Försöker hitta julstämningen, matvägran och 36 dagar på gatan

9Kommentarer

Imorgon är det tredje advent och aldrig tidigare har jag haft så lite julstämning eller legat efter så i pynt och julfix som i år. Istället för att jag ska ge mig själv dåligt samvete så får jag inte glömma bort att den här julen är annorlunda mot alla jular som någonsin varit. I år har vi en liten kille som inte börjar vara så liten längre, tiden rusar verkligen förbi nu och jag hinner ingenting om dagarna. Eltons serviceklocka ringer liksom konstant nu mer än någonsin, och sedan blir han så ledsen så fort man försvinner ur hans blickfång. Som vanligt så sitter vi ihop, Kling och Klang Elton och Ida. Dessutom har vi en stundande flytt om mindre än en månad så det rensas och packas här hemma, sa jag förresten att vi är tio personer som ska fira jul hemma hos oss? Nu börjar det bli svettigt!

Lånat den här mysiga pekboken om julen på biblioteket.

Jag kan lätt stressa upp mig för saker när det blir för mycket, jag målar ofta upp en bild i huvudet om hur det ska vara och blir frustrerad när jag inser att jag inte kommer kunna leva upp till målbilden. I år har jag verkligen försökt tänka att det är ”good enough” som gäller. Det har varit extra tufft nu här hemma med sjukstuga, matförgiftningen som jag först trodde att det var var nog snarare magsjuka för Jakob trillade också dit. All extra tid som vi hade tänkt nyttja att rensa på vinden sket sig bokstavligt talat, usch förlåt men jag kunde inte hålla mig. Ha ha nu kom ett omedvetet skämt till. Skyller på pappa och min uppväxt med Staffan och Bengt för ordvitsarna. Vi kan sammanfatta det med att vi ligger efter.

Fullt ös här hemma men en suddig bild är bättre än ingen eller hur? Äntligen har jag hittat en bra vintermössa till Elton som sitter åt med kardborre, det här med att knyta blir aldrig bra.

Idag hade jag en stund då jag var så frustrerad och irriterad över en massa onödiga saker. Skämdes själv över hur jag tänkte för jag är väldigt lyckligt lottad, det har jag alltid varit men efter att ha börjat se dokumentären ”36 dagar på gatan” så inser man hur små ens problem är mot andras. Om ni inte har börjat se den så tycker jag verkligen att ni ska göra det. Fotografen Christoffer Hjalmarsson lämnar sin trygghet och prova att leva på gatan under 36 dagar och under dokumentären får man följa människorna som han möter som lever hemlösa i Stockholm. Frös på vinden när jag rensade fast jag hade ullkläder, mössa och halsduk. Då tänkte jag hur förbannat kallt det måste vara att sova ute. Tacksamheten rann över mig.

Jag blir så lycklig av julkort! Hur härlig är min pappa som klippte in en skoter på bilden ha ha åh pappa är bara bäst och världens bästa morfar till Elton.

Har förresten ett problem som jag tänkte att ni kloka föräldrar kanske kan hjälpa oss med. Elton har de senaste fyra dagarna mer eller mindre helt matvägrat. Från att ha varit världens gladaste kille i maten så kniper han bara ihop munnen när det vankas mat. Gröt går bra och fruktpuré också så tror inte att det handlar om magknip eller så. Vi har testat alla hans favoriträtter men han vill inte äta någonting alls vilket gjort mig lite stressad. Försöker med alla trix jag bara kan komma på vid matbordet men inget verkar funka. HJÄLP! Det är dock inget fel på energin, han är vild som vanligt och jag brukar tänka på vad vår barnläkare brukar säga om allmäntillståndet så det gör mig lugnare. Men det är ju viktigt att han får i sig riktig mat. Så alla tips tas tacksamt emot!

Gett mig på att knyta röda band rund ljusstakarna här hemma, ett snabbt och enkelt sätt att få lite julstämning.

Nu ska jag krypa upp i soffan hos Jakob. Han har räddat familjens Lindströms klassiska ljusstake som jag trodde hade gjort sitt men nu lyser den så fint i vårt fönster igen. Imorgon ska vi köpa gran och beställa golvet, vi… eller jag har äntligen bestämt mig så nu gäller det bara att Jakob ger klartecken. Blir nog en bra tredje advent trots allt!

9 Kommentarer
  • Helen
    december 15, 2018

    Mitt första barn matvägrade i samband med nästan alla tänder. Mitt andra barn som är precis åtta månader och väldigt matfriskt barn matvägrade förra veckan och var dålig i magen, denna veckan verkar det klia i tänderna. Vi har ännu inte känt något, men hon vill inte att vi ska känna, så vi väntar bara på att en tand ska sticka upp . Hoppas allt löser sig snabbt .

  • Linda
    december 15, 2018

    Kan det vara tänder på gång? Min kusins son åt typ ingenting på en vecka och poff så hade han två tänder.. Om inte så är det is i magen som gäller. Elton är frisk och kry och om ni visar er stress i matsituationen så kommer han märka det direkt.. Har en dotter med ätovilja och hon får all mat genom en sond så jag vet verkligen hur frustrerande det är när maten inte funkar. Kämpa på!

  • Malin
    december 15, 2018

    Åh, har samma problem med vår kille som är i samma ålder som Elton, så frustrerande! Men upplever att det går bättre om han får plocka själv med maten. Mycket kladd, men något gladare bebis åtminstone

  • N
    december 15, 2018

    Har ni testat plockbitar? Min dotter som är jämngammal med Elton matvägrade helt plötsligt men sen fick hon plocka själv och det fick upp matlusten igen efter ett tag.

    • Sofia
      december 16, 2018

      Tänkte precis samma! Testa ge honom egna bitar/stavar att plocka i sig o se om det blir bättre. Mitt bästa tips är nog ändå att inte ”tvinga” på honom mat då det kan ge motsatt effekt

  • Eva
    december 15, 2018

    Han äter när han blir hungrig inget barn behöver svälta. Han testar er helt enkelt. Ha inte så mkt krav på dig det blir jul även om du inte gjort alla måsten…njut tiden o stunden. Julkramar

  • Sandra
    december 15, 2018

    Min dotter på 14 månader har alltid tjorvat mer eller mindre med maten. Mina bästa tips är stt låta dom ha en majskrok/rån eller liknande i handen som dom samtidigt från äta av. Låta hon ha en egen sked samtidigt som man matar med en annan. Har varit så himla nojig över det här med hennes mat men har nu insett att dom äter när dom blir hungrig och sålänge dom är pigg så ska det inte vara någon fara. Hoppas det löser sig för er snart!

  • Julia
    december 16, 2018

    Min son har varit väldigt bestämd kring maten sedan start. På hans villkor annars får det vara enligt honom och han är nu 11 månader och oftast går matningen bra. Hungrig är ju a och o. Har ni provat efter en liten stund att ge igen? Hur är det med välling, ersättning och vatten? Händer nr 2 som vanligt eller är det annorlunda? Säger som dom ovan, tänder kan ställa till det ordentligt. Prova med att ge honom något att plocka medans ni försöker mata. Ärtor, majs, macaroner, små bitar med bröd och smör eller leverpastej.. Hoppas hoppas ni får till det❤ Förstår verkligen känslan och vad ni går igenom ❤

  • Therése
    december 17, 2018

    Finaste Ida! Det där med att räcka till och vara good enough. Kommer man någonsin att vara där? Jag hoppas det, för det är väl då man njuter av livet.
    När jag hade fått min stroke så träffade jag en fantastisk terapeut. Till en början pratade vi bara om vad som drabbade mig, men det tog inte lång tid innan vi kom in på livet och vad som är viktigt. Det absolut viktigaste som han lärde mig var två saker:
    1. Ordet måste var i hans värld en svordom. För just det ordet skapar negativ stress. Så istället för att ”jag måste få fram adventssljusstaken” så använder man ”om jag får fram adventssljusstaken….så blir det mysigt”, men genom att säga den meningen så inser man att det inte är ett måste. Och genast lättar det lite i hjärtat. På riktigt, om det är någonting jag pratar om med nära och kära är det att försöka ersätta måste med ”om jag XXX så kommer YYY”.

    2. Oro är ok, men ge oron en begränsad tid. T.ex. nu kommer jag känna oro för mötet nästa vecka. Ok, så lägger man sig ner (eller vad man vill) och för mig har det fungerat bäst att prata högt för mig själv. Jaha, vad är jag orolig för och sedan diskuterar jag med mig själv. Och ser är det någonting som jag kan svara på nu/ta reda på svaret nu för att inte vara orolig? Efter ett litet tag känns det alltid bättre och jag kan släppa det.

    Hehe nu kändes det som att jag blev en terapeut här och det var inte meningen, men bara att det här är två verktyg som jag tar till och som verkligen fungerat för mig.

    Och herregud, 36 dagar på gatan, så otroligt viktigt, men jag klarar inte av att se det. Mitt hjärta klarar inte det. Det finns en fantastisk kvinna ”tunnelbanenettan” på Instagram som startat den ”Vid din sida” som hjälper äldre hemlösa. Hett tips där det man ger (jag har t.ex. gett julklappar) verkligen går direkt till de behövande.

    Angående maten så har du fått fina tips och som jag skrev på insta om ”plockmat” och om Elton bara gillar typ avokado just nu, låt det vara så även om jag verkligen fattar att det är asjobbigt. Man är ju liksom barnets enda livhake och att få i dem mat är ju ens typ viktigaste uppgift, tätt följt av kärlek (ja, för utan mat dör man liksom, så hur sjukt det än låter så kommer det före kärlek).

    Yes, men nu ska jag sluta babbla och bara ge en boost för den glädjespridare du är! Blir alltid så glad av din Instagram och blir alltid så berörd av dina inlägg på bloggen. Och framförallt så inspirerar du mig till att få in mer glitter i vardagen, du är en stjärna Ida!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *