Två år av sorg och saknad

0

För två år sedan tog min älskade mamma sitt allra sista andetag och somnade in efter att så tappert ha kämpat och gjort allt hon kunnat för att övervinna den fruktansvärda cancern. På ett sätt minns jag dagen som igår och samtidigt känns det som en evighet sedan. Så mycket har hänt men mamma har alltid känts närvarande och jag tror att det är därför som två år känns så mycket kortare. 

CKDSrsQbTFunTImBOA3sXw_thumb_3744

Idag har Jakob kommit till Falun och vi har tillsammans med min lillasysters familj varit i kyrkan och tänkt ljus för mamma. Fick frågan i kommentarsfältet tidigare om hur jag kände under graviditeten och nu när Elton kommit att mamma inte finns mer och jag ska försöka sätta ord på det i ett inlägg under veckan. Det är min största sorg att Elton aldrig kommer få träffa mamma som hade varit världens bästa mormor till honom. Imorgon bilar vi upp till min pappa i Skellefteå och även om det känns väldigt sorgligt ska det ändå bli väldigt fint att få sitta med Elton vid mammas grav.

När mamma dog fick jag den här dikten skickad till mig av min vän Ida, skriven av Göran Tunström. Den är så vacker och beskriver hur ofattbart stor sorgen är när mammor dör. Tänk att jag nu är mamma och att Elton en dag kanske kommer läsa dikten och tänka på mig. En ofattbar tanke det med.

När mammor dör,

då förlorar man

ett av väderstrecken.

Då förlorar man

vartannat andetag:

då förlorar man en glänta.

När mammor dör,

växer det sly överallt.

Inga kommentarer ännu

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *