Ett sista farväl

5Kommentarer

Hej… okej nu ska jag ta ett djupt andetag. Förra veckan fanns ingen ork eller energi att titta in här, tårarna rann och jag bet ihop så gott jag kunde för att orka jobba och ladda mentalt inför i fredags då vi begravde min älskade mamma. Jag var så enormt nervös inför mammas begravning, ett sista farväl som jag inte ville ta. Vill ju att hon ska leva, att allt bara ska vara en mardröm som vi snart ska vakna ur. Men så är det inte. 

thumb_IMG_9145_1024

Fredagen blev en otroligt vacker dag, fylld med både tårar, skratt, tomhet men framför allt kärlek. Allt på en och samma gång. Begravningen skedde i kretsen av den närmaste familjen och vi hade kommit överens om att den skulle ske med ljus klädsel och med ljusa blommor. Precis som jag tror att min mamma hade önskat. Även om sorgen är obeskrivligt stor är jag så glad att nu kunna ha en grav, en plats att gå till för att prata med mamma. På så vis kommer jag hem även till henne när jag åker upp till Skellefteå.

IMG_8760

Saknar dig världens finaste mamma <3

 

 

5 Kommentarer
  • Eva
    juli 12, 2016

    Hoppas att det blir ett ljust minne , förstår att det är tungt . Nu får du andas djupt och ta sats mot nästa ljusa minne – ditt bröllopp ❣

    • Ida
      juli 12, 2016

      Tack fina du <3

  • Sofia
    juli 13, 2016

    Hade vår minnesceremoni/begravning för mamma förra veckan. Slås mycket av att nu är det som slut på mamma-grejerna, att det inte kommer vara något mer som så tydligt relaterar till henne. Sorgligt som fan men även lättnad i att nu är det avklarat, nu börjar något nytt där mamma kommer finnas med men i form av varma minne. Inte längre i form av sjukhusvistelser, vård eller begravningsfix.

    Har dock en bestämd känsla av att jag fortfarande är för avtrubbad och att den stora saknaden ligger framför mig.

    Så bra att du har vänner och ett härligt bröllop och ledighet framför dig. Livet rullar ju på, och det fina finns ju kvar på tusen flera sätt. Varm kram

    • Ida
      juli 13, 2016

      Hej Sofia,
      Känner precis som dig, i vartenda ord. Plötsligt tog allt bara slut. En tomhet som jag antar alltid kommer finnas kvar men som förhoppningsvis blir något lättare. Men det har under så lång tid varit saker att fixa; läkarkontakter, hemsjukvård och nu är det bara tomt. Försöker tänka och fokusera på att mamma inte längre behöver lida, att hon fått frid men jag vet ju att hon ville vara kvar hos oss och det är så förbannat tomt utan henne. Tänkte senast idag att jag skulle ringa henne, och klumpen i magen när jag nästa sekund kom in i verkligheten att det inte går. Den känslan är hemsk.

      Alla kramar i hela världen till dig, Ida

  • Sofia
    juli 13, 2016

    <3 <3 <3

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *