Tre månader

0

Nu när Elton har passerat tre månader, skulle ha postat inlägget redan förra veckan men en liten plutt kom visst emellan, tänkte jag ge er en liten uppdatering på livet som förälder. Tre månader i mitt gamla liv hade nog sett någorlunda likadan ut men de här månaderna som passerat sedan Elton kom har varit både omtumlande, kaosartade, underbara och fyllda med så mycket kärlek. Har suttit och bläddrat igenom bilder i mobilen och jag kan inte förstå hur liten och tunn Elton varit. Idag håller han redan på att växa ur storlek 62 och nallar på 68:orna i garderoben. Minns när jag och Jakob var på Bromma Blocks med Elton för första gången. Jag hade inga kläder som passade i garderoben och som gick att amma i så jag körde ett intensivt shoppingrace på HM medan Jakob skulle köra runt Elton. Minns hur jag hörde världens vrål när jag var i provrummet och den här gången var det mitt barn som skrek. En konstig känsla fortfarande, att det faktiskt kan vara mitt barn som låter, att jag är mamma! Hur som helst, då gick det knappt att få någonting gjort då Elton åt konstant, hade en totalt urspårad mage och jag såg minst sagt sliten ut. Där bredvid mig när jag ammade på en bänk i gallerian satt ett par som sa ”vid tre månader det är då det vänder” och äntligen är vi där!

xArCzTRnSH61tcrQJVms7w_thumb_37d5

Un77zrm8TGqcEw78c3f3oQ_thumb_37ce En fantastisk sak som hänt är att Eltons mage har stabiliserat sig! Tidigare så bytte vi blöja mer eller mindre konstant och jag var så frustrerad då jag var nitisk med kostomställningen sedan vi började misstänka att Elton var allergisk mot mjölkprotein. Nu verkar det som att allt mjölkprotein lämnat mig och inte längre kommer ut via bröstmjölken eller så är det Eltons magen som utvecklats helt enkelt. Till skillnad mot tidigare så är han inne i en period då han bajsar en rejäl gång per dag eller varannan, vilken skillnad!

Elton har även blivit så busig och vill vara med och upptäcka nya saker hela tiden. Han vill inte ligga i famnen om det inte vankas matdags utan vill gärna titta runt omkring sig. Det har även blivit en sådan stor skillnad på hur han beter sig när jag är på sitt babygym. Han är medveten om det som hänger ned, tar tag i dem och slår till dem. Han har till och med börjat ”riva gymmet” och drar ner själva bågen som hänger över så det gäller att ha koll på busungen. Han har även hittat sina händer och kan använda dem när han är ledsen eller bara vill ha något i munnen.JeLrpHP+TSigJhoi26ZQeg_thumb_37cf

dk0c5e+NQ5eYssZS2xkAlA_thumb_37d1

Att Elton blivit stark i nyporna är inte enbart positivt! Mitt hår får utstå mycket kan jag lova, tur att jag inte är håröm.

Varje morgon har vi kört nackträning på gymmet då morgonen är hans bästa stund och det har verkligen gett resultat. Herre jösses vad han är stark! Otroligt häftigt att se hur stor utveckling det blivit på så kort tid. Promenaderna med vagnen går också så bra och han kan ligga och underhålla sig själv genom att titta på mobilen, alltså den som hänger i vagnen så ingen trodde något annat, eller suga på sin hand eller napp. Visst har vi fortfarande våra kaosdagar men det mesta går så bra nu!QaHfqBK8R4WmexQjBaDtAA_thumb_37cd

I Skellefteå ockuperade vi pappas dubbelsäng som är 180 cm bred och då sover jag och Jakob med Elton mellan oss i sitt babynest. Det går så bra! Här i Stockholm, kom fram sent igår, har vi en 160 cm säng vilket gjort att vi tänkt att det är för smalt men i natt testade vi för första gången att ha Elton mellan oss och det gick så bra. Annars har det enda sättet att få Elton att sova att ha honom ovanpå mig men det blir för jobbigt i längden och jag vill inte att det ska bli en vana för honom.

XCWRAWC6TqSSfNtfNj2Z%Q_thumb_37d3

P0zSP+HAT2uxG0vgKqHlRA_thumb_37d4

Det bästa som hänt är nog leendet! Det finns inget som slår känslan av när Elton bränner av världens störta leende på morgonkvisten. Det där leendet är farligt och kommer göra att jag förlåter alla hans kommande rackartyg.

Det har varit omtumlande att bli mamma samtidigt som det känts så naturligt. Jag är så glad att vi tagit oss igenom den ändå något tuffa starten får jag säga men nu ”har det vänt” som pappa brukar säga när det går åt ljusare respektive mörkare tider under året. För oss har det helt klart vänt åt det ljusare hållet!

 

Inga kommentarer ännu

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *