv att jag automatiskt startade appen i tid och otid så tillslut tog jag bort den.

Det vore intressant att höra hur ni andra resonerar, både ni som låter era barn använda skärmar och ni som inte gör det. Kram Ida

Dan före dan

0

Uppladdningen är stor här hemma. Jag och pappa ser på Bingo Lotto med varsin lott medan Jakob slår in paket och rimmar och hans bror Jonatan steker köttbullar i köket. Nu är det inte länge kvar tills julklappspappret flyger i luften, prinskorvarna tar plats på tallriken och då vi önskar varandra en riktigt god jul. I sedvanlig ordning så kommer vi att inleda vår julafton med ett besök i kyrkan där vi ska njuta av det klassiska julspelet och magisk musik. Så här såg det ut förra året, åh blir alldeles rörd när jag tänker på det.

I år kommer vår älskade Elton bli julaftonens huvudperson. Eller han är ju vår huvudperson vilken dag i veckan det än är så det spelar inte så stor roll om det är julafton eller en regnig torsdag.

Om ni inte redan har morgondagens planer färdigspikade så vill jag passa på att slå ett slag för Gustav Vasas kyrka vid Odenplan kl 11.

Imorgon lär det vara fullt upp så jag vill passa på att önska er alla underbara läsare en riktigt god jul. Ta hand om varandra, stanna upp, njut och kramas för det tänkte jag göra.

En fantastisk julfest, lilla julafton och när en underbar middag slutar i kaos

0

Veckan som gick har verkligen bjudit på högt och lågt. Julfesten i torsdags var så rolig, första gången på dansgolvet på väldigt länge i kombination med underbara kollegor. En toppenkväll helt klart! I fredags vankades det den årliga lilla julafton med Jakobs kusiner och det vilda julklappsspelet. Elton som låg och sov på övervåningen vaknade så fort startskottet gick så tyvärr kunde jag inte vara med i hetluften när julklappspappret flög men det var nog så kul att höra allt vrål några trappor upp. 

På väg till julfesten…

Jakob tog hem storvinsten i julklappsspelet om ni frågar mi. Inte helt otippat vem som stod bakom det här paketet eller vad säger ni?

Lördagens slutade inte alls lika kul. På dagen tog jag och Jakob äntligen tagit tag i vindsförrådet inför flytten. Vi har så mycket saker i förrådet, eller förråden då vi hyr flera. Det tar sin lilla tid att rensa så vi hann bara en bråkdel av det som var planerat innan jag behövde göra mig redo för middag ute på stan med Nadja.

Vi var på en norrländsk restaurang och hamnade bredvid ett skönt par som vi snackade med under hela middagen. Jag och Najda delade på två norrländska pizzor och plötsligt fick jag så förbaskat ont i magen. Sedan vara det bara att lämna walk over och jag bodde inne i badrummet hela natten och morgonen. Idag har jag äntligen kunnat få i mig lite blåbärssoppa men känner mig risig. Det värsta har inte varit tiden inne i badrummet, och det är inte kul…., utan att höra Elton men att inte kunna få hålla honom. Känns som att mitt hjärta ska gå sönder men vill verkligen inte riskera att smitta honom. Återkommer när jag är piggare.

Carolinas babyshower

2Kommentarer

Jag har en kille här hemma som har blivit galet mammig! Han vill mest bara vara i famnen och så fort jag försvinner ur synhåll blir han så ledsen. Det är underbart mysigt när han gosar in sig i halsen och bara kramar en hårt men jag får å andra sidan inte så mycket gjort här hemma för tillfället så därför har det varit tyst här inne ett par dagar. Elton har precis somnat så tänkte försöka hinna visa er lite bilder från en av mina bästa vänner Carolinas bayshower som vi styrde upp i söndags!

Vår älskade vän Carolina väntar en liten buspojke som beräknas komma i slutet av januari. Så underbart att vi kommer att få vara föräldralediga ett tag tillsammans, lycka! Jag, Carolina och vår kompis Sandra som också är mammaledig kommer vara en livsfarlig barnsvagnstrio. I söndags överraskade vi Carolina med en mysig babyshower hos vår vän Annika som bor i världens underbarast hus. Vår blivande fyra kändes plötsligt väldigt liten ha ha. Inte ofta man kommer hem till vänner i Stockholm som bor i ett stort hus, drömmen!

Carolina som trodde att hon skulle på adventsbak blev istället överraskad av hela tjejgänget som skuttade fram med tomtebloss och en stor brunch som vi hade dukat upp. Jag var dekorationsansvarig eftersom jag har en liten förkärlek för allt som kan klassas som pynt. Numera har jag en stor plastbox uppe på vinden med alla dekorationer samlade, den börjar bli smått överfull så det är nog dags att ge mig på låda två snart.Hur fint! Åh så här borde man ju alltid ha det hemma, vimplar och serpentiner skulle ju liva upp vilken grå tisdag som helst!

En av alla fina presenter som Carolina fick från en av tjejerna som verkligen hade fått med allt!

Damen i fråga i full färd med att öppna paket…

Carolina har liksom något kungligt över sig så det kändes självklart att jag och Sanna adresserade våra paket till Ers kungliga höghet..

Dagen avslutades med tårta och gissningar om när den lille killen dyker upp. Jag är säker på att den 24 januari  är dagen då Eltons nya polare kommer till världen!

Tillbaka i norr, ombyte på kassadisken och en spännande fotografering

4Kommentarer

Då var jag och Elton uppe i Skellefteå igen hos min pappa. Det är bara en månad sedan vi var uppe senast men det kändes alldeles för länge att vänta ända tills jul innan vi skulle ses nästa gång. Flyget upp gick så bra, Elton älskar att hänga på Arlanda och flygresan gick så där bra som man bara kan drömma om. Elton tyckte att det var så spännande att få titta ut genom fönstret och se på all belysning längst startbanan och väl uppe i luften åt han en grötklämmis och flörtade med gänget som satt bakom oss. Vilken stjärna han är vår lille snöleopard som vi kallar honom. 

Ett kärt återseende på flygplatsen!

Vi landade i söndagskväll så igår var vi på shoppingområdet Solbacken för att handla lite julklappar tillsammans. Stackars Elton har ju haft problem med förstoppning och gissa om ”proppen lossnade” rejält igår när vi satt och åt lunch ihop på ett café. Eftersom jag skulle ha med mig mat, bärsele och byta ett par byxor i en butik så hade jag tagit en annan väska istället för den vanliga skötväskan. Jag brukar alltid ha med mig minst ett par ombyteskläder till Elton, när jag går igenom väskan på kvällen är det inte ovanligt att jag hittar tre eller fyra par ombyten. Igår i all förvirring hade jag glömt ombyte och Elton gjorde en sanslös bajsattack. Alla kläder behövde bytas då det hade gått igenom blöjan och spritt sig mer eller mindre överallt och då uppstod ju problemet när jag hade glömt ombyte. Tur att jag hade pappa med mig i kaoset för det blev lite rörigt vid blöjbytet om jag säger så. Att få en nerbajsad body över huvudet är inte heller en enkel sak kan jag lova…. När Elton var ren och torr igen så fick han hoppa i overallen i enbart blöja, tur att KappAhl låg två butiker bort! Där fick Elton nya kläder av världens bästa morfar och en nog så viktig detalj till en fotografering som vi var på imorse, kan ni gissa vad? Lite humor blev det när världens gulligast expedit på KappAhl gav oss ena sidan av kassadisken som omklädningsrum och sänkte ner disken i en ergonomisk höjd. Det blev show och humor av det hela som det har en förmåga att bli när vår familj är ute på äventyr, särskilt när min pappa är med måste jag tillägga. Han är nog en av de busigaste eller ”spjuvrigaste” personerna som vi brukar säga som jag känner. Slutet gott allting gott och här får ni en liten smygtitt både på en av Eltons nya outfits från morfar men också från en fantastisk rolig och återigen händelserik morgon.

Min älskade pappa som utan tvekan tog med sig lite rekvisita till fotograferingen!

Imorse var alltså jag, pappa och Elton och fotograferade oss hos  fantastiska fotografen Sandra som även fotade mig och mina systrar till mammas sista morsdag. Åh fina Sandra som har följt vår familj i livets tunga och lyckliga perioder. Ska bli så spännande att visa er resultatet sen!

Elton Jakob Dino

5Kommentarer

Nu tänkte jag berätta för er hur Larven, som arbetsnamnet på Elton var i magen, kom att bli Elton till att sedan döpas med mellannamnen Jakob Dino. Att välja namn är så enkelt för vissa och desto svårare för andra. Vissa har pojk- och flicknamn klara redan innan man ens får veta att man är gravid och vissa gnuggar geniknölarna efter att deras lilla eller lille skatt kommit till världen. Vi tillhör kategorin som hade två namn klara, ett pojknamn och ett flicknamn och när vi konstaterade att det var en liten pojke som låg på mitt bröst så var det självklart att det var Elton som hade kommit till världen.

Det känns så konstigt att titta på bilder från slutet av graviditeten, tänkt att Elton låg där inne i magen. Fortfarande ofattbart kan jag tycka!

När folk frågar vad Elton heter så blir deras reaktion nästan alltid ”Åh Elton John”. Nä, Elton är inte döpt efter artisten med glittrande glasögon, även om gissningen är ganska god med tanke på hans mammas förkärlek för glitter och glamour. Kärleken för namnet Elton föddes faktiskt på Norrlands universitetssjukhus i Umeå då min mamma hade opererats för sin cancer. Jag och mamma satt inne på hennes rum och lyssnade på det klassiska radioprogrammet ”Ring så spelar vi”. En mormor ringde in till programmet och berättade att hon var barnvakt till sitt barnbarn Elton. Jag och mamma tittade på varandra och sa ”Elton!”. Även om det inte fanns några tankar på att bli gravid då så sa vi båda att det skulle min son heta om jag någon gång skulle föda en pojke. Känns normalt att bestämma det med sin mamma och inte sin partner ha ha.

Kommer ni ihåg namnet på Larvens lilla, eller stora, bo? Discokulan! Jisses vad jag var piffig under graviditeten ha ha idag är jag glad om jag typ hinner tvätta mig under armarna!

Jakob hade några andra förslag under graviditeten men jag, som är ganska bestämd av mig, kunde bara se Elton framför mig. Jag ville ha ett namn till vår son, även om vi inte hade tagit reda på könet så var jag övertygad om att det var en pojke, som inte förknippades till någon kompis, gammal klasskamrat eller annan person i vår närhet. Elton kände jag en så stark dragning till eftersom det fanns en koppling till min mamma och när Elton väl hade fötts sa Jakob också att det var en liten Elton som kommit till oss. Om Jakob inte alls hade gillat namnet hade jag självklart inte stått på mig.

Eltons första dygn här i sängen på BB Stockholm där han föddes.

Namnet Jakob tror jag inte att jag behöver förklara ytterligare men Dino däremot är inte helt enkel att lista ut vart det kommer ifrån. Om jag säger att det kommer med inspiration från dinosauriefilmen ”Landet för längesedan” blir det lättare att se kopplingen då? Nä, jag tror att jag får förklara lite bättre.

När Elton var riktigt liten och ammade så hade han en så otroligt gullig min eller pose. När han var mätt och nöjd så slet han ut bröstvårtan från sin mun och la huvudet lite på sned. Både jag och Jakob började säga ”Åh nu gör han dinominen!”. Han såg helt enkelt ut som den lille dinosauriekillen Lillefot och vi började kalla Elton för Dino. När vi började planera inför dopet så var det dags att bestämma oss för Eltons andranamn, eller mellannamn som jag tror att man säger nuförtiden. Jag försökte med Brian, Lee och Harvey… något av tonårsidolens Brian Harveys tre namn borde ju ha kunnat accepteras av Jakob kunde jag tycka men den här gången var det Jakob som var bestämd och svaret var nej, nej, NEJ. Ja ha… Och mina svar på alla Jakob förslag löd likadant. Vi började skämta om att Elton kanske skulle heta Dino i andranamn och plötsligt var det bara ett stort ja från oss båda. Minns hur Jakos mamma sa att vi kanske skulle spara det namnet till om vi köpte en hund ha ha men nej Dino kändes plötsligt så självklart. Så häftig känsla när vi fick tillbaka papparet från Skatteverket med ett godkännande för Eltons namn. Elton Jakob Dino, vilken vinnare!

Så spännande det här med namn. Själv så heter jag Ida efter min pappas farmor och min mammas mormor. Hur fick ni era namn och om ni har barn hur fick de sina namn? Berätta berätta berätta!