Stötvågsbehandling och Eltonkaos på mammaträningen

0

Jösses vilken dag! Snälla säg att jag får gå och lägga mig snart. Inledde den här veckan med ännu en stötvågsbehandling hos arbetsterapeuten och den här gången gjorde Elton mig sällskap. Alltså jisses vad det gör ont, det är en överkomlig smärta eftersom den är relativt kortvarig men huvvaligen som vi säger i norr. Elton tyckte iallafall att ljudet av maskinen som ser ut som en borrmaskin som man sätter i handen, hjälpas, var väldigt spännande så han var i sitt esse. Vid lunch var det premiär för mig på mammaträningen och där var väl inte Elton lika mycket i sitt esse…

Idag var det som sagt premiär för mig på en mammaträningsgrupp. Jag kommer att träna tre dagar i veckan under fyra veckor och då kan man ta med sitt barn. I informationsmailet stod det att lokalen var på markplan och allt är väl relativt men här var det en brant trapp på ungefär 10 trappsteg som man skulle upp med vagnen utan ramp. Våning 1 och markplan är inte alltid samma sak. Sedan var det väldigt trångt när man skulle in med vagnarna när man väl kommit upp för trappen så den biten var väl ingen hit. Själva övningarna och hon som höll i träningen kändes dock så bra! Blev så peppad och vill verkligen känna mig stark igen. Vissa saker, som armhävningar, kunde jag inte göra på grund av smärtan i handleden men då fick jag tips på andra övningar att göra istället.

Att träna med barn var dock inte lika smidigt som jag trott, vem försökte jag lura innan när jag anmälde mig. Vissa hade med sig barn som var under två månader och Elton var näst äldst. Elton har börjat att krypa eller slänga sig fram, fort går det och han vill helst inte vara stilla en sekund så det var inte helt enkelt för mig att fokusera på övningarna. De andra barnen låg stilla och log eller sov. Hade sett fram emot dagens träning så mycket men även om jag hann med en del så behövde jag under timmen som träningen pågick amma två gånger, trösta, hämta Elton otaliga gånger när han smet iväg mot andra betydligt mindre barn. Inte helt lätt att fokusera på en övning samtidigt som jag skulle ha koll på busfröt. Efter träningen var jag både glad, slut, ledsen, hungrig… det var som en konstig urladdning. Jag firade att passet var slut och att Elton äntligen somnat med en cheeseburgare på Donken. När jag kom hem kom det också en tår. Det är inte alltid enkelt att få ihop dagarna och vissa saker blir inte som man hoppats och tänkt. Bättre lycka imorgon på bokcirkeln som är vår rutin var tredje tisdag på biblioteket och träningen på onsdag. En sak som är säker är att jag kommer ha sanslös träningsvärk imorgon, det om något är en underbar känsla!

Inga kommentarer ännu

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *