Sista dagen som föräldraledig

2Kommentarer

I min kalender står det ”sista dagen på föräldraledigheten” idag, en tudelad känsla men också början på något nytt. Föräldraledigheten har ibland känts så lång och ibland så kort, konstigt det där hur man kan uppfatta tiden så olika ibland. När jag tänker på hur mycket Elton utvecklats sedan han föddes ja då förstår man att det gått snart 17 månader. Idag springer han oftare än vad han går och han pratar mer eller mindre konstant. Senaste orden är apa efter alla gånger som vi läst Nicke Nyfiken, tåg och melon. 

På förmiddagen kändes det inte som att jag gjorde annat än att städa, plocka, torka upp blandat med kramar. Måste säga att jag är redo att börja jobba. Eftermiddagen firades med en lång lekstund i lekparen med våra vänner Micke och Albin och när småkillarna sov så passade jag och Micke på att njuta på Brioches uteserveringen.

En fantastisk avslutning på några underbara men också stundtals krävande månader. Att vara förälder är både världens mest underbara grej men oj vad man fått både slita sitt hår, jobba med tålamodet och sin oro särskilt när de var som allra minst. Tack för allt ert stöd under dessa månader när livet varit omtumlande och för all glädje ni delat med oss. Nu börjar ett nytt kapitel.

När man inte kan sätta ord

3Kommentarer

Sitter själv inne i vår skånelänga, eller vår och vår,  under en vecka till kommer jag att kalla den vår. Vi är sex personer med en bil under några dagar, en ekvation som inte riktigt går ihop så idag valde jag att få egen tid i huset. De andra är på badstranden men eftersom vädret svänger rätt bra här och den strålande solen ska ersättas av regnets droppar om några minuter så kändes valet att stanna hemma helt okej. Jag unnade mig att köpa två magasin igår, när hände det senast? Eller jag har nog köpt en tidning eller två sedan Elton kom men aldrig haft möjlighet att sitta ostört och läsa dem pärm till pärm. Det är precis vad jag har gjort idag ute i trädgården med ett, eller om jag ska vara ärlig, två glas iskallt vin som enda sällskap. Lyx.

Fick ett meddelande från en vän idag som jag inte pratat med på länge tyvärr. Han och hans familj lever i samma mardröm som jag och min familj gjorde för tre år sedan när man mammas kamp mot cancern närmade sig sitt slut. Gud det knyter sig i magen när jag skriver de här orden. Alla minnen kommer tillbaka. Hur vi mammas sista tre veckor i livet försökte göra allt vi kunde för att minnas de med glädje och ljus, hur vi ”kidnappade” mamma till stranden, till älven, hur vi med allvaret ändå kunde skratta ihop. Och gråta. Uhhh nu kommer tårarna. Som tur är ringde precis min lillasyster och jag fick lite paus och samla mig. Fint att prata med henne, det går liksom inte för någon annan att förstå om man inte varit med om det här helvetet.

Vet inte riktigt vart jag vill komma. Vill bara att min vän och hans familj ska må bra. Ville bara att min mamma skulle få leva samtidigt som jag den sista tiden önskade att hon och hennes kropp skulle få ro och lämna det som inte var hon längre. Mamma lever med mig på många olika sätt nuförtiden men sorgen att aldrig kunna krama henne igen eller kunna prata med henne den sorgen kommer aldrig kunna gå över med tiden. Det är ett sår i mitt hjärta och en tyngd som inte alltid syns men som jag känner varje dag. Så många gånger som jag tagit ett djupt andetag i olika sammanhang för att inte bryta ihop. Det kan vara små saker som gör att känslorna rinnner över en alltifrån hur jag ser en glassmak med citron, en Allerstidning i kiosken, en randig tröja. Ta vara på livet och varandra. Puss.

Ales stenar, världens godaste glass och ett nytt hus

2Kommentarer

Vi har börjat att beta av alla tips som ni skickat till mig om vad vi inte får missa här på Österlen. Idag styrde vi kosan mot Ales stenar som är en fornlämning vid Kåseberga. Eftersom det har varit en mulen dag så var det en perfekt utflykt och vi slapp regnet som mina väderappar varnat oss för. Det som var storslaget vid platsen var den sanslösa utsikten, brutalt vackert! Jag vet inte om ni känner till att jag är otroligt höjdrädd så jag får alltid lite panik över att Jakob vill gå så nära kanten det går när vi är i närheten av något som påminner om ett livsfarligt stup. 

Elton var inte så imponerad av varesig stenarna eller utsikten utan var på ett riktigt grinigt humör. Mammas famn var det bästa och sitta i vagnen på väg tillbaka. När vi var hemma hos pappa lyckades vi hålla i våra eller snarare Eltons rutiner men här har det blivit lite tokigt med både sov- och mattider eftersom vi åker bil en del. Vissa dagar blir det lite tydligare än andra att det blivit lite strul i rutinerna. 

På lördag ska vi byta boende, sayonara pelargonhuset! Det luktar gammal jordkällare i ett av sovrummen och i köket så vi har avbokat vår andra vecka och var idag och tittade på ett annat boende. En otroligt vacker skånelänga kommer bli vårt nya hem från och med lördag. Har ni haft flyt när ni hittat boenden på Blocket? Det här är första gången som vi känt att vi inte kan bo kvar i ett hus som vi hyr och det känns surt för det är en fantastiskt vacker trädgård och nära till stranden men när det luktar mögel då är det bara att fly fältet. Det är inte lätt att hitta ett boende så här nära inpå men Jakob gjorde ett fantastiskt jobb idag och det kändes så bra i det nya huset. Även om det känns jobbigt att packa ihop allt och stuva in oss och alla saker i bilen känns det som det enda rätta och jag försöker se det roliga i att uppleva två olika platser. 

Toppbetyg! Fem av fem glassar eller nyfixade naglar, betyget är densamma!

Dagens bästa? Ett stopp på ”Frusen glädje” där vi fann jordens godaste glass. Lite humor i sammanhanget var att jag beställde glassmaken ”doftpelargon”, resan verkar kantas av pelargoner! Hur smakar då en doftpelargon? Fullkomligt magiskt och så även den andra smaken kardemumma. Alla testade olika smaker och var alldeles till sig över hur rena smakerna var och hur mycket de smakade. Tre gånger smak på en mening, det får avsluta det här inlägget. Jag har verkligen fått upp smaken för Skåne!

En önskan om att vara själv

4Kommentarer

Nu hoppas jag att ni kommer ta det här inlägget på rätt sätt. Inser att jag är otroligt priviligerad som har världens finaste son i mitt liv och det är inte det som inlägget handlar om. Inlägget handlar om mig. Mig. Ida. Sedan jag blev mamma har det av naturliga själv blivit mycket mindre Ida, mycket mindre jag och mycket mer mamma. När Elton var liten och ammade så satt vi bokstavligt ihop 24 timmar om dygnet. Jag tror att Elton var runt fyra månader när jag bröt ihop en dag när jag pratade med min kompis Stina. Jag hade inte ens gått en promenad själv under dessa månader och var helt slut.

Ju äldre Elton blivit ju mer har jag kommit iväg. Jag har varit på en långweekend, sovit borta en natt förutom min och Nadjas tripp till Amsterdam och druckit drinkar på stan vid några tillfällen. Men jag kan sakna att bara zooma ut och bara vara. Inser också att det gått 16 månader sedan Elton föddes.

Att vara på semester i år är väldigt annorlunda mot andra år. Man får, såklart, sätta sina behov åt sidan och anpassa sig. Att vara på semester med Elton är helt fantastiskt på så många sätt och ibland känns det som att vi har haft en enda lång semester ihop jag och Elton. Nästa år så tänker jag att jag verkligen skulle vilja ha en semestervecka med några tjejkompisar eller åka iväg någonstans helt själv. Det knyter sig nästan i magen när jag säger det som att det låter som att jag inte vill vara mamma. Det handlar inte om det utan det handlar om att samla energi och få koppla av. När jag är med Elton kan jag inte koppla av, inte helt. Så min fråga till er andra som har barn, hur har ni gjort med er semester?

Har ni delat upp er ibland eller kört all in familjesemester? Gissar att det finns de som läser bloggen som har barn men som inte får eller kan spendera hela sin semester med dem och jag vill inte trampa någon på tårna utan bara få ventilera och säga att pjuh… det är intensivt nu och jag behöver få min egentid.När vi åker till Österlen så tänker jag boka en egen dag, kanske åker jag till Ystad saltsjöbad. Läsa en bok, själv. Som jag kan längta efter det. Lyssna på en podd utan stress. Ibland längtar jag bara efter att vara själv, en liten stund i alla fall. Kände att jag var tvungen att bolla hur jag kände med Jakob innan jag publicerade inlägget och det var så skönt för hans första reaktion var ”jag vill åka själv och kitesurfa!”. Men ja! Självklart! När vi pratat om vår semester hittills har vi kommit fram till att ingen av oss riktigt har kunnat koppla av helt så nu ska vi sätta oss ner och prata igenom vad som funkat och vad som inte funkat. Nu har vi två veckor ihop i Österlen och hoppas, … vi ska!, få till det så att båda känner att vi får egen tid att koppla av för som vi båda behöver det. Wish us luck!

Taggad

0

Jag är så otroligt taggad, taggad i största allmänhet och det känns så skönt. Jag  är taggad på att komma in i rutiner, jag är taggad på att Elton ska börja förskolan, jag är taggad på att börja jobba, jag är taggad på att träna och närmast är jag taggad på Österlen. Eller innan dess är jag taggad på att sladda förbi vårt kvartersgym, springa och slänga mig raklång från bryggan. Det gäller att ta vara på sådana stunder när man känner sig riktigt laddad och taggad särskilt sedan jag blev mamma. Energinivån är lika varierad som en bergochdalbana men just här och nu på balkongen så känner jag mig bara så galet taggad.

En dag i Lappland

2Kommentarer

Ibland är det svårt att försöka sätta ord på vad man är med om på dagarna när jag ska berätta för er här på bloggen. En bild säger mer än tusen ord brukar man säga så ett bildregn borde väl kanske vara på sin plats? Jag, Jakob, Elton, storasyrran Lena och hennes man åkte tillsammans med pappa till hans stuga i Lappland. Matlagning över öppen eld, fyrhjulskörning, barndomsminnen då stugan ligger ett stenkast från där min farmor och farfar bodde när vi var små och som alltid ett långt besök hos våra vänner från Schweiz.

Behöver bara ett ord för att beskriva känslan ”nöjd!”.

En annan som är nöjd över att vara upp i norr är Jakob, han känns betydligt mer norrländsk än jag själv många gånger. Väldigt glad över att Jakob är höjdare på att laga mat både inomhus och utomhus.

Efter lunchen åkte vi den korta biten över till våra vännen Aline och Markus som driver Malin resort. Världens finaste människor som alltså flyttat sitt pick och pack från Schweiz och bosatt sig i Lappland. Där är de precis i uppstarten av sin verksamhet Malin resort, så lycklig att de flyttat hit eller dit kanske man säger.

Elton som är minst sagt motorintresserad gick genast mot deras traktor och sa sin klassiska replik ”brum brum”. Markus var så söt och plockade upp Elton i hytten och de körde sedan en sväng tillsammans. Elton var så fokuserad ha ha önskar att jag hade filmat så ni hade  fått se.

Eltons andra stora lycka var hunden Chili som han träffat tidigare. Som de lekte och Chili är lika barnkär som Elton är Chilikär.

Låter den här bilden summera gårdagen!

När minnena finns överallt

2Kommentarer

Att vara hemma hos pappa är verkligen underbart, älskar att vara uppe i Skellefteå. Men när man är hemma så finns det minnen överallt från mamma, minnen jag älskar men som också gör så ont. Det onda kommer från saknaden och hur det nästan kan kännas som att hjärtat går sönder när de sköljs över en. Eftersom det blir en hel del utflykter och bad här hemma så kommer tankarna tillbaka på allt som vi gjorde när jag och mina systrar var små. Hur mamma alltid hade packat ner sina hembakade hastbullar och smörgåsar i den lila kylväskan som fortfarande hänger med här hemma.

Idag var jag, storasyrran och Elton på klassiska Vitbergsbadet, helt omöjligt att tänka sig hur många gånger jag varit där. När jag ser andra små barn med sina mor- eller farföräldrar blir jag alltid så avundsjuk att inte min mamma kan följa med oss på våra äventyr och få se Elton eller mig med Elton. Är så lycklig över att Elton har både världens finaste morfar och farmor som båda älskar honom så där obeskrivligt mycket.

Ikväll cyklade jag och Lena tillsammans till mammas grav på varsin av hennes cyklar. Känslan när man står där, svår att beskriva. Både vacker och fruktansvärd på samma gång. Vår pappa gör alltid så fint hos mamma och han har satt dit praktlysing som alltid varit ”vår” familjs blomma, den har blommat på mamma och pappas tomt sedan vi föddes känns det som. Att få gråta tillsammans med min storasyster idag, både tungt och på något vis skönt. Jag känner mig alltid lite lättare efter att tårarna har fått rinna längst kinden men som som Tunström skrev i sin dikt… ”När mammor dör, då förlorar man ett av vädersträcken. Då förlorar man vartannat andetag, då förlorar man en glänta. När mammor dör, växer det sly överallt”.  Saknar dig mamma.

En lysande favorit till hemmet!

0

Att ljus och färg har en stor påverkan på oss är ingen nyhet. Grönt sägs vara rogivande, gult sprider glädje och är det lyx du är ute efter så är det det lila skenet som du ska omsvepa dig med. Jag blev så glad när jag fick möjlighet att testa Philips Hue-startpaket och därmed har fått lyxen att kunna ljussätta lägenheten med 16 miljoner (!) olika färger. Tänk att somna till den förinställda solnedgången eller vakna till ett färgsprakande Tokyo, allt är möjligt i Philips Hue magiska värld. 

Om det är någonting som kan göra mig stressad så är det nya tekniska prylar därför blev jag så lycklig när produkterna som Philips skickade var så lätta att använda. Jag skruvade in glödlamporna, laddade ner en app, kopplade in i modemet och vips var det bara att börja njuta av ett rosa sovrum!

Förutom att produkterna har många smarta lösningar som att de är dimbara via den tillhörande kontrollen, går att röststyra så går det även att ställa in timer för belysningen vilket är perfekt både om man ska åka bort och om man vill ha hjälp på traven att vakna på morgonen. Måste säga att det är sanslöst roligt att leka med färgerna hemma hos oss, och har börjat ändra ljuset beroende på vilken outfit jag har valt. Jakob älskar också Philips Hue så vi slåss lite om vem som ska få bestämma belysningen nu, tur att vi har några olika rum att välja bland. Är ni sugna på att testa Philips Hue så spana in den HÄR länken, där hittar ni också närmaste återförsäljaren.

I samarbete med Philips

Skellefteå

0

Som jag älskar att vara hemma i norr! En annan som också älskar Skellefteå och norrland är Elton, blir alltid sugen på hus när jag är här uppe och särskilt sedan Elton kom. Det är så otroligt enkelt att springa in och ut, plocka bär på tomten och köra runt med alla dessa brumbrum som är sparade sedan jag och syrrorna var små. Jag har redan hunnit bada i havet, vi har haft familjemiddag ute på restaurang, grillat på tomten, busat och Elton har upptäckt sin kärlek till pappas smultron. 

Eftersom vi är ett helt gäng som flög upp hit så offrade jag mig självmant att för första gången åka flygbuss från flygplatsen. Alla chanser till egentid  så tänker jag! Hamnade i en dikeskant, oklar hållplats, innan pappa plockade upp sin försvunna dotter ha ha.

Den här killen älskar verkligen att vara här uppe! Så glad och tacksam att mamma och pappa har sparat så mycket sedan vi var små som de här bilarna som jag själv kört runt med.

Idag blev det bad i Boviken! Kan inte säga att det var sommarens varmaste bad men det är något alldeles speciellt att bada här hemma tycker jag och sedan är jag ju ingen badkruka vilket ni lärt er vid det här laget.

Ikväll har vi varit ute och ätit hela gänget och Elton var så duktig. Att äta ute med barn kan vara lite av ett lotteri men måste säga att Pinchos var en höjdare med Elton, så mycket att titta på. Men vad är grejen med att göra allt från mobilen? Jag måste säga att jag uppskattar klassisk stil när man är på restaurang med servitör och lite mer kontakt, eller vad säger ni? Efter att vi hade ätit gick vi ned till älven och satt på en av uteserveringarna, Elton hann bada i vattenspelet och charmade sedan alla i vit skjorta, leopardtights och vattenkammat hår. Gullungen! Fler bilder imorgon, nu blir det te och mackor. Kvällsfikat i vår familj är heligt, sov gott!

En ny kärlek och när det inte känns så kul längre

2Kommentarer

Sitter och säger hej till er från skuggan på balkongen medan Jakob och Elton tar sig en eftermiddagslur. Själv har jag fortfarande så svårt att sova med Elton på dagen, vill alltid maxa dagen och att få en stund själv även om det inte blir så mycket vettigt gjort är så viktigt för mig. Brände av ett skönt och tungt träningspass här i området med ett gäng härliga tjejer, avslutade som alltid med ett bad, så då blir jag alltid fylld med extra mycket energi. Har lyckats få till två träningspass med min bästa vän Nadja i veckan, härligt att kombinera träning och kompisgäng.

Ni som följer mig i mina sociala kanaler har sett att det har blivit en hel del träning senaste tiden. Jag bugar och bockar åt det grymma gänget på Stockholm bootcamp factory som gett mig en helt ny syn och kärlek till träning. Tänk att jag plötsligt skulle börja längta till att träna, komma på mig själv med att klura på övningar till nästa egenkomponerade pass. Det känns nästan som att jag blivit kär i träningen, längtar och pirrar. Äsch ha ha så långt ska vi väl inte gå att det pirrar men herregud så roligt jag tycker att det är nu. Det som är så kul med att träna är att man ser resultat, älskar att göra saker när man ser tydliga resultat. För mig är det viktigaste att känna mig stark i kroppen för att leva och jobba. Men visst är det kul att se sig i spegeln och se att musklerna blir synligare, älskar att mina axlar blivit grövre. I området där jag bor finns en fantastiskt tjej, Camilla, som kör gruppträningar två gånger i veckan. Det är så härligt att bara snöra på sig skorna och gå ut så är man på plats, det underlättar så mycket nu också när Jakob har svårare med Elton då hans arm är bruten. Att träna utomhus måste vara livet!

När jag sitter på balkongen och skriver ligger de här två och sussar i soffan.

Jag har inte lagt upp lika mycket bilder på Instagram den senaste tiden, inne i en liten ”tycker inte att det är så kul längre” period. Så mycket som liknar varandra, en hets kring algoritmerna som många konstant påpekar och som också smittar av sig. Fejkade följare, konstanta mail om att kunna betala för att få fler följare usch blir så trött på sånt. Sen ser jag att ni är så många som kikar på mina stories men sedan inte trycker på gillaknappen på bilderna och även om jag inte vill påverkas av det så gör jag det. 3000 följare drygt och ca 100 pers som gillar en bild, spelar väl ingen roll egentligen men knäpp som man är eller är det sociala medier som format en att då känna att man inte gjort bra nog ifrån sig. Ahhhh sånt orkar jag inte med. Klurar på att zooma ut en tid, vi får se. Gillar ni det jag gör, skicka gärna lite kärlek sånt värmer alltid.