Tag Archives cancer

Att bli mamma utan sin mamma

Posted on

Två år av sorg och saknad

Posted on

För två år sedan tog min älskade mamma sitt allra sista andetag och somnade in efter att så tappert ha kämpat och gjort allt hon kunnat för att övervinna den fruktansvärda cancern. På ett sätt minns jag dagen som igår och samtidigt känns det som en evighet sedan. Så mycket har hänt men mamma har alltid känts närvarande och jag tror att det är därför som två år känns så mycket kortare. 

CKDSrsQbTFunTImBOA3sXw_thumb_3744

Idag har Jakob kommit till Falun och vi har tillsammans med min lillasysters familj varit i kyrkan och tänkt ljus för mamma. Fick frågan i kommentarsfältet tidigare om hur jag kände under graviditeten och nu när Elton kommit att mamma inte finns mer och jag ska försöka sätta ord på det i ett inlägg under veckan. Det är min största sorg att Elton aldrig kommer få träffa mamma som hade varit världens bästa mormor till honom. Imorgon bilar vi upp till min pappa i Skellefteå och även om det känns väldigt sorgligt ska det ändå bli väldigt fint att få sitta med Elton vid mammas grav.

När mamma dog fick jag den här dikten skickad till mig av min vän Ida, skriven av Göran Tunström. Den är så vacker och beskriver hur ofattbart stor sorgen är när mammor dör. Tänk att jag nu är mamma och att Elton en dag kanske kommer läsa dikten och tänka på mig. En ofattbar tanke det med.

När mammor dör,

då förlorar man

ett av väderstrecken.

Då förlorar man

vartannat andetag:

då förlorar man en glänta.

När mammor dör,

växer det sly överallt.

1 månad av obeskrivlig saknad

Posted on

Idag är det den 17 juli och en månad sedan min älskade mamma somnade in. Saknaden kommer aldrig att försvinna men människor runt omkring säger till mig att det på något sätt blir lättare att hantera med tiden… 1 månad känns som igår men ändå så längesen. Jag slås flera gånger om dagen av känslan och tanken att jag aldrig mer kommer få krama mamma, aldrig mer prata med henne i telefon och att hon aldrig kommer vinka åt mig i fönstret som hon alltid gjorde när jag var hemma för att hälsa på och skulle gå ut på en promenad eller cykla till stan.

Jag är så innerligt tacksam och glad för min underbara familj; min pappa som är världens finaste, att jag har två helt fantastiska systrar, syskonbarn och en blivande man som är allt vad jag kunnat drömma om. Men mamma är mamma och jag saknar dig så otroligt mycket.

thumb_P1130038_1024

Ett sista farväl

Posted on

Hej… okej nu ska jag ta ett djupt andetag. Förra veckan fanns ingen ork eller energi att titta in här, tårarna rann och jag bet ihop så gott jag kunde för att orka jobba och ladda mentalt inför i fredags då vi begravde min älskade mamma. Jag var så enormt nervös inför mammas begravning, ett sista farväl som jag inte ville ta. Vill ju att hon ska leva, att allt bara ska vara en mardröm som vi snart ska vakna ur. Men så är det inte. 

thumb_IMG_9145_1024

Fredagen blev en otroligt vacker dag, fylld med både tårar, skratt, tomhet men framför allt kärlek. Allt på en och samma gång. Begravningen skedde i kretsen av den närmaste familjen och vi hade kommit överens om att den skulle ske med ljus klädsel och med ljusa blommor. Precis som jag tror att min mamma hade önskat. Även om sorgen är obeskrivligt stor är jag så glad att nu kunna ha en grav, en plats att gå till för att prata med mamma. På så vis kommer jag hem även till henne när jag åker upp till Skellefteå.

IMG_8760

Saknar dig världens finaste mamma <3

 

 

Tankar kring vårt bröllop

Posted on

Jag försöker sakta men säkert gå vidare i vår bröllopsplanering, otroligt tufft men samtidigt en vacker dag att se framemot. Jag har många gånger fått frågan hur vi tänker kring vårt bröllop, om vi tänker ställa in och skjuta på det eller om vi tidigare haft planer på att viga oss vid ett tidigare datum än det som är planerat.

Redan i slutet av oktober fick vår familj besked från mammas läkare att hennes bedömning var att mamma skulle avbryta sin cellgiftsbehandling och njuta av de dagar som var kvar. Mamma, som varit en enorm kämpe under hela sin sjukdomstid, sa att man kan ju inte bara ge upp och fortsatte med behandlingen.

thumb_P1120863_1024

Mammas stora önskan var att få bevisa för sin läkare att hon hade fel och att mamma skulle bli den första med hennes cancerdiagnos som överlevde. I januari när mamma var inlagd på sjukhuset sa hennes läkare att hon inte trodde att mamma skulle klara sig till augusti, vilket kändes som en rejäl käftsmäll. Varför hennes läkare sa just augusti var för att mamma berättat för henne att jag skulle gifta mig då. Jag tyckte det var hårt sagt av mammas läkare för vem kan egentligen veta hur länge vi har kvar att leva.Tanken har hela tiden funnit där men som man säger, hoppet är det sista som överger en. Mammas läkare har många gånger trott att det handlar om en kort tid kvar innan mammas cancer skulle vinna kampen men mamma fortsatte att överraska med sin enorma vilja och kämparglöd.thumb_P1120857_1024

Att jag och Jakob har haft vårt bröllop att se framemot har både varit extremt tufft men samtidigt vackert. Mamma var till exempel med när jag hittade min brudklänning och följde med i all planering med smakråd och annat. Jag beställde även hem alla bröllopsdekorationer till Skellefteå så att mamma skulle få se dem. Bröllopet var ett enormt mål för mamma, hon var hela tiden inställd på att fixa det. Det var även ett enormt mål för mig. Att gifta mig utan min mamma närvarande har aldrig varit en tanke, men nu kommer hon närvara fast på ett annat sätt. Jag och mamma pratade en del om det, hur det skulle vara om hon inte levde den 10 augusti när vi gifter oss. Mamma sa att hon kommer finnas med mig hela dagen och sa några saker jag skulle tänka på precis innan jag går in i kyrkan. Min busiga mamma kommer göra att jag går in i kyrkan tätt efter mina brudnäbbar med ett stort leende.

thumb_P1120865_1024

Jag pratade med mamma i januari om att jag hade en idé om att jag och Jakob skulle viga oss i Skellefteå med bara familjen närvarande under någon av årets första månader och att vi kunde ha själva bröllopsfesten i augusti. Mamma den sötnosen tyckte det var en helknasig idé och ville att vi skulle köra på med den planering vi redan hade. Hon ville inte känna sig uträknad sa hon. Mamma hade valt klänning till bröllopet, hon var så vacker i den. Vi valde den klänningen som den som mamma fick bära med sig till sin eviga vila.

thumb_P1120866_1024

Idag är det 45 dagar kvar till vårt bröllop och det är finns väldigt mycket kvar att göra men jag känner mig inte särskilt stressad. Med tanke på allt som vår familj gått igen den senaste tiden så blir det även att man sätter saker i perspektiv, jag varken kan eller har orken att bli stressad. Jag tror att det kommer bli magiskt vackert hur det än blir. Jag är så tacksam att få en dag där vi omges av kärlek från alla våra vänner och våra familjer, och jag vill verkligen njuta av både den dagen men även vägen dit.

När benen inte bär

Posted on

De senaste två dagarna har det känts som att jag går på snedden, kan inte riktigt gå rakt. Det känns nästan som att kroppen och hjärna inte riktigt pratar med varandra. Förrgår natt var särskilt tuff då mamma hade svårt med andningen och visade på enorma smärtor så det blev inte så mycket till sömn och det satte nog sina spår i hur vi mått de senaste dagarna.

thumb_IMG_8747_1024

Trött tjej

Vi försöker vara duktiga på att lösa av varandra här hemma och påminna varandra om att ta luft och promenader. Vi behöver det för att orka även om jag alltid är rädd att mamma kommer somna in just när jag inte är hemma. Vet att det är en omöjlighet att styra men känslan och rädslan finns alltid där för att det ska ske.

Ikväll var jag och lillasyrran Anna ute och sprang. Första biten gick bra, riktigt bra men när drygt hälften hade passerat kände jag som att mina ben inte skulle bära mig längre. Värk, illamående allt kom på en och samma gång och när det händer försöker jag att inte vara för hård mot mig själv utan faktiskt avbryta och gå.

Min kloka syster sa att det var helt okej att vi gick istället, det viktigaste var att vi kom ut och att det inte är nyttigt att pressa sig för hårt när kroppen inte mår bra. Efter att vi hade gått några meter och jag hade tagit ett djupt andetag och spottat i gräset var det bara att köra igen. Nu minns jag inte exakt vad det var som Anna sa men summan av kardemumman som jag kände var att när det är tungt så finns vi där för varandra, stöttar och leder den som är trött. Inte bara i löparspåret utan även i sorgen och livet.  Gissar att livet kommer bli så både den närmaste tiden men säkert bra mycket längre än så, att vardagen känns någorlunda hållbar för att sedan sköljas med en våg av ilska, trötthet och tårar. Det är då jag och min familj kommer behöva varandra och våra vänner som säger att det är okej att gå istället för att springa.

Min älskade mamma med världens starkaste hjärta

Posted on

Nu har det varit tyst på bloggen i några dagar. Orken att skriva har helt enkelt inte funnits och det är även brutalt svårt att sätta ord på det som händer just nu. Samtidigt som tiden rusar iväg i ett alldeles för snabbt tempo känns även varje minut som en evighet.

Skellefteå

Skellefteå

Under de senaste fem-sex dagarna har mamma sovit och inte varit kontaktbar. Hon sover tungt men med en oregelbunden andning och framför allt med ett enormt stort och starkt hjärta. Hela situation känns otroligt overklig. Vi fick för flera dagar sedan veta att det troligtvis handlade om dagar och numera timmar innan mamma får somna till en evig ro. Mamma hjärta verkar dock vilja annat och hennes önskan verkar vara att få stanna kvar hos och med oss så länge som det bara är möjligt.

Mamma

Jag och mamma på väg till en hockeymatch för ett eller två år sen.

Vi håller mammas händer, skrattar och gråter tillsammans som familj. Det är både otroligt vackert samtidigt som det är det tuffaste vi någonsin varit med om. Min högsta önskan är att mamma inte ska behöva ha ont och att hon rofyllt ska få somna in och komma till ro. Vi har ett fantastiskt vårdteam som hjälper oss och mamma i vår enormt svåra stund och jag är dem för evigt tacksam att mammas sista tid fick komma att vara i hemmet.

Försöker balansera känslorna

Posted on

Det blev tyvärr ytterligare en tuff natt för mamma och utebliven sömn för hela gänget så vi går runt lite som i dvala här hemma. Idag har jag både varit fruktansvärt ledsen samtidigt som jag har försökt att se det vackra i livet och hålla humöret uppe. Men det är en tuff balansgång, ofattbart tuff. Det jag har lärt mig är att att det inte är någon idé att vara hård mot sig själv utan låta dagarna och känslorna komma och ta den hjälp som erbjuds. 

thumb_IMG_8654_1024

En skogsbild från gårdagskvällens promenad.

Sitter med lite bröllopsplanering medan mamma sover i soffan. Planeringen måste göras så det är lika bra att passa på när man känner att orken och energin tittar fram. Ska nog lyssna på ett avsnitt av Bröllopspodden lite senare, tror att det handlade om bordsplaceringar och det skulle vi behöva komma igång med snart.