Tillbaka i Stockholm och när kroppen hindrar mig

6Kommentarer

Tillbaka i älskade Stockholm efter två veckor i Skåne och dessförinnan nästan tre veckor uppe i Skellefteå. Jag älskar att vara bortrest men jag älskar nästan ännu mer att komma hem. Det har varit en social semester så det kändes rätt skönt att komma hem till vårt krypin och bara vara vi idag. Jag kände mig som en jäst bulle idag, kanske för att jag också tryckte tre kanelbullar när det fanns ont om frukost imorse, så det kändes extra skönt med ett träningspass.

Jag har som ni vet hittat en ny träningsglädje och hade även som plan att träna under semestern. I Skellefteå gick det bra, blev både cirkelträning och några löppass men i Skåne blev det tyvärr mindre träning. Brände av två cirkelpass första veckan och den andra vecka blev det bara ett konditionspass. Min kropp sa nej, inte bara till träningen men till ganska mycket. Till sol, till skratt, till att svettas… jag pratar om min förbannade hudsjukdom.  Redan som liten drabbades jag av atopiskt eksem och det är verkligen att drabbas. Jag har lidit så mycket sedan jag var liten över min hy och allt elände den ger. Jag har sprungit fram och tillbaka till psoriasismottagningar för att sola i speciella solarium för att bygga upp huden men kan inte säga att det hjälpte särskilt mycket. Gymnasiet var nog tuffast då det var mycket stress- jobbade extra, tog körkort, ambitiös i skolan, tankar om framtiden. Eksemet var så jobbigt att jag inte kunde vara i skolan under perioder då jag dels såg brännskadad ut i ansiktet men det var främst smärtan som var jobbig, ansiktet och kroppen sved och att gå på en skola med mögel gjorde inte saken bättre.
Med salvor och medicin för att bl.a. stilla klådan som eksemet ger så går det ändå helt okej nuförtiden. Det som gör huden mycket sämre för mig är när vädret ställer om, stress och när jag svettas. Att träna är helt enkelt olidligt under perioder för det gör så otroligt ont. När huden blir riktigt torr och spricker vilket den bl.a. gör i mina mungipor ibland så gör det så obeskrivligt ont att le och jag som älskar att le. Även om min kropp säger nej så vägrar jag låta den ta bort mitt leende så jag ler många gånger fast det gör ont.

Jag lyssnar inte alltid på kroppen, försöker blir bättre på det men det är svårt när jag vill leva samtidigt. Även om jag smörjer in mig med spf 50 så klarar inte min hy av solen, eksemet kommer som ett brev på posten så jag är på så vis rätt glad att sommaren börjar lida mot sitt slut. När jag var liten fick jag en bok från sjukvården vad jag skulle tänka på, att valet av idrott och yrke framöver skulle vara sådana där man inte blev varm och svettades. Tror ni att jag lyssnade? Jag vill leva både när det väljer valet av intressen och yrke men baksmällan är ibland så stor att jag undrar om jag inte borde lyssnat mer på den där idiotiska broschyren som kunde döda en ung persons intresse och glädje. 

Idag mådde kroppen bättre och jag njöt av ett träningspass utomhus, fläktar bättre än att svettas inomhus. Så tacksam för gymmet i vår bostadsrättsförening och att man kan ta med vikter och kötta under bar himmel. Ibland är livet bra gött även om det kliar.

6 Kommentarer
  • Tess
    augusti 11, 2019

    Men finaste Ida! Jag som klagade för dig över mitt eksem och nu när jag ser bilderna kan jag förstå ditt lidande. Det jag tycker kliat/stuckit och gör ibland att jag inte vill visa mig ute, att känna sig hindrad över ngn skit man inte kan rå för för fem öre. Lider på riktigt med dig vännen, för jag vet, men på en mildare nivå ❤️

    • Ida
      augusti 11, 2019

      Finaste du <3 Det kan vara så galet jobbigt även med en mildare variant så känn inte så. Det var jobbigare mentalt när man var yngre, bryr mig inte lika mycket längre men det är inte kul när det ser som värst ut. Det jobbigaste är smärtan, funderar på att kolla alternativ medicin eller vad man säger. Hänger du på? Kramar

  • Emma
    augusti 13, 2019

    Vad fint att du delar med dig! Har själv haft bekymmer med atopiskt eksem och gick under 10 år på ljusbehandlingar men har faktiskt fått bukt med det… nu har jag istället en annan hudsjukdom som heter vitiligo, Något som påverkar det psykiska mående väldigt..
    Vill också säga att du inspirerar mig att få in lite mer glitter i vardagen, tack! <3

    • Ida
      augusti 21, 2019

      Åh vad glad jag blir att ljusbehandlingarna hjälpte men jäklar att vitiligon dök upp. Men har jag förstått rätt att den inte kliar utan att det är ”pigmentfläckar”? I mitt eksem har jag periodvis tappat extremt mycket pigment, särskilt när jag var yngre. Efter det har det kommit och gått lite. Förstår det du skriver att det påverkar det psykiska måendet, det har mitt eksem också gjort och då främst när det gjort så förbaskat ont. Hoppas att du kommer se att du är världens finaste med eller utan fläckar, glöm inte att även solen har dem <3

      Men åh TACK!!! More glitter never bitter var ett nytt uttryck som jag myntade på jobbet i veckan när jag försökte att inte bli frustrerad ha ha.

  • E
    augusti 13, 2019

    Åh vad jag lider med dig. Det här med eksem är fruktansvärt.
    Har också lidit extremt av spruckna mungipor, provat med diverse salvor, svampbehandling osv (även receptbelagda). Det som funkar för mig är en liten tub som heter LHP. Helt receptfri o kostar ca 50 spänn. Var en apotekare som tipsade om den o jag är så glad att jag fann den. Smörjer när jag känner att det börjar komma så nu var det år sedan det sprack ordentligt. Prova den om du vill 🙂

    • Ida
      augusti 21, 2019

      Men alltså TACK! Måste testa! Det gör ju så förbannat ont när de spricker med tanke på att munnen är aldrig är stängd eller stilla. Ha ha, jag gillar både att äta, le och snacka 🙂 Kramar

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *