Min vän Ida skrev den här dikten till mig på Instagram här om dagen och det kändes någonstans befriande att någon kunde sätta ord på hur mitt hjärta känner. Känslan av att förlora sin mamma det går inte att beskriva för andra, det går inte att sätta exakta ord på för hur beskriver man hur det känns när en del av en själv dör? Men den här dikten är det närmaste jag kan komma att försöka förklara.
När mammor dör,
då förlorar man
ett av väderstrecken.
Då förlorar man
vartannat andetag:
då förlorar man en glänta.
När mammor dör,
växer det sly överallt.
/ Göran Tunström
Eva
juni 24, 2016Min mormor är en fjäril. Min farmor är en slända. Morfar är vinden som smeker min kind. Farfar är kraftfulla händer som ger mig ett handtag när jag ska lyfta något tungt.
Du gör något viktigt Ida när du skriver om din sorg. Du påminner mig och andra om det som är fint och mest betydelsefullt i livet. Du gör livet verkligt för mig mitt i din overklighet. Jag går bredvid dig. Kramar.
Ida
juni 26, 2016Så otroligt vackert skrivet Eva <3 All kärlek till dig!Kramar om hårt och länge
Maria
juni 26, 2016I sommartid.
Kärleken bär dig.
Dikten och alla de minnen.
Ida , Ida, Ida.
Din älskade mamma, så vacker, strålande och fin.
Allt vilar och andas nu i dig.
Kram till dig och dina systrar och er far.
Ida
juni 28, 2016All kärlek till dig Maria <3 Tack för allt ditt stöd. Kramar