Tag Archives Fuck cancer

När minnena finns överallt

Posted on

Att vara hemma hos pappa är verkligen underbart, älskar att vara uppe i Skellefteå. Men när man är hemma så finns det minnen överallt från mamma, minnen jag älskar men som också gör så ont. Det onda kommer från saknaden och hur det nästan kan kännas som att hjärtat går sönder när de sköljs över en. Eftersom det blir en hel del utflykter och bad här hemma så kommer tankarna tillbaka på allt som vi gjorde när jag och mina systrar var små. Hur mamma alltid hade packat ner sina hembakade hastbullar och smörgåsar i den lila kylväskan som fortfarande hänger med här hemma.

Idag var jag, storasyrran och Elton på klassiska Vitbergsbadet, helt omöjligt att tänka sig hur många gånger jag varit där. När jag ser andra små barn med sina mor- eller farföräldrar blir jag alltid så avundsjuk att inte min mamma kan följa med oss på våra äventyr och få se Elton eller mig med Elton. Är så lycklig över att Elton har både världens finaste morfar och farmor som båda älskar honom så där obeskrivligt mycket.

Ikväll cyklade jag och Lena tillsammans till mammas grav på varsin av hennes cyklar. Känslan när man står där, svår att beskriva. Både vacker och fruktansvärd på samma gång. Vår pappa gör alltid så fint hos mamma och han har satt dit praktlysing som alltid varit ”vår” familjs blomma, den har blommat på mamma och pappas tomt sedan vi föddes känns det som. Att få gråta tillsammans med min storasyster idag, både tungt och på något vis skönt. Jag känner mig alltid lite lättare efter att tårarna har fått rinna längst kinden men som som Tunström skrev i sin dikt… ”När mammor dör, då förlorar man ett av vädersträcken. Då förlorar man vartannat andetag, då förlorar man en glänta. När mammor dör, växer det sly överallt”.  Saknar dig mamma.

Två år av sorg och saknad

Posted on

För två år sedan tog min älskade mamma sitt allra sista andetag och somnade in efter att så tappert ha kämpat och gjort allt hon kunnat för att övervinna den fruktansvärda cancern. På ett sätt minns jag dagen som igår och samtidigt känns det som en evighet sedan. Så mycket har hänt men mamma har alltid känts närvarande och jag tror att det är därför som två år känns så mycket kortare. 

CKDSrsQbTFunTImBOA3sXw_thumb_3744

Idag har Jakob kommit till Falun och vi har tillsammans med min lillasysters familj varit i kyrkan och tänkt ljus för mamma. Fick frågan i kommentarsfältet tidigare om hur jag kände under graviditeten och nu när Elton kommit att mamma inte finns mer och jag ska försöka sätta ord på det i ett inlägg under veckan. Det är min största sorg att Elton aldrig kommer få träffa mamma som hade varit världens bästa mormor till honom. Imorgon bilar vi upp till min pappa i Skellefteå och även om det känns väldigt sorgligt ska det ändå bli väldigt fint att få sitta med Elton vid mammas grav.

När mamma dog fick jag den här dikten skickad till mig av min vän Ida, skriven av Göran Tunström. Den är så vacker och beskriver hur ofattbart stor sorgen är när mammor dör. Tänk att jag nu är mamma och att Elton en dag kanske kommer läsa dikten och tänka på mig. En ofattbar tanke det med.

När mammor dör,

då förlorar man

ett av väderstrecken.

Då förlorar man

vartannat andetag:

då förlorar man en glänta.

När mammor dör,

växer det sly överallt.

Att bli mamma utan min egen mamma här

När jag fick veta att jag var gravid blev jag chockad, överlycklig och glad så klart men grät också väldigt mycket. 2016 och 2017 var så fyllda med sorg, ilska och saknad. Att bli mamma utan min egen mamma här har varit och är ett tomrum som jag inte kan beskriva. Det finns ingen som pratat om och längtat så mycket efter den dagen som jag skulle bli mamma som min egen mamma gjorde.

IMG_8760

Jag som liten tillsammans med min älskade mamma <3

Bandet till sin mamma är något som jag tror att många kan skriva under på är något otroligt speciellt och för mig var det som att en del av mig själv försvann när mamma dog. Högtider är inte samma sak längre, familjen saknar sin kärna. På onsdag fyller jag år och det är samma sak där, att fira min födelsedag känns liksom inte viktig längre. Saknar mammas handskrivna kort, lappar, hennes mjuka handstil, de långa och dagliga samtalen då vi pratade med varandra minst en gång om dagen. Saknar hennes enorma omtänksamhet, hennes fantastiska köttbullar och matbröd, ljudet av hennes värmeborste, hur hon alltid stod i fönstret och vinkade när man var hemma även om man bara skulle bort en kort stund och hur hon alltid oroade sig för att jag hade för lite kläder på mig när det var kallt… 

thumb_P1120430_1024

Mammas sista födelsedag

Jag önskar att mamma hade varit här och delat alla små stunder med mig, att vi hade fått titta på barnkläder ihop vilket hon alltid sa att hon längtade efter, sett min mage växa och tittat på bilder ihop från när jag var liten.

thumb_IMG_9145_1024

När jag var på väg till mammas begravning

Att mitt barn aldrig kommer få träffa sin mormor är min stora sorg men Jakob brukar ofta säga hur lika jag och mamma är till sättet. Min lilla dotter eller son kommer få växa upp med sin mormor men genom mig och mina berättelser. Saknar dig så obeskrivligt mycket min älskade älskade mamma ♥. 

Besök hos barnmorskan och att vara frisk för att vara sjuk

Okej gott folk nu är det ny vecka, nya tag och därigenom nya utmaningar! Vi började dagen hos våran fantastiska barnmorska. Idag hade vi hoppats på att Larven skulle ha vänt på sig men icke. Det är en busig liten rackare därinne som har levt rövare hela dagen. Vi hade egentligen nästa tid hos barnmorskan om två veckor men vi fick en ny tid redan nästa vecka för att se om Larven vänt på steken då, annars kommer vi bokas in på BB Stockholm för ett vändningsförsök. 

27938998_10156988567732195_362774782_n

Dagens outfit som blev liiiite för varm. Är som ett rykande element just nu! Gravidbyxorna har ju dessutom en väldigt hög mudd så det blir lite som en extra tröja och inte att förglömma mina knästrumpor för att minska svullnad i benen, pjuh!

Ni är så många omtänksamma människor därute, och många av er känner jag ju inte ens, som skriver och frågar hur det går med cellförändringarna. Som en liten uppdatering kan jag jag meddela att det händer rent ut sagt inte ett skit. Idag har det gått tre veckor sedan de genomförde min biopsi och vi har fortfarande inte hört något. Jag har ringt och ringt men inte fått några svar. Efter att det hade gått två veckor, som de trodde att det max skulle ta innan vi fick ett svar, ringde jag och började jaga på. Beskedet jag fick var att de inte kunde se något i journalen och att nästa telefontid till min läkare var först om nästan ytterligare två veckor. Kändes inte jätteroligt att få det svaret och jag ringde dagen efter igen för att se om min andra läkare, den som jag var till från början, hade en tid innan men då fick jag veta att jag skulle få vänta en månad! Jakob flög i taket och letade upp läkarens privat nummer på nätet och ringde. Hon lovade att kolla under dagen och återkomma och idag ringde hon upp. Gissa vad beskedet blev, jo att KS Solna, som också är involverade, inte hade börjat titta på mina resultat än. Tre veckor har alltså gått och om vi inte hade ringt till läkaren hade hon i sin tur inte kontaktat Solna som då inte heller hade tagit tag i mitt ”ärende”. Det är lite så man känner sig som ett ärende eller en journal som någon stoppat längst ner i högen.
You-Are-Stronger-Than-You-Think

Det som gjorde mig mest frustrerad var det som läkaren sa både till Jakob i förra veckan när han fått tag på hennes privata nummer, ibland får man vara lite fräck, och till mig idag – ”Hör man ingenting så är det positivt”. Lätt att säga när man dessutom i sekunden innan fått veta att de inte ens tittat på resultat av testerna. När mamma var sjuk så brukade vi lite skämtsamt säga att pappa var hennes advokat för man måste ta mig tusan vara pigg, frisk och ha en krigares energi för att få hjälp ibland. Att sitta snällt och vänta hjälper verkligen inte. När det gällde mamma så gjorde sjukvården dessutom en massa fel och det var bland annat remisser som de hade glömt skicka så jag vägrar sitta snällt och vänta på något som de faktiskt kan ha missat eller glömt att göra. Varje dag under tre veckors tid har jag haft en klump i magen varje gång jag kommit in i trapphuset och passerar vårt brevinkast. Tänk om beskedet kommer idag, tänk om det såg ännu värre ut än senast, tänk om….

Eventuellt så får jag besked nu i veckan och det skulle vara så otroligt skönt att bara få ett besked om vad de planerar att göra med mig operationsmässigt så att vi fick lite mental lugn och ro innan förlossningen. Tusen tack alla ni som frågar, stöttar och peppar <3 Kramar!

 

 

1 månad av obeskrivlig saknad

Posted on

Idag är det den 17 juli och en månad sedan min älskade mamma somnade in. Saknaden kommer aldrig att försvinna men människor runt omkring säger till mig att det på något sätt blir lättare att hantera med tiden… 1 månad känns som igår men ändå så längesen. Jag slås flera gånger om dagen av känslan och tanken att jag aldrig mer kommer få krama mamma, aldrig mer prata med henne i telefon och att hon aldrig kommer vinka åt mig i fönstret som hon alltid gjorde när jag var hemma för att hälsa på och skulle gå ut på en promenad eller cykla till stan.

Jag är så innerligt tacksam och glad för min underbara familj; min pappa som är världens finaste, att jag har två helt fantastiska systrar, syskonbarn och en blivande man som är allt vad jag kunnat drömma om. Men mamma är mamma och jag saknar dig så otroligt mycket.

thumb_P1130038_1024

Veckan som gått

Posted on

Morning! Ja, ni har helt rätt det är egentligen lunchdags och inte frukosten som ska dukas fram. Jag har alltid varit en person som inte  har krävt så mycket sömn men sen mamma dog så har det hänt något med min kropp. Jag behöver sova minst 10 timmar per natt, vilket är ungefär fyra timmar mer än vad jag brukar sova. Men, så får det vara.

Sitter här med en stor kopp kaffe och har precis tömt min kamera med lite bilder från veckan så nu kör vi. 

thumb_P1120901_1024

Safety first! Åker aldrig ut på vattnet utan min nyinköpta flytväst.

thumb_P1120921_1024

Jag började jobba i onsdags så vi försökte njuta så mycket det bara gick i början av veckan. Här mådde min kropp riktigt bra, på en lite ö i Mälaren med ett glittrande vatten som utsikt.

thumb_P1120925_1024

thumb_P1120927_1024

Ögonen fastnade såklart även på min badpojke!

thumb_IMG_8941_1024

thumb_IMG_8946_1024

Svängde förbi grymmaste Elias på Östermalms Frack & Smoking för att fixa snyggaste looken till Jakob. Åhhh gissa om han blev snygg! Eller det är han ju alltid min blivande man men jag säger då det… finns en risk att jag svimmar när jag ser honom i kyrkan. 

Känner ni förresten igen inredningen? Det är bästa Viktor och gänget från Resize Design som står för butikens inredning. Det blev verkligen så fint!

thumb_P1120940_1024

Min underbara vän Sanna svängde förbi med blommor, en påse med allt jag älskar…

thumb_P1120937_1024

Ett steg i taget som ni brukar säga… här kom en fot med i bild i alla all som får symbolisera vägen tillbaka.

thumb_P1120950_1024

… och en sanslöst fin present. Kan ni gissa vad det är?

thumb_P1120956_1024

Sen kom min bästa Carro förbi med underbara rosor och…

thumb_P1120953_1024 …lite nytt till min garderob. Hon har precis varit i New York och svängde förbi med ett par nya supervita Converse och en härlig tischa. Perfekt nu när jag känner mig som en sengångare!

De dagar som jag jobbat har jag faktiskt inte gjort något annat än att ta det lugnt vilket är precis vad jag har behövt. I helgen så blir det bröllopsplanering deluxe, vi ska t.ex. åka förbi platsen där vår bröllopsfest kommer hålla hus, träffa hovmästaren samt provsmaka tårtor. Mums!

En riktig vän

Posted on

Jag skulle vilja skriva så otroligt många inlägg här om mina fantastiska vänner som finns där och stöttar på alla möjliga olika sätt och vis. Jag gissar dock att bloggen inte skulle handla om så mycket mer än det om jag satte igång för gissa om det finns många och mycket att tacka för.

Idag vill jag hur som helst hylla och tacka min fina vän Josefina som på sin soliga och lediga dag hjälpte mig att hitta skor till mammas begravning. Har själv försökt hitta ett par passande skor vid tre olika tillfällen men det har bara slutat i panikkänsla. Tack världens finaste Josefina för att du hjälpte mig idag <3

thumb_P1120947_1024

thumb_P1120946_1024

thumb_P1120948_1024

Det blev ett par klassiska ballerinaskor i mjukt pudrig mocka från Novita.

 

När mammor dör

Posted on

Min vän Ida skrev den här dikten till mig på Instagram här om dagen och det kändes någonstans befriande att någon kunde sätta ord på hur mitt hjärta känner. Känslan av att förlora sin mamma det går inte att beskriva för andra, det går inte att sätta exakta ord på för hur beskriver man hur det känns när en del av en själv dör? Men den här dikten är det närmaste jag kan komma att försöka förklara.

När mammor dör,

då förlorar man

ett av väderstrecken.

Då förlorar man

vartannat andetag:

då förlorar man en glänta.

När mammor dör,

växer det sly överallt.

/ Göran Tunström

thumb_P1050119_1024

Min älskade mamma <3

Att försöka leva

Posted on

Usch…vill verkligen skriva men vi får se hur det går. Så fort jag försöker sätta ord på allt så bryter jag bara ihop så här sitter jag ute på balkongen och gråter medan fingrarna försöker hitta rätt tangenter bland tårarna. Vet inte riktigt vart jag ska börja allt känns bara så overkligt konstigt och framförallt extremt tomt. 

thumb_IMG_8860_1024

Idag har jag burit med mig mamma lite extra runt min hals.

Jag flög ner i tisdags och det känns verkligen både och att vara tillbaka här i Stockholm. Medan jag var kvar i Skellefteå så fanns liksom mamma fortfarande kvar för hela huset ekar mamma. Hennes avtryck finns överallt och när jag är här i Stockholm så känns det bara tomt och det gör så otroligt obeskrivligt ont i hjärtat.

Idag har jag försökt göra en otroligt jobbig sak som jag inte fixade, att hitta skor till mammas begravning. Det var så förbannat jobbigt och det kändes som att jag skulle kvävas. Jag gick in i några andra butiker och köpte några saker som inte stod på min shoppinglista mest för att försöka blockera tankarna om vad jag egentligen skulle göra.

thumb_IMG_8876_1024

Försökte lura min hjärna och slog till på en glittrande klänning från Valerie istället.

Sen har vi en annan sak som jag inte fixar och det är att prata i telefon. Jag har bara pratat med några få vänner i telefon sen mamma dog, jag orkar inte prata och min kropp orkar inte. Jag bryter ihop varje gång. Det är lättare när man träffar någon, då behöver man inte säga så mycket heller.

Igår var det en lite bättre dag. Jakob har köpt en båt tillsammans med sin kompis Calle så vi åkte ut till Drottningholm och åt lite medhavd mat guppandes i Mälaren. Jag kände att jag kunde skratta och njuta en stund men usch vad många tårar som kom även under gårdagen. Igår var det så många viktiga saker som jag ville berätta för mamma som att Jakob och jag hittade min vigselring. Den är så fantastiskt vacker och det var så roligt att ringa till pappa och berätta. Men jag saknade mamma så ofantligt mycket.

thumb_IMG_8859_1024Ett ögonblick som jag ville dela med mamma.

Nä nu går det inte mer, här sprutar tårarna så det får helt enkelt bli punkt nu.

När benen inte bär

Posted on

De senaste två dagarna har det känts som att jag går på snedden, kan inte riktigt gå rakt. Det känns nästan som att kroppen och hjärna inte riktigt pratar med varandra. Förrgår natt var särskilt tuff då mamma hade svårt med andningen och visade på enorma smärtor så det blev inte så mycket till sömn och det satte nog sina spår i hur vi mått de senaste dagarna.

thumb_IMG_8747_1024

Trött tjej

Vi försöker vara duktiga på att lösa av varandra här hemma och påminna varandra om att ta luft och promenader. Vi behöver det för att orka även om jag alltid är rädd att mamma kommer somna in just när jag inte är hemma. Vet att det är en omöjlighet att styra men känslan och rädslan finns alltid där för att det ska ske.

Ikväll var jag och lillasyrran Anna ute och sprang. Första biten gick bra, riktigt bra men när drygt hälften hade passerat kände jag som att mina ben inte skulle bära mig längre. Värk, illamående allt kom på en och samma gång och när det händer försöker jag att inte vara för hård mot mig själv utan faktiskt avbryta och gå.

Min kloka syster sa att det var helt okej att vi gick istället, det viktigaste var att vi kom ut och att det inte är nyttigt att pressa sig för hårt när kroppen inte mår bra. Efter att vi hade gått några meter och jag hade tagit ett djupt andetag och spottat i gräset var det bara att köra igen. Nu minns jag inte exakt vad det var som Anna sa men summan av kardemumman som jag kände var att när det är tungt så finns vi där för varandra, stöttar och leder den som är trött. Inte bara i löparspåret utan även i sorgen och livet.  Gissar att livet kommer bli så både den närmaste tiden men säkert bra mycket längre än så, att vardagen känns någorlunda hållbar för att sedan sköljas med en våg av ilska, trötthet och tårar. Det är då jag och min familj kommer behöva varandra och våra vänner som säger att det är okej att gå istället för att springa.