När jag har suttit och tänkt tillbaka på 2016 har jag många gånger svurit att det här har varit världens sämsta år, för hur kan det ha varit något annat när jag mist min älskade mamma. Svordomarna har liksom avlöst sig konstant i huvudet och ilskan har nästan exploderat ur mig men sedan tänkte jag att nä, det har faktiskt varit kärlekens år.
Under årets första halvår befann jag mig uppe i Skellefteå hos mamma och pappa med anledning av mammas cancersjukdom. Vi hade många otroligt tuffa dagar ihop jag och mamma, men vi fick ett drygt halvår tillsammans fyllt med glädje, Hem till gården, kaffestunder, promenader och kärlek. Det här året har gjort så ont i hjärtat, att kämpa så att hjärtat nästan brister det gör ont. Men det gör ont att älska.
”När mammor dör,
då förlorar man
ett av vädersträcken.
Då förlorar man
Vartannat andetag:
då förlorar man en
glänta.
När mammor dör,
växer det sly överallt.”
Göran Tunström
♥
♥
En månad efter mammas begravning var det dags för vårt bröllop. Så här i efterhand kan jag faktiskt inte förstå hur jag orkade men bröllopet var det enda som höll mig uppe, att få planera något så underbart som vårt bröllop höll mig uppe och vid liv. Det var väldigt fint att få samlas med familj, släkt och vänner i en stund som var så svår för oss. Kärleken var så stark och mammas närvaro påtaglig.
2017 känns som ett helt nytt blad. Siffran 17 har alltid varit mitt lyckotal, som gammalt East 17 fan så förstår ni varför, så jag hoppas på ett nytt år fyllt med kärlek och lycka men med mindre kamp. 2016 bestod av så mycket kamp att hela jag höll på att bryta ihop fullständigt så i år vill jag bara få vara och känna lycka. Stort tack till er alla som varit med mig under året och som stöttat och hejat, ni är bäst!
Senaste kommentarer