Hur överlever man årsdagarna, utreda magsmärtor, glittrande skor och en eftermiddag att minnas

En spretigare rubrik än ovan är svår att slå men lika spretig som texten är var även den här tisdagen. Den började egentligen på topp då jag fick äta frukost med en av mina absolut äldsta vänner Emelie eller det behöver kanske förtydligas att det inte är Emelie som är gammal, ehhh vi är lika unga, men jag menar att hon är en av de vänner som jag har haft längst i livet. Emelie var nere i Stockholm på jobb och sov till vår stora glädje en natt hos oss. Elton har vägrat att släppa taget om bilarna som han fick i present av Emelie och en låg till och med innanför pyjamasen när han vaknade imorse. Två av dem fick även följa med till förskola idag och han hade stolt visat upp dem för sina kompisar. 

Hur som helst så efter att jag hade skjutsat Emelie till tunnelbanan så åkte jag och tog prover på vårdcentralen. Jag har haft väldigt kraftiga magsmärtor en tid och de kommer och går. Efter nyår var det så jobbigt att jag knappt kunde jobba och  det kunde kännas som knivhugg i magen väldigt oregelbundet under dagen. Jag har en rad olika undersökningar som man håller på med och även om det är jobbigt är det skönt att förhoppningsvis snart få veta vad det är för fel.

När jag kom till jobbet gled jag ner i mina nya glitterskor, en tisdag blir inte roligare än vad man gör den tänker jag. Ett par skor som glittrar i guld, svart och silver skulle kanske kunna anses lite extrema som jobbskor men jag tycker att allt handlar om hur man stylar dem. Om jag hade burit dem till en paljettklänning så ja det hade inte funkat men till jeans och vitskjorta med en tröja ovanpå så tycker jag själv att det var en klockren outfit. Mina kollegor reagerar faktiskt oftare om jag inte glittrar så idag tyckte de nog att det var skönt att allt var i sin ordning. På jobbet började jag och en kollega prata om hur man hanterar en årsdag efter att en förälder har gått bort. Det blev ett oväntat samtal men väldigt fint. För mig har årsdagarna mest varit en kamp om överlevnad och att ta mig förbi dem. Tuffa och overkliga. När mamma har fyllt år har jag köpt bakelse och blommor för att ändå få fira hennes födelsedag men usch det är också väldigt tufft. Födelsedagen känns enklare att veta vad jag ska göra av den om ni förstår medan årsdagen blir så konstig. Det är ett datum då allt brast samtidigt som mamma äntligen fick ro och så även vi i en kamp som ingen av oss kunde vinna. Det var längesedan jag skrev om mamma och det märks för nu börjar tårarna rinna längs kinderna. Fan fan FAN vad jag saknar henne. Det är så orättvis att hon inte fick leva längre, att hon aldrig hann se mig bära brudklänningen som hon var med och valde, att hon aldrig fick se mig gravid som hon önskade och det mest ofattbara att hon aldrig fick träffa Elton. När jag skriver så är det kanske mest fan fan FAN att jag aldrig fick ha henne vid min sida vid dessa tillfällen när jag behövde stöd, kärlek och ville dela de mest överväldiga stunderna med en av personerna som betytt allra mest för mig. Det blir verkligen en både och känsla att jag både är så ledsen för vad mamma inte fick se och för vad jag inte fick dela med henne.

Idag stängde Eltons förskola tidigare så jag hämtade honom redan strax efter klockan tre. Det var en helt fantastisk stund som vi hade tillsammans vid badstranden bredvid oss. Vi satt och tittade på ankorna och Elton kunde inte sluta skratta när de dök ner under vattnet och viftade på fötterna. Åh då tänkte jag på mamma och hur det var när hon var hemma med oss när vi var små och på alla minnen som vi faktiskt hann dela. Det är ibland lätt när jag är arg eller ledsen för hur det blev att jag glömmer att tänka på allt det fina som vi fick tillsammans. Jag vill bli bättre på att vara här och nu när jag är med Elton, vill insupa varenda sekund med honom och bara stanna tiden. Idag var en sådan eftermiddag som jag för alltid kommer bära med i mitt hjärta. Kärleken är.

Berätta vad du tycker

E-postadressen publiceras inte.

2 Comments
  • Louise
    februari 19, 2020

    Det gör ont i hela mig när jag läser om din stora saknad och sorgen att inte fått dela dessa stunder med din älskade mamma.. du beskriver det ändå så himla bra och att tillåta sig själv att känna sig arg/ledsen/besviken över det är nog det som gör det lättare att hantera på ngt vis.. din mamma finns med er i allt ni gör,det är jag säker på! Du är världens finaste mamma till din Elton,bilder säger ibland mer än ord och det måste du ändå ha ärvt mkt av din mamma..ett stort hjärta och en positiv inställning! Att er son är nummer ETT alltid! ❤️ Fortsätt skina och glittra! ❤️

    • Ida
      februari 23, 2020

      Åh blir alldeles varm av din kommentar, TACK <3. Jag inser att det finns mycket mamma i mig som jag vill dela med mig av till Elton och jag pratar ofta om henne. Det är en sorg som jag alltid kommer bära med mig, de stunder i livet som vi inte fick dela men vill att minnena ska överglänsa saknaden men ibland går hjärtat i tu helt enkelt och då är det tufft. Stort tack för att du följer och peppar <3 Kram Ida

Previous
Träningsbingo!