När man inte kan sätta ord

3Kommentarer

Sitter själv inne i vår skånelänga, eller vår och vår,  under en vecka till kommer jag att kalla den vår. Vi är sex personer med en bil under några dagar, en ekvation som inte riktigt går ihop så idag valde jag att få egen tid i huset. De andra är på badstranden men eftersom vädret svänger rätt bra här och den strålande solen ska ersättas av regnets droppar om några minuter så kändes valet att stanna hemma helt okej. Jag unnade mig att köpa två magasin igår, när hände det senast? Eller jag har nog köpt en tidning eller två sedan Elton kom men aldrig haft möjlighet att sitta ostört och läsa dem pärm till pärm. Det är precis vad jag har gjort idag ute i trädgården med ett, eller om jag ska vara ärlig, två glas iskallt vin som enda sällskap. Lyx.

Fick ett meddelande från en vän idag som jag inte pratat med på länge tyvärr. Han och hans familj lever i samma mardröm som jag och min familj gjorde för tre år sedan när man mammas kamp mot cancern närmade sig sitt slut. Gud det knyter sig i magen när jag skriver de här orden. Alla minnen kommer tillbaka. Hur vi mammas sista tre veckor i livet försökte göra allt vi kunde för att minnas de med glädje och ljus, hur vi ”kidnappade” mamma till stranden, till älven, hur vi med allvaret ändå kunde skratta ihop. Och gråta. Uhhh nu kommer tårarna. Som tur är ringde precis min lillasyster och jag fick lite paus och samla mig. Fint att prata med henne, det går liksom inte för någon annan att förstå om man inte varit med om det här helvetet.

Vet inte riktigt vart jag vill komma. Vill bara att min vän och hans familj ska må bra. Ville bara att min mamma skulle få leva samtidigt som jag den sista tiden önskade att hon och hennes kropp skulle få ro och lämna det som inte var hon längre. Mamma lever med mig på många olika sätt nuförtiden men sorgen att aldrig kunna krama henne igen eller kunna prata med henne den sorgen kommer aldrig kunna gå över med tiden. Det är ett sår i mitt hjärta och en tyngd som inte alltid syns men som jag känner varje dag. Så många gånger som jag tagit ett djupt andetag i olika sammanhang för att inte bryta ihop. Det kan vara små saker som gör att känslorna rinnner över en alltifrån hur jag ser en glassmak med citron, en Allerstidning i kiosken, en randig tröja. Ta vara på livet och varandra. Puss.

3 Kommentarer
  • A
    augusti 4, 2019

    Så fint och träffande skrivet älskade syster. ❤

  • E
    augusti 4, 2019

    Förhoppningsvis blir Skorpan på såret i hjärtat tjockare med tiden, inte så att du inte känner men inte lika förlamande och inte lika lätt att pilla hål på. Puss

  • Therése
    augusti 5, 2019

    ❤️❤️❤️ finner inte ord

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *