Operationen

0

Igår var det dags för min operation, konisering, kring de kraftiga cellförändringarna som jag kämpar med eller snarare emot. Jag har fått så många frågor om vad en konisering innebär och hur det gick så här kommer lite svar på era frågor.

Jag hade fått tid igår kl. 12 på KS Huddinges dagkirurgi och som det brukar bli blev det även denna gång en försening innan det blev min tur. Tycker alltid att det är så jobbigt att sitta nervös i ett väntrum när det drar ut på tiden, väl på plats vill jag alltid få saker och ting gjorda även om det här dessutom skulle innebära en narkos. Jag passade på att amma Elton då jag fått höra att jag inte skulle få amma honom på sex timmar efter narkosen. Jag hade pumpat ut bröstmjölk och sedan hade vi laddat med hans ersättning.

GpljpsX7T3y6u+GDnx82ZQ_thumb_36e2

Under tiden innan operationen fick vi tre helt olika svar vad som gällde med amning efter narkosen. Ett bud var att det gick att amma direkt efter för att medlet som gör att jag sövs lämnar kroppen så snabbt, någon sa att vi skulle vänta sex timmar och ett tredje bud var att pumpa ur brösten en gång efter operationen och sedan slänga det för att sedan amma som vanligt. Inte lätt när tre personer på samma avdelning säger helt olika…

VkpJw0adQSmagaUK6V+TOQ_thumb_36df

När det väl var min tur fick jag en sjukhusoutfit att byta om till, visst ser jag nästan ut att jobba inom vården. Efter ombytet väntade ett samtal med en gynekolog som beskrev ingreppet och varför. Hon berättade att de skulle ta en ”slice” av nedersta delen av livmodertappen som sedan kommer skickas på analys. Hon berättade att man genom analysen kommer kunna se om cellförändringarna gått tillbaka eller om det har utvecklats mot att bli cancer. Det sista var jag inte riktigt beredd på… senaste biopsin visade ju att det inte hade utvecklats till cancer men kan det ha gjort det nu? Satt med Elton i famnen när hon berättade detta och även om hon sa att det var väldigt ovanligt så började tårarna rinna. Bara tanken på att inte finns med under Eltons uppväxt nej det får inte vara så. Hon berättade att resultatet skulle komma inom 4-8 veckor antingen per brev eller att hon skulle ringa mig. Återigen denna väntan.

WMi66APvTFaAJepYI+A2bA_thumb_36e0

Sedan var dags för mig att få kliva in i den sal som även skulle vara uppvaket. Där fick jag en säng och ett band med mitt namn och personnummer. Jag rullades sedan in i samma operationssal som där de utförde senaste biopsin. Även denna gång flyttades jag över till en värmebädd och mina fötter och ben spändes fast i något som jag även denna gång tyckte såg ut som hockeymålvaktsskydd. Antar att de spänner fast benen så att man inte ska rycka till när de utför ingreppet men det gör ju inte direkt att man känner sig mer avslappnad.

Sedan fick jag ett lugnande medel insprutat i armen och fick andas genom en mask och sedan var jag helt borta. Vaknade efter cirka en timme på uppvaket och det kändes som att jag sovit ett helt dygn. Hej småbarnsförälder liksom! De berättade att det hade blött rätt mycket och att de stoppat blödningen med några tussar som skulle komma ut av sig själv framöver. Jag insåg då att de försett mig med de härliga trosorna och jättebindan som man bar efter förlossningen, tillbaka på ruta ett typ. De berättade även att de inte kunnat ta så stor bit som de tänkt för att min livmodertapp var så kort. När jag fick den här informationen hade jag precis vaknat till och var rätt snurrig så jag kom mig inte för att fråga vad riskerna är, har de ändå kunnat ta en tillräckligt stor bit? Finns risken att man inte fick med allt ”sjukt”? Att få sådan viktig information på uppvaket var kanske ingen höjdare.

Efter narkosen fick jag äntligen äta men de hade inget utan mjölkprotein så jag fick nöja mig med en kopp svart kaffe och lite lingonsaft, det smakade ändå gudomligt. Även om jag bara hade varit borta från Elton en liten stund var det så underbart att hålla om honom igen. Han hade varit jätteduktig och druckit ersättning. Jakob hade även fått tips från en av sjuksköterskorna om ett supergrepp som hon visade honom hur han skulle hålla. Elton var så nöjd, får visa er småbarnsföräldrar det sen! Trots alla olika bud valde vi att pumpa ur vid två tillfällen, en gång direkt efter narkosen och sedan en gång hemma. När det hade gått sex timmar ammade jag Elton för första gången och gissa vem som var hungrig och glad.

pCPEFReSRrGQKEx3NCtVYQ_thumb_36e3

My dream team

Efter att jag hade fått sitta ner en stund var det dags att åka hem. Det är något speciellt att få lämna ett sjukhus, helt underbart! Sjukhus påminner mig så mycket om när min mamma var sjuk i cancer och alla vändor dit innan hon fick vårdas i hemmet på slutet. Usch blir alldeles tårögd när jag tänker tillbaka på allt som var och som vi brottats med i familjen. Ibland känns det som att jag inte riktigt bearbetat det…

198vKN7%TRqYOL%Bkffe1A_thumb_36e4

Väl tillbaka hemma svängde vi förbi vårt lokala sushihak och beställde hem middag. Sushin var inte tillräcklig så åt både yoghurt och rostade mackor efteråt, var så sanslöst hungrig.

Idag har jag mått bra och inte alls blött särskilt mycket så jag och min granne Linn har varit ute på barnvagnspromenad i solen. Hoppas verkligen att blödningarna avstannar helt så fort som möjligt för jag har badförbud upp till en vecka efter sista blödningen och jag är så sugen på att slänga mig ner i vattnet. Tusen tack för all stöttning igår, ni är bäst!

Inga kommentarer ännu

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *