Jag kan ju inte dö nu

38Kommentarer

När vi skulle skriva in oss hos barnmorskan var vi i vecka 8, lite nervösa men så glada och lyckliga! Vår barnmorska frågade när jag hade tagit mitt senaste cellprov och jag kom på att det snart gått tre år sedan sist och att jag borde bli kallad när som helst. Barnmorskan passade på att ta ett cellprov då de vill ta dem så tidigt som möjligt om man är gravid vilket jag tyckte var väldigt smidigt att få göra bort. Tiden och veckorna gick och nästan nio veckor senare när jag skulle gå till jobbet låg ett brev adresserat från Karolinska sjukhuset i Huddinge utanför dörren – du har cellförändringar.

I brev framgick det att en kompletterande undersökning var tvungen att göras för att se om vidare utredning var nödvändig. Det stod att man hittat cellförändringar hos mig och att vissa cellförändringar läker ut av sig själva och andra behöver behandlas för att förhindra att de utvecklas till cancer. Cancer. Det värsta ordet jag vet i hela världen. Ordet, sjukdomen, som tog min mammas liv och förändrade allt. Ordet, sjukdomen som får mig att stelna till, vråla inombords och bryta ihop fullständigt.

I brevet stod det att jag skulle kontakta dem för en tid, bara där var jag frustrerad. Ge mig en tid nu! Jag åkte till jobbet så tidigt att Jakob fortfarande låg och sov så jag minns att jag i all förvirring tänkte att jag inte ville störa honom så jag satte mig på tunnelbanan och grät på väg till jobbet istället.
Jag hade turen att få en tid redan samma veckan på KS i Huddinge och försökte tänka positivt även om ordet cancer ekade i bakhuvudet varje dag tills det var dags för undersökningen. Ordet har fortsatt eka efter det också, tro mig. När vi kom dit berättade läkaren att man sett en höggradig cellförändring utifrån cellprovet och att de dels ville ta ett nytt cellprov men även en biopsi, vävnadsprov, för att skicka den på analys. Undersökningen var rätt smärtsam och jag fick veta att man helst vill göra sådana undersökningar och provtagningar så tidigt som möjligt under graviditeten då man som kvinna blir mer smärtkänslig i underlivet, mer blodfylld och att livmodertappen kan ändra riktning under graviditeten.
Det gick ändå hyfsat bra att genomföra undersökningen och provtagningen men när vi kom ut från sjukhuset bröt jag ihop fullständigt i bilen. Jag grät hysteriskt, fick svårt att andas och satt med spypåsen framför mig. Det enda jag tänkte var att nu kommer jag dö. Jag kan ju inte dö nu. Helt plötsligt blev livet i magen så otroligt viktigt, mitt allt och jag kunde inte överge det nu. Läkaren påtalade att det viktigaste om man hittade att det redan lett till cancer var att rädda mamman primärt. Jag kände helt tvärtom. Rädda mitt barn.
Två veckor gick innan mitt ”fall” hade tagits upp på en läkarkonferens och sedan fick jag vänta ytterligare två veckor på att ytterligare ett läkarteam skulle titta på det. De kom fram till att cellförändringarna var höggradiga och att jag skulle ställa in mig på en operation cirka sex veckor efter vår förlossningen. När de senare berättade att det inte lett till cancer utifrån vad de kunde se kände jag mig så lättad. Cellförändringarna i sig kändes nu inte så farliga utan jag kände mig så tacksam för sjukvården och för beskedet. De berättade att de dock ville följa upp mig i gravidvecka 28 för att se att det inte skett ytterligare någon förändring.
Så kom julaftonsveckan och den 21 december var det återigen dags för att åka till KS i Huddinge. Den här gången var undersökningen så obeskrivligt smärtsam. Redan när de skulle föra in undersökningsinstrumenten kände jag en fasansfull smärta. Cellprovet gick att ta men när de skulle försöka genomföra biopsin så skrek jag och grät så hårt att de fick avbryta. Jag var helt förstörd. Min livmordertapp hade även flyttat sig bakåt vilket gjorde att den var svår att komma åt. De sprutar även in en lösning, ättikslösning och jodlösning, som svider i sig så det var helt omöjligt för mig att genomföra biopsin. Läkaren valde att skicka in cellprovet och skulle sedan återkomma efter cirka tre veckor. De tre veckorna hade passerat i onsdags. Då fick jag veta att cellprovet visade ett ännu sämre resultat den här gången, cellförändringarna bedömdes nu som avancerade och läkaren ville att en ny biopsi skulle tas nu under narkos och lokalbedövning, De vill att detta ska ske så fort som möjligt för att se den nya statusen för cellförändringarna. De ville förbereda oss på att det kan bli aktuellt att operera snarast och att de då kommer vilja ta ut barnet först. I onsdags kände jag mig helt tom på nytt. Ska vår älskade busungen behöva komma ut tidigare än vad den är tänkt och förberedd på? Hur kommer den må? Kommer det bli en kejsarsnitt istället? Kommer vi vara kvar på sjukhuset länge? Kommer jag att dö nu?
Tusen frågor, tankar, känslor. Sorg, ilska, rädsla och en kämparglöd som dock blir väldigt trött och svag ibland. Fan. Fan.Fan. Jag har fått må så otroligt bra under min graviditet i övrigt, inte mått illa, inte haft ont, varit trött men det hade jag liksom räknat med. Tanken att genomföra en förlossning har varit stor och skrämmande nog, det är där jag vill ha mitt fokus och inte på ordet cancer.  Fuck cancer. På KS i Huddinge står jag nu på en väntelista men är prioriterad. De har bett mig att vara stand by om de får ett återbud så hoppas på en tid så fort som möjligt. Har alltid varit lite otålig av mig och den här väntan som nu pågått från första cellprovet som togs i augusti tills nu känns olidlig. Jag försöker tänka positivt att varje dag som går är bra för Larven, Larven är vårt smeknamn på busen i discokulan. När vi tittade på bilder hur ett foster såg ut i sina tidiga veckor tyckte vi att det såg ut som en larv och Larven är nu vårt allt. Håll tummar och tår för oss för bakom glittret och leendet finns en både trött och rädd kvinna som bara vill få hålla om sitt barn och bli mamma.

38 Kommentarer
  • Karin
    januari 14, 2018

    Stor kram på dig Ida! Vet inte vad jag ska skriva, finns inga ord. Kram kram

    • Ida
      januari 17, 2018

      Tack älskade vän <3 Puss, Ida

  • Maya Ekk Boberg
    januari 14, 2018

    Åh Ida! Så ledsen att du ska behöva oroa dig för detta och framförallt under graviditeten som kan vara påfrestande som den är!! Håller tummar och tår för dig och Larven! Vi måste styra upp en kommande babydate med Larven och min Sneaky som nu är i v 21! KRAM

    • Ida
      januari 17, 2018

      Men åh what är du gravid! Helt missat ju! Åh det är klart att vi ska göra <3. Stort grattis och stor kram, Ida

  • Debbie
    januari 14, 2018

    Men fy alltså, så ledsen jag blir för din och er skull! Det här livet kan verkligen vara så otroligt orättvist. Det som ska vara den mest spännande tiden blir kantad av oro. Åh, fina Ida. Har själv min kamp med min Chrons som inte vill samarbeta alla dagar under min graviditet och jag vet bara hur orolig och ledsen jag kan känna mig vissa dagar. Detta är ju dock på en helt annan nivå så jag kan bara föreställa mig hur du känner. Skickar en stor kram och massa kärlek till dig. Du fixar det här, du är som en strålande sol på Instagram och jag misstänker även IRL. Kämpa för allt du förtjänar, du har rätt till att vara mamma till ditt underbara barn och leva ditt liv! <3 Jag hejar stort på dig!!

    • Ida
      januari 17, 2018

      Åh tack fina du för pepp och stöd! <3 Hoppas att din chrons kan landa lite nu snart så du får njuta av din tid som gravid. Ser framemot att följa den på insta och förhoppningsvis kan vi få till en härlig myspromenad och fika med våra skatter sen! Stor kram, Ida

  • Andrea
    januari 14, 2018

    Stor kram! Håller alla tummar och tår för er! Är själv gravid och bara ett par veckor kvar till BF, känslorna är ju överallt och man vill bara att allt ska gå bra <3 Du är en stor inspiration för mig, jag hejar på dig!!

    • Ida
      januari 17, 2018

      Men åh tack snälla! Att få höra att man inspirerar är bland den finaste komplimang man kan få tycker jag, så stort tack! Håller tummarna för en fantastisk förlossning för dig och att vi snart får bebismysa med varsin liten skatt. Kram Ida

  • Jessica
    januari 14, 2018

    Åh, Ida.. jag blir så ledsen av att läsa det du måste gå igenom. Jag har liknande upplevelser från när jag väntade W och opererades knappt 6 v efter förlossningen. Jag vill bara ge dig en stor kram och säga att allt kommer att bli bra men jag vet själv hur oron tar över det mesta. Hör av dig om du vill/behöver prata. ❤️

    • Ida
      januari 17, 2018

      Åh tack fina Jessica! Det är det som var planen innan, operation sex veckor efter förlossningen tills senaste cellprovet visade ytterligare ett försämrat resultat. Håll tummar och tår! Kramar, Ida

  • Linda
    januari 14, 2018

    Jag finner inga ord. Mer än att jag såklart håller alla tummar och tår jag har för dig och Larven! All kärlek till er ♡

    • Ida
      januari 17, 2018

      Tack snälla! Ditt stöd och kärlek betyder mycket, fortsätt håll både tummar och tår! Kram Ida

  • Sofia
    januari 14, 2018

    Massor med kärlek till er <3 <3 <3

    • Ida
      januari 17, 2018

      <3 Tack fina du, håll tummarna! Kram Ida

  • Lina
    januari 14, 2018

    Styrkekramar! Håller alla tummar för dig och ert lilla knyte. Det måste gå bra!

    • Ida
      januari 17, 2018

      <3 Tack för ditt stöd och kärlek! Ida

  • Therese
    januari 14, 2018

    Håller alla tummar och tår för er och skickar en stor varm kram och massa kärlek❤️❤️

    • Ida
      januari 17, 2018

      <3 Tack för ditt stöd och kärlek! Ida

  • Lotta
    januari 14, 2018

    Du/ni är i mitt hjärta och i mina tankar varje dag älskade vännen! Saga längtar och ser fram emot att få busa med larven om nåt år ❤️

    • Ida
      januari 17, 2018

      Stor kram älskade vän <3 Puss, Ida

  • Anne
    januari 14, 2018

    Ida! När min dotter klev upp i morse var detta inlägg det första hon berättade om. Vi följer dig båda och precis som för dig är cancer ett extra laddat ord. Jag har själv hittat en ny knöl i ett av mina bröst, efter att ha behandlats för bröstcancer sedan 2015. Maktlösheten är värst, att inte veta… när den där känslan ”tänk om” tar över tankeverksamheten totalt. 24/7.

    Jag vill förmedla hopp till dig! Fokusera på att du snart träffar din bebis och att du är i goda händer. <3 STOR KRAM till dig och din man.

    • Ida
      januari 17, 2018

      Men åh tack snälla Anne för ditt stöd, hälsa din dotter med <3. Fy fan rent ut sagt för den jävla helvetes cancern, ber till gudarna att den nya knölen du hittat kan vara en fettknöl, en ofarlig cysta eller vad som. Har själv punkterat en cysta vid bröstet och minns hur orolig jag var innan svaret kom. Kramar i överflöd, Ida

  • Elin
    januari 14, 2018

    Tänker på er och hoppas allt blir bra trots att det måste vara så sjukt jobbigt❤️
    Har läst din blogg ett tag och följt dig på instagram och du verkar vara en underbar person.

    • Ida
      januari 17, 2018

      Men åh tack snälla vad du är söt <3. Det blir en del dalar nu men försöker tänka positivt och se Larven som målbilden <3. Hoppas du hänger kvar på insta och bloggen, stor kram

  • Linda
    januari 14, 2018

    Hej! Förstår att du befinner dig i den värsta situation man kan befinna sig i. Att vara rädd för både sin egen och sitt ofödda barns hälsa. Jag lider med dig och skickar massor med kramar! Gällande cellförändringarna kan jag inte uttala mig om något, men den 20e september fick jag min dotter genom akut kejsarsnitt i v. 28+5. Det är inte lätt att få sitt barn tidigare än tänkt och jag känner ofta att jag gick miste om min graviditet, men Sigrid mår bra och det är det viktigaste! Neonatalvården i Sverige är världsbäst och om ditt barn behöver komma ut tidigt är ni i goda händer ❤ Mina tankar är hos er!

    • Ida
      januari 17, 2018

      Hej Linda <3 Men åh, förstår att det måste ha varit en chock att hon kom så tidigt men vad glad jag blir att höra att hon mår bra och att hon/ ni fick bra vård. Också hört så mycket bra om neonatalvården i Sverige vilket lugnar en del. Stor kram och tack för ditt stöd, Ida

  • Eva
    januari 14, 2018

    Ida! Vad ska man säga mer än att du måste tro på goda krafter och att jag håller alla tummar att allt går bra, många stora kramar! Sen får du inte gå på sådan här grejer själv!

    • Ida
      januari 17, 2018

      Hej fina Eva! Nä, själv går jag aldrig igen efter när jag var på det där gynbesöket på Sophiahemmet och allt bara svartnade i väntrummet. Nu har jag alltid Jakob med mig <3 Stor kram, Ida

  • Catarina
    januari 14, 2018

    Åh jag känner med dig!
    Jag var inte gravid när jag fick mitt provsvar om att jag hade cellförändringar våren 2016. Däremot visste jag att jag ville bli gravid efter den sommaren. När biopsin var gjord och läkaren redan där såg att jag nog var tvungen att operera, först skulle dock graden av förändringarna analyseras, trodde jag att hela världen skulle rasa samman. Min största farhåga att inte kunna få barn trodde jag skulle inträffa. Och jag trodde att jag hade cancer.

    Det gick ca 1,5 vecka och sen ringde läkaren på en söndag och berättade att operation var nödvändig, det var svåra cellförändringar. Dagen efter ringer jag och försöker verkligen lirka ur receptionisten om när det kan finnas operationstid, jag tjatar och frågar massor och tillslut bokar hon in en tid två veckor därefter i april utan att först ha frågat läkaren.

    Operationen gjordes, jag grät på operationsbordet innan jag sövdes, det hela var bara så absurt. Jag vaknade upp, kände ingen smärta, gick hem (japp, inga problem att gå), gjorde en ny provtagning efter sommaren och ingenting hade kommit tillbaka.

    Jag blev gravid i oktober 2016 och nu i oktober var jag och gjorde nytt prov – allt såg bra ut!

    Det kommer gå jättebra för dig och ert lilla mirakel i magen. Cellförändringar är vanligare än man tror och i efterhand när man pratat om det är det nästan var och varannan väninna och väninnas väninna som har opererat sig. De är så duktiga, noggranna och försiktiga vid ingreppet!

    Önskar er all lycka till! <3

    • Ida
      januari 17, 2018

      Åh fina du! Herregud vad jag känner igen mig i dina tankar. Så glad att höra att det sett bra ut för dig på efterkontrollerna. Hur ofta går du på kontroller nu? Ja, man inser när man börjar prata om det att många har drabbats av cellförändringar på olika sätt och det var även därför som jag själv ville skriva om det för att förhoppningsvis hjälpa andra. Stor stor kram och tack för ditt stöd och för att du delade med dig, Ida

      • Catarina Holm
        januari 18, 2018

        Jag fick hem brevet om att allt såg bra ut och där stod det att de skulle kalla mig om tre år, vilket jag kan tycka är lite länge.. det är ju lika långt intervall som alla kallas till.

        Jag kommer nog ringa och boka tid om ett år igen. Att bara topsa skadar ju inte. Stillar hellre tankarna ☺️

        Stort lycka till nu!

        • Ida
          januari 18, 2018

          Åh jag håller med dig! Ovisshet och grubblande är det värsta, bättre att få kolla mer regelbundet och förhoppningsvis få fira oftare att allt ser kalasfint ut! Stor kram, Ida

  • Sandra
    januari 14, 2018

    Oj vad tufft, jag ska verkligen hålla alla tummar och tår för dig! Otroligt skönt att du iaf gått så långt i graviditeten, även om larven helst ska stanna i discokulan så länge som möjligt så brukar bebisarna återhämta sig snabbt även om det blir en del sjukhusvistelse efter som man såklart inte önskar inleda sin bebisbubbla med. Vi fick göra akut kejsarsnitt i v.35 men från och m v.30 så var det hela tiden nära förestående då jag hade havandeskapsförgiftning och låg inlagd med jämna mellanrum. En jobbig känsla när bebisen mådde fint men det var pga min kropp som komplikationerna fanns så Jag förstår din känsla. Jag kände väldogt starkt att jag ville absolut inte ha kejsarsnitt och var så ledsen över att det var det som det blev i slutändan eftersom det innebär att man inte riktigt får den där första mysstunden som man visualiserar när bebisen får vara med pappa och man själv ligger och försöker få igång benen. MEN såhär med lite perspektiv så är det såklart viktigast att alla inblandade mår fint och sjukhusen är fantastiska på att ta hand om både stora och små. (Kan även tillägga efter en vaginal förlossning med nr 2 att det finns för och nackdelar med båda och jag fick väldogt positiv erfarenhet från kejsarsnittet ) Ta upp allt i dina tankar med sjukvården så går det med all säkerhet att hitta lösningar på de allra flesta!

    • Ida
      januari 17, 2018

      Hej fina och åh vad det gör ont i mig att höra att du också hade det komplicerat under den första graviditeten. Jag har också varit inställd på en ”vanlig” vaginal förlossning men man får väl tänka att så länge Larven får komma ut och få det stöd som den eventuellt behöver så kommer allt bli bra. Ibland blir det bara för mycket i huvudet just nu. Stor kram, Ida

  • Theres
    januari 14, 2018

    Fy för att behöva gå igenom det här nu när du bara borde få fokusera på er nya familjemedlem. Det kommer gå bra. En massa kramar till dig!!

    • Ida
      januari 17, 2018

      Tack fina du för din pepp, fortsätt håll tummarna <3. Kram Ida

  • Hanna
    januari 16, 2018

    Fy så orättvist, man är orolig som det räcker som gravid. Hejar på dig & larven, det kommer gå bra! ❤️

    • Ida
      januari 17, 2018

      Åh tack snälla! <3 Ja verkligen, huvudet är fullt av tankar konstant i alla fall så det här hade jag gärna sluppit att lägga energi på helt klart. Stor kram, Ida

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *