Min förlossningsberättelse

4Kommentarer

Nu äntligen är det dags för mig att dela med mig av vår förlossning! Tiden har verkligen rusat förbi och det här är ett inlägg som jag inte har velat hasta fram så det har helt enkelt fått ta sitt lilla tag men här ska ni få läsa om hur det gick till när Larven som visade sig vara lille Elton kom till världen.

Vi tar det från början. Jag var beräknad den 21 mars och jag som var helt säker på att Larven skulle komma för tidigt gick minst sagt i väntans tider. När vi skulle gå och lägga oss den 25 mars och jag hade varit på toaletten kände jag att det småsipprade ”där nere” efter att jag var färdig. Antingen är det vattnet som börjat gå eller hade jag helt plötsligt fått inkontinensproblem minns jag att jag tänkte. Hade hoppats på att vattnet skulle gå som på film, ni vet när det bara säger splash men här insåg jag att det nog skulle bli lite mer blygsamt. När jag kom ut från badrummet sa jag till Jakob att han inte skulle få upp några förhoppningar men att det kunde vara vattnet som börjat gå. Vi kom fram till att försöka lägga oss och sova för att se om det skulle komma mer. Efter en liten stund kom en liten större mängd vatten och jag sa till Jakob att det kändes som att jag hade kissat på mig. När jag reste mig fortsatte det sippra men inte mer än så. Vi gick upp och tog en macka, jag hade inga värkar så vi förstod att det inte var någon panik att åka in. Efter nattfikat ringde jag till BB Stockholm för att se vad de tyckte att vi skulle göra och eftersom jag inte hade fått några värkar ännu sa de att vi skulle komma in på en koll klockan 8 på morgonen.

Jag vaknade efter att ha sovit ungefär i fyra timmar, vem kan sova när vattnet börjat gå liksom!? Hade ställt klocka på 6 för att jag ville hinna locka håret innan, om jag nu kunde få vara tjusig på BB ifall de skulle vilja ha kvar oss så kunde jag ju i alla fall försöka vara piffig. När vi skulle åka funderade vi på om vi skulle ta med BB väskan (väskorna…) och babyskyddet och vi kom fram till att det var lika bra även om vi var säkra på att bli hemskickade. Sedan slog det till från ingenstans, värkarna satte igång direkt när vi skulle börja åka. Och det var inga dåliga värkar, varannan minut från start!

SzEcX2UgSHa%MDXAU2TaFQ_thumb_37ecSkickade iväg ett sms till familjen och mina närmaste kollegor, äntligen var det dags! Vi tänkte aldrig ens på att ringa BB och förvarna att värkarna satt igång och att det nog snarare var till förlossningen vi skulle än till mottagningen. Jakob slog igång radion och jag minns att jag vrålade ”jag vill lyssna på Peter Andre” och eftersom man inte ska bråka med en kvinna som har värkar gjorde Jakob det. Vi hade gått på kursen ”att föda utan rädsla” och jag minns att de sa att man skulle använda sin basröst och andas djupt från magen eller hur de uttryckte  det. Så där satt jag, halverat låg, i framsätet i min fuskpäls och både lät och såg ut som en björn. Stackars stressade Jakob hann även med att få sig en avhyvling i bilen för att jag tyckte att han kört en konstig väg. Det var nog inte helt lätt att vara honom där och då.

8CFj4aWKQ36F1A41gLukaA_thumb_37eeNär vi kom fram till BB Stockholm, som ligger vid Danderyds sjukhus, släppte Jakob av mig på parkeringen för att sedan parkera bilen. Parkeringen ligger precis vid entrén till förlossningen så jag sa att det gick bra. Jag stod kanske 10 meter från entrén men jag minns att jag tänkte att jag kommer aldrig ta mig till entrédörren. Jag lutade mig mot en bil på parkeringen för att ta mig igenom värken som kom precis när jag klivit ur bilen och när jag hade gjort det tänkte jag att nu har jag ungefär 30 sekunder på att ta mig till entrén och det var med en någon diffus gångstil som jag stegade mot dörren. Då kom Jakob upp bakom mig när jag sa att nu måste jag bara stanna och ta en bild på entrén till bloggen, Jakobs blick där och då…aO07CAPhSBeYOCmcu3EqNA_thumb_37f2

Rejält öppen och här för att stanna!

När vi kom upp till förlossningen ställde jag mig på alla fyra i en fåtölj och tog emot ännu en värk. Jakob letade upp en i personalen som lyckligtvis sa att det hade ett rum till oss. Herregud vad hade vi gjort annars? Barnmorskan frågade mig hur jag ställde mig till smärtlindring och jag halverst vrålade att jag var öppen för alla förslag och att jag ville ha lustgas nu!

Vjq1HoS1TP+hvyrJM4TrVA_thumb_37ef

Lustgas hade jag innan varit lite osäker kring, hade hört att man kunde känna sig berusad och jag ville ha full kontroll på situationen. Väl där blev lustgasen min bästa vän. Jag var kanske inte helt med i matchen om hur jag skulle använda den så jag blundande och andades i den konstant. Minns hur fruktansvärt ont jag hade och att jag trippade upp och ner på tå för att ta mig igenom värkarna. Jag hade ingen känsla för när jag skulle ta den och inte så det var lika bra att ösa på tänkte jag. Till slut var jag så förvirrad och slog upp ögonen och sa högtidligt ”Jag kan se igen”. Det hade ju kanske räckt att bara öppna ögongen.. Jag kläckte också ur mig kommentaren ”Jag kan se Larven” och då kände Jakob att någon måste sänka dosen. När det väl var dags för epiduralen, som jag direkt sa att jag ville ha, försvann alla smärtor. Det var verkligen guds gåva till mig där och då.XaldqRSTTiSCEfoBJPe5nw_thumb_37f6

Jag var inte hungrig på någonting inne på förlossningen men mjölkdrinkarna var guld värda!

Då kom jag på att herregud vi har ju inte fått upp väskorna och jag behövde mina förlossningstofflor och morgonrock! Jakob fick knalla ner och jag kände mig plötsligt oförskämt pigg. Minns att jag då tänkte ”men herregud hur svårt kan det vara att föda barn, jag känner ju ingenting”. När Jakob kom upp så bytte jag om till min, eller mammas snarare, morgonrock och mina förlossningstofflor. Bästa köpet! Vi hade med en bärbar högtalare, rekommenderas!, och dansade loss i rummet. Jag mådde så bra! Tidsmässigt så kom vi in till BB Stockholm vid 08:30 och nu var vi ungefär 13:30 i tid. Jag började så smått känna att jag behövde gå på toa då jag var bajsnödig och då insåg jag ju vad det egentligen innebar. Larven var på väg! Jag blev så glad för min barnmorska och undersköterska skulle gå av sitt pass vid klocka 14 men om krystfasen satt igång innan skulle de försöka vara kvar och det var de.320BLIO1TpWNtnTKzuW7Aw_thumb_37f5

Herrejösses, har helt glömt bort hur stor jag var!

På infomötet som vi tidigare varit på hos BB Stockholm förevisade de förlossningspallen och hur man som mamma kunde få ”ta ut barnet själv” vilket jag gärna ville göra. Det skulle även minska riskerna för att spricka hade jag hört om. När det väl var dags att krysta tog mitt självförtroende rejält stryk. Jag hade tidigare läst en blogg om hur den tjejen fick ut sitt barn på två krystvärkar och även om jag visste att det kanske inte riktigt hörde till det vanligaste så hade det någonstans etsats sig fast hos mig. Själv så krystade jag och krystade men jag tyckte inte att det hände någonting. Jag blev så frustrerad och jag minns att jag tänkte att nu kommer både jag och barnet dö. Jag kommer inte fixa det. Barnmorskan och undersköterskan sa dock att det hände jättemycket men för mig som låg där så kände jag ingen framgång alls. När jag vrålade ut att jag inte skulle fixa det och att de minsann var tvungna att göra en akut kejsarsnitt sa de till mig att känna mellan mina ben för där hade huvudet nu börjat titta fram. Herregud vilken galen känsla det var. Jag var genomsvettig, det lockiga håret var spikrakt och genomblött och jag minns att jag tänkte att nu förstod jag liknelsen som folk sagt om att en förlossning är som ett maratonlopp. Jakob var världens bästa och satt hela tiden bakom mig och servade med vätska och strök sina händer över mig som vi övat. Han fick även agera musikansvarig då jag vrålade ut någon gång att den här låten kan jag inte lyssna på! Om något så blir man väldigt bestämd när det vankas barnafödande.EBtC1P1CSD2K79a4+ZCfrA_thumb_37f8

Jag bad om att få testa en annan förlossningsställning då jag var helt slutkörd. Jag fick prova att hänga över sänggaveln men det gav mig ingen energi alls, minns att jag  var totalt genomblöt av svett och att jag behövde få hitta kraften. Då kom förslaget om att sitta i sängen lite bakåtlutande med benplattor som jag kunde få sätta fötterna på och på så vis kunna använda mina benmuskler för att krysta rejält. Och då! Herrejösses vilken kraft jag fick. Det var verkligen en position som passade mig bra och jag minns hur jag vrålade samtidigt som de peppade mig att krysta allt jag kunde. Barnmorskan, undersköterskan och Jakob var verkligen världens bästa team! Jag hade förväntat mig mer folk och maskiner men inte ens en droppställning så långt ögat nådde. Kändes lite mer som att jag födde barn på ett hotellrum med sina rosa väggar och soffgrupp.

Jag har inget minne att det gjorde ondare just när Larven kom, utan det var en ganska jämn smärta. Minns att jag tänkte att det här gör jag aldrig om igen men efter att jag en månad senare drabbades av den värsta magsjukan i mannaminne tänkte jag däremot då att herregud vad jag hellre föder barn än att bli magsjuk igen.

Så kom skriket och de lyfte upp ett litet knyte i min famn som genast sökte sig till bröstet. Så häftigt att de små liven vet vad de ska göra! Det var det vackraste ögonblicket i mitt liv. Efter en längre stund frågade personalen om vi tittat om det var en pojke eller flicka men det hade vi såklart inte alls hunnit tänka på. När de lyfte på filten så såg vi att det var en liten pojke som låg på mitt bröst och det kändes så självklart. Elton. Namnet, som jag ska berätta mer om för er i ett annat inägg annars så kommer det här att bli en roman, kändes så självklart.wwXkfxWFTsKdsBkreghzdQ_thumb_37fb

Jakob klippte navelsträngen och istället för att ta en bild så filmade personalen det. Det hittade vi på telefonen först när vi hade kommit hem och det är så roligt minne att ha. Jag funderar på att skriva om eftervården i ett särskilt inlägg. Det kommer innehålla ett stort misstag som begicks i samband med förlossningen, akuta läkarbesöket på neonatalen mitt i natten och den fantastiska personalen. Hoppas att ni uppskattade att läsa vår förlossningsberättelse <3.

Tre månader

0

Nu när Elton har passerat tre månader, skulle ha postat inlägget redan förra veckan men en liten plutt kom visst emellan, tänkte jag ge er en liten uppdatering på livet som förälder. Tre månader i mitt gamla liv hade nog sett någorlunda likadan ut men de här månaderna som passerat sedan Elton kom har varit både omtumlande, kaosartade, underbara och fyllda med så mycket kärlek. Har suttit och bläddrat igenom bilder i mobilen och jag kan inte förstå hur liten och tunn Elton varit. Idag håller han redan på att växa ur storlek 62 och nallar på 68:orna i garderoben. Minns när jag och Jakob var på Bromma Blocks med Elton för första gången. Jag hade inga kläder som passade i garderoben och som gick att amma i så jag körde ett intensivt shoppingrace på HM medan Jakob skulle köra runt Elton. Minns hur jag hörde världens vrål när jag var i provrummet och den här gången var det mitt barn som skrek. En konstig känsla fortfarande, att det faktiskt kan vara mitt barn som låter, att jag är mamma! Hur som helst, då gick det knappt att få någonting gjort då Elton åt konstant, hade en totalt urspårad mage och jag såg minst sagt sliten ut. Där bredvid mig när jag ammade på en bänk i gallerian satt ett par som sa ”vid tre månader det är då det vänder” och äntligen är vi där!

xArCzTRnSH61tcrQJVms7w_thumb_37d5

Un77zrm8TGqcEw78c3f3oQ_thumb_37ce En fantastisk sak som hänt är att Eltons mage har stabiliserat sig! Tidigare så bytte vi blöja mer eller mindre konstant och jag var så frustrerad då jag var nitisk med kostomställningen sedan vi började misstänka att Elton var allergisk mot mjölkprotein. Nu verkar det som att allt mjölkprotein lämnat mig och inte längre kommer ut via bröstmjölken eller så är det Eltons magen som utvecklats helt enkelt. Till skillnad mot tidigare så är han inne i en period då han bajsar en rejäl gång per dag eller varannan, vilken skillnad!

Elton har även blivit så busig och vill vara med och upptäcka nya saker hela tiden. Han vill inte ligga i famnen om det inte vankas matdags utan vill gärna titta runt omkring sig. Det har även blivit en sådan stor skillnad på hur han beter sig när jag är på sitt babygym. Han är medveten om det som hänger ned, tar tag i dem och slår till dem. Han har till och med börjat ”riva gymmet” och drar ner själva bågen som hänger över så det gäller att ha koll på busungen. Han har även hittat sina händer och kan använda dem när han är ledsen eller bara vill ha något i munnen.JeLrpHP+TSigJhoi26ZQeg_thumb_37cf

dk0c5e+NQ5eYssZS2xkAlA_thumb_37d1

Att Elton blivit stark i nyporna är inte enbart positivt! Mitt hår får utstå mycket kan jag lova, tur att jag inte är håröm.

Varje morgon har vi kört nackträning på gymmet då morgonen är hans bästa stund och det har verkligen gett resultat. Herre jösses vad han är stark! Otroligt häftigt att se hur stor utveckling det blivit på så kort tid. Promenaderna med vagnen går också så bra och han kan ligga och underhålla sig själv genom att titta på mobilen, alltså den som hänger i vagnen så ingen trodde något annat, eller suga på sin hand eller napp. Visst har vi fortfarande våra kaosdagar men det mesta går så bra nu!QaHfqBK8R4WmexQjBaDtAA_thumb_37cd

I Skellefteå ockuperade vi pappas dubbelsäng som är 180 cm bred och då sover jag och Jakob med Elton mellan oss i sitt babynest. Det går så bra! Här i Stockholm, kom fram sent igår, har vi en 160 cm säng vilket gjort att vi tänkt att det är för smalt men i natt testade vi för första gången att ha Elton mellan oss och det gick så bra. Annars har det enda sättet att få Elton att sova att ha honom ovanpå mig men det blir för jobbigt i längden och jag vill inte att det ska bli en vana för honom.

XCWRAWC6TqSSfNtfNj2Z%Q_thumb_37d3

P0zSP+HAT2uxG0vgKqHlRA_thumb_37d4

Det bästa som hänt är nog leendet! Det finns inget som slår känslan av när Elton bränner av världens störta leende på morgonkvisten. Det där leendet är farligt och kommer göra att jag förlåter alla hans kommande rackartyg.

Det har varit omtumlande att bli mamma samtidigt som det känts så naturligt. Jag är så glad att vi tagit oss igenom den ändå något tuffa starten får jag säga men nu ”har det vänt” som pappa brukar säga när det går åt ljusare respektive mörkare tider under året. För oss har det helt klart vänt åt det ljusare hållet!

 

Provresultat

2Kommentarer

För några veckor sedan när jag var på väg till frisören tog jag en snabb titt in i vårt postfack när jag skuttade nerför trappen och där låg ett brev från Karolinska Sjukhuset i Huddinge. Jag förstod direkt att det var mina provresultat som kommit och det högg till i hjärtat. Jag funderade på om jag skulle låta brevet ligga kvar tills jag kommit tillbaka från frisören men det var helt omöjligt att inte riva upp det i trapphuset där jag stod.

Y7iSozmSSHmpa2DjR%oAeA_thumb_37ab Jag hade till en början svårt att fokusera på vad som stod, såg bara att det var mycket text. Mycket text tänkte jag skulle vara samma sak som ett dåligt resultat. Ordet cancer började eka i mitt huvud innan jag tog ett djupt andetag och började läsa. Där stod det något helt annat.UNADJUSTEDNONRAW_thumb_37aeDet stod att de nu fått svar från den mikroskopiska undersökningen som genomfördes efter operationen och det visade på låggradiga cellförändringar som var borttagna i sin helhet. Låggradiga… borttagna i sin helhet! Kunde knappt tro att det var sant! Det stod att jag var planerad för återbesök med nytt cellprov om sex månader. Jag kunde inte sluta le. Mina cellförändringar som under graviditeten visade sig vara kraftiga och avancerade var nu låggradiga och dessutom borttagna. Det går inte med ord att beskriva lättnaden men ändå gnager det lite i mig att de vid uppvaket sa att de inte kunnat ta bort en så stor bit som de önskat. Finns det risk att de ändå inte fått bort allt? Ska försöka få kontakt med läkaren under veckan och fråga lite mer mer just nu känns det som att jag faktiskt kan andas ut en stund och bara få vara. Så tufft det har varit sedan graviditetens början att ha det här hängandes över mig, men nu vill jag bara få koppla bort det en stund och mysa med min älskade lille son.

70 mil i bil

2Kommentarer

Hej från min älskade hemstad Skellefté! Igår vid halv nio snåret på morgonen startade vi vår färd från Falun med destination Skellefteå som slutmål. Tror att både jag och Jakob var lite nerviga innan avfärd om hur den långa resan skulle gå men 10 timmar senare kunde vi göra en high five och skatta oss lyckliga att allt gått så bra!

d9JDegnfTO6Xjxqvrbkyqw_thumb_374d

Stolt mamma som just parkerat bilen i Falun

Jag körde ju som ni minns till Falun i torsdags för att spendera helgen där då syrrans barn hade skolavslutning. Jag stod i valet och kvalet om hur jag skulle göra med Eltons babyskydd, om jag skulle fortsätta ha det bak som jag brukar eller om jag skulle flytta fram honom eftersom jag skulle åka så långt och själv dessutom. Jag är så glad att jag valde att ha Elton fram för det gick så otroligt bra för oss. Han har ju den klassiska förmågan att spotta ut nappen i bilen men eftersom jag hade honom fram med napphållare så var det enkelt att avbryta gråten och göra honom nöjd igen. Jag stannade en gång för att amma och en gång för att trösta när nappen inte räckte och resterande tid sov han och jag sjöng på i bilen. Det var en självförtroendeboost att åka iväg med Elton i en fullpackad bil och cykel bak på cykelställ. Allt gick så otroligt bra!

Lika bra gick det när jag och Jakob körde upp till Skellefteå igår. Eller det var Jakob som körde och jag fick lyxen att ömsom slumra och ömsom underhålla Elton. Jakob jobbade i helgen så han anslöt till Falun i söndags och därför kunde vi bila upp tillsammans till Skellefteå igår.SLza6YuaRQenaI61SBUeww_thumb_374e

Första stoppet blev i Sundsvall då Elton vaknade så då blev det amning, blöjbyte och matpaus för oss på Max. Är man i norrland så är det ju Max som gäller… så länge det inte finns Frasses! Efter det så blev det ytterligare tre kortare amningsstopp annars sov vår busungen som en stock och var så nöjd. Vi lyssnade på sverigematchen i bilen och annars fick jag också möjlighet att sova. Så otroligt skönt!yGFhsFcMRpqOsjST04eB0w_thumb_3757

Nu är vi alltså uppe i norr och har ingen brådska att åka ner igen så vi får se hur länge vi blir här men har tänkt oss ungefär två veckor. Elton är överförtjust i att få busa med morfar! Åh min pappa är så otroligt barnkär och världens finaste med Elton. Tack för all er pepp inför bilkörningen, det gick ju galant!

Två år av sorg och saknad

0

För två år sedan tog min älskade mamma sitt allra sista andetag och somnade in efter att så tappert ha kämpat och gjort allt hon kunnat för att övervinna den fruktansvärda cancern. På ett sätt minns jag dagen som igår och samtidigt känns det som en evighet sedan. Så mycket har hänt men mamma har alltid känts närvarande och jag tror att det är därför som två år känns så mycket kortare. 

CKDSrsQbTFunTImBOA3sXw_thumb_3744

Idag har Jakob kommit till Falun och vi har tillsammans med min lillasysters familj varit i kyrkan och tänkt ljus för mamma. Fick frågan i kommentarsfältet tidigare om hur jag kände under graviditeten och nu när Elton kommit att mamma inte finns mer och jag ska försöka sätta ord på det i ett inlägg under veckan. Det är min största sorg att Elton aldrig kommer få träffa mamma som hade varit världens bästa mormor till honom. Imorgon bilar vi upp till min pappa i Skellefteå och även om det känns väldigt sorgligt ska det ändå bli väldigt fint att få sitta med Elton vid mammas grav.

När mamma dog fick jag den här dikten skickad till mig av min vän Ida, skriven av Göran Tunström. Den är så vacker och beskriver hur ofattbart stor sorgen är när mammor dör. Tänk att jag nu är mamma och att Elton en dag kanske kommer läsa dikten och tänka på mig. En ofattbar tanke det med.

När mammor dör,

då förlorar man

ett av väderstrecken.

Då förlorar man

vartannat andetag:

då förlorar man en glänta.

När mammor dör,

växer det sly överallt.

Ljuvliga sommarkvällar

0

Kan inte minnas vilket år som man kunde sitta ute sent en sommarkväll utan att frysa, sommaren 2018 kommer verkligen gå till historien! Sedan Elton kom njuter jag nästan mer de varma eftermiddagarna och kvällarna för annars blir det för varmt för oss båda. Igår blev det en spontan grillkväll med våra underbara grannar som bjöd på grillad laxsida och färskpotatis, säsongens första för mig! De hade även gjort en fantastiskt god romsås till mig som var helt mjölkfri, hur fina är de! Älskar att vi dessutom bor så nära min bästa vän Nadja som också gjorde oss sällskap bland fantastisk mat och sommardrinkar igår kväll. 

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_3729

Ukud0SjMSOOxEsoX7Mv1Tg_thumb_372a

w59rSwOfRea7R7Ehn9bxfQ_thumb_372c

Vi har en så otroligt härlig uteplats i vår bostadsrättsförening där det dessutom vankas kvällssol! Det är sådana här underbar kvällar som är livet.

Att få egen tid

8Kommentarer

Som mamma till en liten bebis, hur länge räknas ett barn till bebis förresten?, är det inte särskilt enkelt att få egen tid. Eller det beror nog helt och hållet på hur barnet är, glömmer nästan bort att det finns små barn som faktiskt sover längre stunder….

Hur som helst, som ni nog förstått vid det här laget är Elton en liten buspojke som helst är vaken så länge han inte får sova i min famn. Det gör att jag inte får särskilt många minuter över att pyssla med något själv. Därför har jag nu tänkt införa ”egen tid” här hemma vilket innebär att jag får zooma ut i min egen värld i runt 45 minuter när Jakob kommit hem för att hinna uppdatera bloggen, saknar er och vill så gärna få mer tid till er!, göra saker som fila fötterna ja inte vet jag men få möjlighet att göra något för mig själv.   

YHiwHh4jR+O2sOqhfrmzbw_thumb_3710Om Elton behöver äta så kommer jag så klart till undsättning men det är så lätt att jag ammar honom och att han sedan somnar i min famn och att jag blir “fast” så nu har jag infört ”egen tid” från och med idag. 

Ni som har barn hur gör ni? Känner ni behovet av att få egen tid och hur löser ni det med er partner?

Att lösa situationen

2Kommentarer

Herregud vad händer med tiden, den flyger verkligen förbi! Inser att jag inte hunnit med att uppdatera på nästan en vecka men det har varit fullt upp med vår lille skrutt som Jakob skämtsamt brukar säga är familjens boss och det stämmer verkligen. Har så många inlägg som jag vill hinna skriva som bl.a. min förlossningsberättelse, om ni fortfarande tycker att det vore kul att läsa, och visa er min fantastiskt vackra push present!

kDmnyvFcSr+djNxsrUWtEA_thumb_36ed

Lugnet före stormen, läs lunchen, hemma hos Sanna. Elton sov som en stock…

Idag har bossen Elton utsatt mamma för en rad olika situationer som jag helt enkelt behövt lösa utan att kunna använda några livlinor. Idag har jag och Elton äntligen träffat en av mina bästa vänner Sanna och hennes dotter Livia. Vi har haft så otroligt oflyt och behövt ställa in våra tidigare dater då jag blev magsjuk och vi fått åka med Elton till akuten.

Hur som helst så tog jag bilen till Sanna och vi hann precis åka ut på Tranebergsbron när Elton tappade nappen och satte igång och tokvråla i bilen. Inte blev det bättre när vi kom ut på Essingeleden och det var bara att hålla huvudet kallt men det är få saker som är så stressande som när ett barn tokvrålar tycker jag. När vi var i höjd med Årsta kunde jag svänga av och ge Elton hans napp och då blev det en nöjd och glad kille igen. Elton brukade tidigare älska att åka bil och somnande snabbt, som med vagnen, men varken bilen eller vagnen är en hit just nu och jag undrar när det ska vända. Det gäller verkligen att hålla lugnet när man kör bil med en plutt som vrålar och det som funkar för mig är att sjunga, idag var det Mariah Carey och kanske var det därför Elton skrek när mamma inte riktigt prickade de höga tonerna…

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_36f2

… tills det var dags för mig att ta första tuggan av Sannas supergröt!

Jag sattes rejält på prov när vi var på väg hem för precis när jag skulle sätta fast babyskyddet i bilen ser jag att det börjar forsa diarré ur blöjan vid ljumskarna. Alltså paniken! Dels för stackars Eltons skull, dels för att jag inser att det är en stor risk att det kommer bli diarré i hela babyskyddet (antar att det går att tvätta?) och dels för att jag står mitt i ett villakvarter där jag parkerat och inte har någon bra plats att byta blöja på. Så snabbt som blixten lyfte jag upp Elton, öppnade bagaget där jag hittade en filt som jag snabbt lade ut på en gräsplätt, upp med skötbädden och av med det snuskiga blöjan och lade dit en ny för att undvika att skötbädden skulle bli fylld med äckelpäckel. Pjuh! Förpackningen med tvättservetterna var i stort sett slut så fick verkligen vara taktisk för att lösa situationen. Till råga på allt verkligen vrålade Elton, tänk gallskrikets gallskrik, och inte ville han ha nappen heller. Så jag fick agera snabbt som tusan för alls, min, Eltons och grannskapets, skull för att sedan sitta på trottoaren och amma och trösta. Herrejösses vilken pärs men jag fixade det! Sådana här gånger försöker jag fokusera på hur imponerad jag blir av mig själv som löser dessa situationer som jag inte är särskilt van vid ännu för att vända kaoset till det positiva. Elton satt sedan nöjd, nästan, hela vägen hem och jag körade till fröken Carey och kände mig nästintill oövervinnelig.

Operationen

0

Igår var det dags för min operation, konisering, kring de kraftiga cellförändringarna som jag kämpar med eller snarare emot. Jag har fått så många frågor om vad en konisering innebär och hur det gick så här kommer lite svar på era frågor.

Jag hade fått tid igår kl. 12 på KS Huddinges dagkirurgi och som det brukar bli blev det även denna gång en försening innan det blev min tur. Tycker alltid att det är så jobbigt att sitta nervös i ett väntrum när det drar ut på tiden, väl på plats vill jag alltid få saker och ting gjorda även om det här dessutom skulle innebära en narkos. Jag passade på att amma Elton då jag fått höra att jag inte skulle få amma honom på sex timmar efter narkosen. Jag hade pumpat ut bröstmjölk och sedan hade vi laddat med hans ersättning.

GpljpsX7T3y6u+GDnx82ZQ_thumb_36e2

Under tiden innan operationen fick vi tre helt olika svar vad som gällde med amning efter narkosen. Ett bud var att det gick att amma direkt efter för att medlet som gör att jag sövs lämnar kroppen så snabbt, någon sa att vi skulle vänta sex timmar och ett tredje bud var att pumpa ur brösten en gång efter operationen och sedan slänga det för att sedan amma som vanligt. Inte lätt när tre personer på samma avdelning säger helt olika…

VkpJw0adQSmagaUK6V+TOQ_thumb_36df

När det väl var min tur fick jag en sjukhusoutfit att byta om till, visst ser jag nästan ut att jobba inom vården. Efter ombytet väntade ett samtal med en gynekolog som beskrev ingreppet och varför. Hon berättade att de skulle ta en ”slice” av nedersta delen av livmodertappen som sedan kommer skickas på analys. Hon berättade att man genom analysen kommer kunna se om cellförändringarna gått tillbaka eller om det har utvecklats mot att bli cancer. Det sista var jag inte riktigt beredd på… senaste biopsin visade ju att det inte hade utvecklats till cancer men kan det ha gjort det nu? Satt med Elton i famnen när hon berättade detta och även om hon sa att det var väldigt ovanligt så började tårarna rinna. Bara tanken på att inte finns med under Eltons uppväxt nej det får inte vara så. Hon berättade att resultatet skulle komma inom 4-8 veckor antingen per brev eller att hon skulle ringa mig. Återigen denna väntan.

WMi66APvTFaAJepYI+A2bA_thumb_36e0

Sedan var dags för mig att få kliva in i den sal som även skulle vara uppvaket. Där fick jag en säng och ett band med mitt namn och personnummer. Jag rullades sedan in i samma operationssal som där de utförde senaste biopsin. Även denna gång flyttades jag över till en värmebädd och mina fötter och ben spändes fast i något som jag även denna gång tyckte såg ut som hockeymålvaktsskydd. Antar att de spänner fast benen så att man inte ska rycka till när de utför ingreppet men det gör ju inte direkt att man känner sig mer avslappnad.

Sedan fick jag ett lugnande medel insprutat i armen och fick andas genom en mask och sedan var jag helt borta. Vaknade efter cirka en timme på uppvaket och det kändes som att jag sovit ett helt dygn. Hej småbarnsförälder liksom! De berättade att det hade blött rätt mycket och att de stoppat blödningen med några tussar som skulle komma ut av sig själv framöver. Jag insåg då att de försett mig med de härliga trosorna och jättebindan som man bar efter förlossningen, tillbaka på ruta ett typ. De berättade även att de inte kunnat ta så stor bit som de tänkt för att min livmodertapp var så kort. När jag fick den här informationen hade jag precis vaknat till och var rätt snurrig så jag kom mig inte för att fråga vad riskerna är, har de ändå kunnat ta en tillräckligt stor bit? Finns risken att man inte fick med allt ”sjukt”? Att få sådan viktig information på uppvaket var kanske ingen höjdare.

Efter narkosen fick jag äntligen äta men de hade inget utan mjölkprotein så jag fick nöja mig med en kopp svart kaffe och lite lingonsaft, det smakade ändå gudomligt. Även om jag bara hade varit borta från Elton en liten stund var det så underbart att hålla om honom igen. Han hade varit jätteduktig och druckit ersättning. Jakob hade även fått tips från en av sjuksköterskorna om ett supergrepp som hon visade honom hur han skulle hålla. Elton var så nöjd, får visa er småbarnsföräldrar det sen! Trots alla olika bud valde vi att pumpa ur vid två tillfällen, en gång direkt efter narkosen och sedan en gång hemma. När det hade gått sex timmar ammade jag Elton för första gången och gissa vem som var hungrig och glad.

pCPEFReSRrGQKEx3NCtVYQ_thumb_36e3

My dream team

Efter att jag hade fått sitta ner en stund var det dags att åka hem. Det är något speciellt att få lämna ett sjukhus, helt underbart! Sjukhus påminner mig så mycket om när min mamma var sjuk i cancer och alla vändor dit innan hon fick vårdas i hemmet på slutet. Usch blir alldeles tårögd när jag tänker tillbaka på allt som var och som vi brottats med i familjen. Ibland känns det som att jag inte riktigt bearbetat det…

198vKN7%TRqYOL%Bkffe1A_thumb_36e4

Väl tillbaka hemma svängde vi förbi vårt lokala sushihak och beställde hem middag. Sushin var inte tillräcklig så åt både yoghurt och rostade mackor efteråt, var så sanslöst hungrig.

Idag har jag mått bra och inte alls blött särskilt mycket så jag och min granne Linn har varit ute på barnvagnspromenad i solen. Hoppas verkligen att blödningarna avstannar helt så fort som möjligt för jag har badförbud upp till en vecka efter sista blödningen och jag är så sugen på att slänga mig ner i vattnet. Tusen tack för all stöttning igår, ni är bäst!

Operation, narkos och fasta

5Kommentarer

Pjuh tiden har rusat fram här så jag har knappt hängt med själv och än mindre hunnit berätta för er att imorgon är det dags för min operation. Ni kommer säkert ihåg att jag berättade HÄR under ett känslosamt inlägg hur de upptäckte att jag hade kraftiga cellförändringar under graviditeten. Imorgon är det dags för operation under narkos och det är blandade känslor inför morgondagen.

sjukhus

Från kaosdagen på KS Huddinge i januari

Det känns skönt att det äntligen ska bli av samtidigt som det påminner om det jobbiga som var under graviditeten och att ett ingrepp under narkos ändå känns som en stor grej. Jag kommer behöva fasta och hoppas verkligen att allt går smidigare än förra gången, kommer ni ihåg hur jag fastade vansinnigt länge för att sedan bli hemskicka från KS efter 12 timmar på sjukhuset utan ingrepp och hur jag fick komma tillbaka och göra allt igen några dagar senare. Då var oron stor för att jag hade Elton i magen och det fanns hela tiden en tanke och risk att han eventuellt skulle behöva plockas ut tidigare och att förlossningen skulle råka sätta igång. Riktigt tidigt när hela cellförändringsproblematiken uppdagades pratades det även om att han eventuellt skulle behöva plocka ut så tidigt att han kanske inte skulle kunna ha gått att räddas. Herregud så tufft det var och så dåligt jag mådde, så även om det känns jobbigt att genomlida detta nu så är jag bara så otroligt lycklig att hela graviditeten fick fortlöpa och att han äntligen finns hos oss. 

Jag får inte amma Elton de närmaste sex timmarna efter narkosen så det är tur att han är van vid ersättningen som vi kompletterar med ibland. Jag pumpade även ut en del bröstmjölk igår och ska köra en vända till ikväll. Det är konstigt att det inte kommer mer mjölk när jag pumpar, har hyrt en elektrisk bröstpump på Apotektet, för när jag handpumpar med bara händerna efteråt när det inte kommer mer mjölk med den elektriska pumpen så finns det så mycket kvar. Men det är lite trixigt att handpumpa tycker jag… men på amningsmottagningen berättade de att det helt enkelt inte funkar för alla bröst att pumpa. Skumt. Hur som helst, operationen är vid lunchtid imorgon så håll tummarna för att allt ska gå bra. Kramar.