Vodkapasta och bästishäng

0

Tack för era fina ord och meddelanden som ni har skickat, blir så glad! Inser också att jag inte är ensam om hjulet som man springer framåt i, tänker försöka springa lagom fort och i ett hjul som skiner och blänker. Nu slänger vi oss tillbaka till förra veckan då vodkapasta, bästishäng och strassbeklädda öron stod på agendan. 

När det vankas egentid så gäller det att tänka taktiskt, och med taktiskt så menar jag oparaktiskt och extra allt. Det är nämligen så att vår älskling här hemma är besatt av öron. När det vankas läggning finns det inget som han verkar tycka är så rogivande som att dra i öronen på den som ska natta honom. Ibland dras det rätt hårt kan jag säga och jag försöker alltid att finta honom så att han kan hålla i ett av mina fingrar om han nu måste pilla på något när han ska sova. Då det står egentid på schemat försöker jag alltid att bära smycken som jag inte kan bära när jag är tillsammans med Elton. I torsdags åkte mina långa strassörhängen på och till det ett par svarta silverglittrande brallor, en svart top och svarta stövlar i mocka för att bryta av partylooken mitt i veckan.

Vi började kvällen på Bar Nombre där vi beställde in varsin Espressomartini som har blivit min nya favoritdrink! Så underbart att få smutta på världens godaste drink samtidigt som man får föra ett vuxet samtal med sin bästa vän utan att bli avbruten. Vardagslyx!

Efter kaffedrink och en massa snack styrde vi klackarna mot L’Avventura, en restaurang som vi säkert bokade för drygt en månad sedan för att få bord. Både jag och Nadja var sugna på att testa vodkapastan, låter stökigare än vad den var, som vi båda hade hört så mycket bra om. Vi delade på en sådan och en havsabborre. Havsabborren tyckte varken jag eller Nadja var särskilt imponerande men pastan var så god! Känslan när de rullar in världens största parmesanost till bordet, mums!

Restaurangen som ligger i en föredetta biograf var helt magiskt vacker och det kändes långt ifrån Stockholm tycker jag. Ibland när jag har egentid känner jag mig som Askungen, ni vet när man har piffat sig och sedan åker hem i tid för att man ska upp och jobba eller som tidigare när jag var föräldraledig och… livet som småbarnsförälder kommer lite som en käftsmäll. Ordet käftsmäll låter lite negativt men ja, det är inte jättekul att mötas av en helt plötsligt superfebrig kille som är allt annat än nöjd. Man kan säga att torsdagen blev min fredag och fredagen mer en måndag fast utan jobb, läs VAB istället.

Febern kom som ett brev på posten drygt en vecka efter hans 1,5 års vaccin, biverkningarna sägs komma från en vecka till 10 dagar efter. Ja ja, nu är både febern och de långa örhängena av strass ett minne blott. Nu köttar vi igång den här onsdagen!

Inga kommentarer ännu

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *